Ska vi knyta ihop våra familjeband?

Sitter och summerar helgen och kan ju lika gärna göra det tillsammans med dig som läser bloggen. Det har varit en sådan helg som jag har efterlängtat under en mycket lång tid. En sådan helg som inte är fullbokad redan innan, utan som kan fyllas på med lagom dos av sådant som känns bra att göra. Visst, sådant som är inbokat sedan länge kan också kännas bra att göra. Jag måste kanske förklara mig. Ibland kan jag sakna möjligheten att sitta och slöglo i tidningen på lördagsmorgonen eller bläddra igenom fredagens tidning vid läggdags när fredag har gått över till lördag och upptäcka någon liten annons som ser spännande ut. Ett evenemang under helgen. Ofta så upptäcker jag dessa intressanta evenemang och får konstatera att tyvärr, det där missar jag, för då ska jag ju dit eller dit. Jobb eller något som jag har lovat att göra eller något annat trevligt redan inbokat.

Den här helgen låg tom och blank. Som en perfekt is för långfärdsskridskor. Den ligger där och bara väntar på att få bära åkarna över till en annan strand. Här låg en helg och bara väntade på att få föra mig över till en ny arbetsvecka. Så, i fredags läste jag om släktforskarnas dag på biblioteket. Lördag klockan tio första föreläsningen. Klockan ett noll noll, sista föreläsningen. Däremellan möjlighet till flera utställningar, bokbord och intressanta föreningar som visade upp sitt arbete. Mr T behövde öva. Vi slog följe in till stan. Du vet, samåkning är hett ämne i miljödebatten. Jag klev ur bilen vid biblioteket och hann precis in lagom för att få en stol till föreläsningen om vallonerna. Intressant.

Alla släktforskande vänner tillika bloggläsare. Spärra nu upp ögonen, läs och notera. Du har kanske redan fått nys om sidan på webben som heter familjeband.se. Där kan vi släktforskare skapa oss en sida och lägga upp just det som sidan heter. Våra familjeband. Jag har börjat så smått. Lagt upp mig och min familj. Kopplat ihop min bror och Mr T:s bröder och deras familjer. Våra föräldrar. Ska fortsätta med allas syskon och givetvis backa bakåt i tiden. Det var ganska enkelt att få inloggningsuppgifter och att starta upp det nätanpassade släktträdet. Kvinnor får en röd markering och män får en blå. Nu kan partnerskap registreras, vilket inte har fungerat på till exempel mitt Holger-program. Uppgifter ligger ute på nätet, men du bestämmer själv vilka som ska få se. Jag har skickat inbjudningar till Mr T och tonåringarna än så länge.

Vem vet, detta kanske underlättar för oss släktforskare att bygga upp en släktforskarskog och på så sätt hitta några gemensamma grenar. Den här släktforskardagen inspirerade mig och har fått mig att önska ännu mer tid. Om det vore ekonomiskt försvarbart så skulle jag säga upp mig och släktforska och skriva böcker på heltid. Nu lever jag inte i ett sådant ljusblått skimmer, utan är glad och tacksam för möjligheten att hinna gå på biblioteket flera timmar och ta del av släktforskarnyheterna. Jag köpte en latinsk ordbok. Den kommer till användning i forskningen. Eller om jag ska tala med lärda på lärdas vis. Så köpte jag Rosenbergs geografiska uppslagsverk på cd-rom. Säg till om du vill låna den.

Söndagen har varit en sådan här slappdag, som är så ovanlig att den borde K-märkas. Mr T och jag har tillagat en traditionell söndagsmiddag med efterrätt och allt. Jag föll som en småländsk fura i stormen Gudrun för Mr T:s citronpaj. Det var precis det jag visste. Jag har kunnat tacka nej till all världens fikabröd i en hel vecka, men citronpajen. Omöjligt. Så ljuvligt god. Säg till om det ska bloggreceptas. Det blev en långpromenad med betoning på lång medan eftermiddagen fortfarande var ljus och fin, men kylig. Vi upptäckte ett nytt område som är under uppbyggnad i Hille. Kommer inte ihåg vad det ska heta, men gatorna hette bland annat Övre och Nedre Hattmursvägen. Det verkade bli så stort att jag funderade på om det inte borde dras en lokal busslinje inom området och en liten närbutik. De får nära till kyrkan i alla fall och det är bra.

När jag precis hade forcerat en snövall, så stötte jag på chefen med fru och då trodde jag att februarikylan hade tagit ett allvarligt grepp om mina hjärnceller. Alltså jag stötte inte på chefen med fru, utan helt plötsligt råkades vi. Läs med rätt betoning är du snäll. Med raska steg gick de mot buss nummer tre för resa tillbaka till stan. Min chef bor nämligen mitt i stan, i prästgården vid stadens stora kyrka, så lite otippat var det att se honom friluftsklädd mitt ute på vischan i Hille. De hade söndagspromenerat de dryga åtta kilometrarna till bussens ändhållplats vid Hille kyrka. Så du vet aldrig när chefen dyker upp. Bakom nästa snövall kan han komma älgandes och har du en trevlig chef som jag, så kan du se det som ett söndagsnöje. Om det är tvärtom, så kan du, så länge det finns snö, starta ett rejält snökrig. Det är också ett slags nöje.

Jag har under hela dagen sett fram emot att få se en typisk Beck-film. Jag hade fått för mig att det var nyinspelade filmer som skulle sändas. Vet inte var jag har fått det ifrån? Skarpt läge, har jag sett förut. Jag ser den igen, för Persbrandts kommentarer går att höra hur många gånger som helst. Han är helt underbart skön i sin roll som Gunvald Larsson. Skarpt läge. Med ett tungt tema, kvinnomisshandel. Alla Beck-filmer innehåller förvisso tunga teman. För min del måste det bli skärpt läge. Jag ska kolla upp om det överhuvudtaget har spelats in nya Beck-filmer. Jag kan ju inte fortsätta gå omkring och inbilla mig att Beck-filmer är nya, när de i själva verket har gått både på bio och TV och finns på DVD och video sedan länge. På återseende med ett leende!

PS. Idag har en hel hamburgerkedja namnsdag. Konstigt att jag inte har sett någon annonsering om namnsdagskalas. Får ögna igenom dagstidningen igen vid sänggående.