Änglar har stora och starka beskyddande vingar

När vi minst anar det, så stannar tillvaron upp. Det kan vara ett så kallat ögonblicksverk och så blir livet inte alls som det var innan det avgörande ögonblicket. Det här med förändringar kan vi ibland gå och längta efter lite till mans. Nya gardiner, nya vårkläder i garderoben, nya krukor till altanen, ny dator, nytt jobb. Det är inte direkt sådana tider just nu, som gör det möjligt att eftersträva allt det nya. Många människor har det kärvt ekonomiskt och eftersom mycket av det nya är förknipppat med att det kostar, så blir det extra tungt. Det är inte heller så lätt att plötsligt komma på att nu ska det bytas arbetsplats. För på de flesta arbetsplatser varslas människor till höger och vänster. Det är en turbulent tid just nu på arbetsmarknaden.

Den här pressen att hela tiden eftersträva det nya, kan göra att många människor spelar roller för att upprätthålla en slags status. Att bibevara den nivå som fanns tidigare eller att hålla jämna steg utåt med hela grannskapet. Det här med att spela roller det tycker jag ska begränsas till dem som har det som jobb. De som kan utföra det på ett professionellt sätt på en teaterscen eller liknande. Vi övriga gör bäst i att kliva ner från scenen, rakt ner i skiten i den svenska myllan och låta masker och ridåer göra sitt där de behövs. Det går inte att fly från verkligheten. Vissa försöker krampaktigt, genom att resa till andra miljöer där solen skiner och där havet är varmt. Andra putsar än mer på fasaden. För alltid kan det lura någon att den skinande blanka ytan även gäller mitt inre.

Någon gång i livet eller några gånger i livet eller många gånger i livet, så händer det oförutsedda. Det som vi vet kan hända och som vi även kan känna oro för att det ska hända. När vi minst anar det. När vi är upptagna med annat. När vi har slagit av mobiltelefoner för att inte bli störda. Då, händer det som inte får hända. Då, händer det som vi har fasat för. Då, händer det som är värt allt fokus. Då, händer det som får allt annat att blekna. Det som inga pengar i världen kan ersätta. Det som det inte går att fly till Maldiverna för att slippa.

Det blir ett sådant där ögonblick där du bara står och önskar att allt skulle vara som det var. Innan det oförutsedda hände. Vi brukar använda ordet änglavakt och så drar vi en lättnadens suck. Eller så sjunger vi någon glättig sång om att du vet väl om att änglarna finns? Änglar som är här för att se hur vi har det. I sådana här livsavgörande ögonblick då allt bara stannar upp kring ett enda faktum, så kan vi nästan känna en påtaglig närvaro av änglar. De följer oss var vi än går. De sitter med oss. De stannar kvar vid sängkanten och vakar över vår oroliga sömn. De följer oss på promenaden och de låter oss gråta, utan att de känner sig besvärade. Ibland blir änglarna så synliga att de ler mot oss och kommer och ger oss en kram på jobbet. De stannar till vid dörrposten till arbetsrummet och frågar: Hur är det? Frågar du mig om jag tror att änglar finns, så blir mitt svar: Nej, det tror jag inte. Jag vet det alldeles säkert.

Om inte änglar finns, så hade jag definitivt inte suttit här och bloggat nu. Jag vet faktiskt inte vad jag hade gjort nu. Jag vågar inte tänka steget längre. Jag förstår faktiskt inte hur människor klarar av situationer som inte får ett så pass lyckligt slut som den här ögonblickshändelsen ändå har fått. Livet har stannat upp för Mr T och mig. Livet har stannat upp för vår familj. Det finns mycket som nu helt praktiskt måste ordnas, men det må så vara. Det är så smått i detta stora sammanhang av den totala lycka och tacksamhet som vi känner. Från djupet av mitt hjärta. På knä inför min Herre och detta utan knäskydd, så får jag fram ett svagt men innerligt tack.

Omtumlad, rörd och så gränslöst lycklig över att kunna äga det som betyder något. Bloggen får idag bli nyckeln till att kunna sprida ut detta över hela världen. Låt inte det materiella få vara det enda du har kvar som du hänger upp ditt liv på. Sådant som du kan ersätta på ett eller annat sätt. Ta till vara de sekunder, minuter, timmar, dygn, veckor, månader, år som du har kvar tillsammans med din familj och dina vänner. Säg mig, vad vet du säkert om nästa minut? Det kan komma ett ögonblick som ställer allt vad du har på sin spets. Upp blir till ner. Väster blir till öster. Ljus blir till mörker. Liv blir till död. Inget blir som det var och du kan inte göra något åt det.

Nu däremot kan du göra något. Du kan vara tacksam för det du har. Du kan uppskatta att det inte kommer någon plötslig förändring. Du kan leva med allt det gamla och se en skönhet och stabilitet i det. Du kan, innan det är försent och ögonblicket har förändrat allt, säga till dina närmaste: jag älskar dig. Du är det enda som betyder något för mig. Jag brukar göra det. Även innan ögonblicket kom, som var nära att förändra tillvaron till ett kaos. Fast det finns en liten förändrad ton i sättet att säga det när det står änglar runt omkring och vakar över oss. På återseende med ett leende!

PS. Några har nog öppnat upp min blogg för att få läsa recensioner från välgörenhetskonserten och så finner de en blogg, som nästan kan få en att tro att det inte har funnits någon välgörenhetskonsert. Försök att skaffa lite av en ängels tålamod, så lovar jag att kommentera i någon blogg framöver.