Allt som börjar på T är inte bra...Exempelvis: Tidtabeller och Tierp. Undantag: (Mr) T och Tonåringar

Du anar inte vad jag är glad att kunna starta upp en blogg ikväll och konstatera att klockan är bara tjugoett och tretton. Jag sitter i fårskinnsvarm fåtölj och mitt underbara sällskap är Mr T. Det är alla hjärtans dag och precis som det låter, så gäller det alla hjärtan. Fast nu är jag glad och tacksam för att i rummet finns två hjärtan. Mitt och Mr T:s. Det kunde ha varit så annorlunda. Hade det velat sig riktigt illa, så hade jag kunnat sitta på Uppsala Central nu och det finns roligare saker att ägna sig åt en lördagskväll. I alla fall lördagen den fjortonde februari. Alla hjärtans dag. Storstadens puls hade kanske ändå varit att föredra, för alternativet kunde ha blivit Tierp by night. Det skulle säkert ha varit så upphetsande som det låter. Det enda nöjet där verkade vara när bussen stannade och släppte av passagerare som roat sig med en Birka Cruises-kryssning. En liten väska, men desto större platskasse med båtlogga är signifikativt för en sådan resenär.

Ska vi ta dagen från början och inte gå bakifrån, som det lätt kan bli, när jag nu både tacksamt och nöjt sitter och njuter av kvällen i Mr T:s och bloggens sällskap. Nu kanske du undrar, hur trevligt tycker Mr T att det är när jag sitter och bloggar i hans sällskap på självaste Alla hjärtans dagskvällen? Sanningen är den att vi umgås med det vi tycker om. Varandra, jag och min blogg. Varandra, Mr T och korsord. Däremellan diskuterar vi, småsnackar, höjer våra glas och ger några små kommentarer som: Åh, vad bra vi har det eller Kom ihåg att jag älskar dig. Så vi har det inte alls så pjokigt. Lägg därtill levande ljus och lite lördagsgott.

Yngsta tonåringen och jag hade bestämt oss för att åka Upptåget ner till Uppsala. Det borde heta Nertåget i den riktningen. Det finns sådana där 20-resorsbiljetter och då kostar det nästan ingenting alls att åka till Uppsala om man jämför med SJ:s och Tågkompaniets resor. Jag vet inte om det är så billigt, för att det är en omöjlighet att ta sig igenom Upptågets snåriga hemsida, där man har som förhoppning att hitta all information. Jodå, jag hade kollat allt flera gånger i förväg. Vi skulle kunna åka klockan halv elva en lördag förmiddag. Biljett skulle kunna köpas på Gävle Centrals biljettförsäljningsställe och om den var stängd, som den nu var, så skulle det gå lika bra att köpa den på Upptågets fasta biljettförsäljningsställe, nämligen Pressbyrån.

Det vore väl rätt smart om det var Pressbyrån på stationen som var detta fasta försäljningsställe, men så var det inte. Livet är inte alltid logiskt och glasklart. Vi fick besked att det var Pressbyrån på Drottninggatan som hade hand om den försäljningen. Vi hade gott om tid, så det var helt lugnt att ta sig dit. Vi fick stå i kö. Några köpte biljetter, en flaska Loka, en tidning, en lott och tuggummi och så var det vår tur. Vi hade hunnit falla för några chokladbitar och dessa betalade vi för. Någon biljett kunde vi inte köpa. Hur kommer detta sig? Jo, Upptågets hemsida var inte korrekt. Pressbyrån sålde X-trafiks biljetter. Upptågets biljetter såldes av en spelbutik på hörnet Drottninggatan-Kungsgatan. Marsch framåt. Vi hade ju en tid att passa. Man får ju i alla fall ha med i beräkningen att tåget avgår när det ska, även om det sällan gör det i praktiken.

In i spelbutiken. Expediten fyller på plockgodis och det tar en stund innan vi får hjälp. Då har biljettpriset på Upptågets 20-resorbiljett höjts från hemsidans 750 kronor till 1000 kronor på den biljett som heter Län 2 zon Plus. När jag undrar om det är rätt, så får jag till svar att den ska höjas igen. I mars. Kanske någon på Upptågets IT-avdelning inte tycker det är någon större idé att gå in och uppdatera, eftersom då måste de snart göra det igen? Den kvinnliga konduktören ger nämligen samma svar, när jag påpekar felaktigt försäljningsställe och prisuppgift på hemsidan. Hon har inte heller någon större lust att föra detta besked vidare till någon post som har möjlighet att påverka detta.

Jag böjer mig enbart för att det är Alla hjärtans dag. Alltså även konduktörers och IT-ansvarigas hjärtan och jag och tonåringen har bestämt oss för en trevlig tripp till Uppsala. Jag bestämmer mig för att inte låta detta påverka min shoppinglystnad. Jag lyckas. Solen skiner, jag och tonåringen spelar kort på det enda bordet i kupén och det blir både Casino och Vändtia, som måste uppdateras för en bloggande mamma. Vem har yngstingen fått sitt tålamod ifrån? Hon kan till och med le stort, när jag ber att få spelreglerna uppdaterade för tredje gången. Hallå, Upptågets IT-avdelning. Jag har en perfekt person för jobbet som uppdaterande hemsideansvarig. Ni får vänta något drygt år bara, innan hon tar studenten. Fast det verkar inte vara något problem för er del.

Det är lika kyligt i Uppsala som i Gävle, när vi kliver av tåget på Uppsala Central. Affärsgalleriorna blir vår räddning. Jag köper födelsedagspresent till min far. Han läser inte bloggen, så jag kan avslöja att han ska få en nyutgiven CD-skiva med 22 psalmer, insjungna av en massa kända svenska artister. Min far fyller sjuttiosju år och han önskar sig absolut ingenting. Inte kläder, för det har han så han klarar sig. Inga verktyg för det har han så han kan sälja, men han ger bort istället. Han har två barn, fyra barnbarn och ett barnbarnsbarn och det är hans största glädje i livet. Han tillhör dem som inte finner den största glädjen i materiella ting. Jag vet ändå att han blir glad för skivan. Han och jag har psalmintresset gemensamt. Han kommer att sätta sig tillrätta i skinnsoffan och dra igång spelaren. Efter en stund nynnar han och vänta lite till och han sjunger med. Ibland höjs handen till en speciell dirigeringsgest som bara min pappa gör och resten av dagen kan du höra honom vissla till en melodi som han tyckte speciellt mycket om. Detta är min vackra bild av min mycket vackra pappa.

Han är svag för choklad och lakritskonfekt också, så detta ska smygas ner tillsammans med skivan och ett kort. Elegansnejlikor är hans favoritblomma. Han har precis fått en sådan krya-på-dig-bukett av oss, men han blir nog inte ledsen om han får en till. Det händer att Mr T läser min blogg, så jag kan tyvärr inte avslöja vad han får i sitt paket när han fyller år. Jag har nämligen fått detta inköp avklarat i Uppsala idag också. Det känns skönt. Nu ska det bara slås in och så kommer den där jobbiga väntan på reaktionen. Jag tror att han blir glad. Jag är speciellt nöjd med en present. Den kommer att passa perfekt till hans ålder och dag. Ska någon ha den, så är det Mr T. Vilken lyckträff att jag fick syn på den i Uppsala.

Jag köpte dessutom en petrolblå polotröja i bomullskvalité till mig själv. Jag visste inte att upplänningarna hade samma känsla för rea som smålänningarna. Fyrtionio kronor för en härlig stabil bomullskvalité, som hade kostat många multipliceringar tidigare. Jag erkänner att jag ändå gjorde ett övervägande. Behöver jag verkligen en polotröja till? Vi närmar oss våren. Jag kom fram till att för fyrtionio kronor så kan jag i alla fall salta in den. För att hylla ljuset och närmandet av vårdagsjämningen, så införskaffade jag mig ett par shorts. Ett par grårutiga i en klassisk cityshortsmodell. Jag tror att de hängde framme på ställningen för att några hippa storstadsmänniskor använder dem i arton minusgrader med tjocka strumpbyxor under. Det ser både coolt och fancy ut, med den direkta översättningen kallt och maskeradaktigt ut.

Jag ska invänta sommaren i city och med glädje använda dem när det är tjugofem plusgrader. Jag har en längtan efter att kolla upp dresskoden på mina respektive jobb. Något säger mig att det går inte an att ha shorts om man är lärare. Det går däremot bra att gå i kort-kort kjol som visar trosfärg när man böjer sig ner efter tappad whiteboardpenna. Hur kyrkan ställer sig till anställda med shorts har jag ingen aning om. Vi kan inte göra jämförelsen med kort-korta kjolar heller. Straxt ovanför knät är nog det kortaste måttet jag har sett där. Det får bli fritidsshorts, om det nu skulle visa sig vara oklätt med shorts på jobbet.

Tonårsdottern hittade lite smått och gott och jag hittade även en födelsedagspresent till henne. Den vet hon om. Den är provad och klar. Hon är redan lycklig. En dryg vecka före födelsedagen. En svart skinnjacka i tuff modell. Hon var så fin i den. Så nu är vi två som längtar efter något varmare väder och jag är dubbelt nöjd, för hädanefter kommer jag att få ha min tuffa skinnjacka för mig själv. Vi väntade ut stängningsdags i affärerna, kollade tidtabellen och bestämde oss för att ta tåget hem en timme senare än planerat. När vi kom till stationen och kollade skärmen för avgående tåg, så såg vi att tilltänkta tåg hade sin slutdestination i... TIERP. Det gäller att behålla lugnet på en centralstation i rusningstrafik. Lördagseftermiddag och fullt med människor med resväskor, blombuketter, chokladaskar och shoppingkassar. Det är inte så kul att framstå som den lantis som man verkligen är när man bor i Hille. Smaka på bynamnet. Hille. De kunde lika gärna ha bytt ut mig mot en säck potatis. Det hade inte märkts någon skillnad.

Nu är det dags att återigen framhålla Mr T:s storhet. Jag ringde från min mobil och lite fnittrigt påtalade vår tabbe. Jo, enligt tabellen skulle tåget gå ända fram till Gävle. Avgång 17.19. Ankommande till Gävle 18.30. Dock inte lördagar. Det var lördag idag, inte sant? Vi fick nöja oss med Tierp. Mr T svarade rappt att: jag hämtar er. Jag sätter mig i bilen nu och då borde jag vara framme ungefär samtidigt som tåget. Mr T är en hjälte och vi kunde inte ha fått en bättre Alla hjärtans dags-gest än denna. Att få blir räddade från en ödslig pizzeria kombinerad med en lika ödslig vänthall i Tierp, av en riddare på en vit springare, nåja, i en silvermetallic Audi, det är stort. Just nu i skrivandets stund känner jag efter hur stort det verkligen är. Det är så stort som kärlekens mysteriska kraft. Jag älskar dig Mr T och du ligger bra till hos en frusen och shoppingtrött tonåring också, som hade planerat att tillbringa kvällen tillsammans med sin kärlek och inte på en bänk i en vänthall. På återseende med ett leende!

PS. Jag bloggar och Mr T löser korsord alternativt sudoko. Allt till ackompanjemang av ganska dåliga bidrag i Melodifestivalen. Ursäkta mig, men är jag felprogrammerad humormässigt? Petra Medes insats är, enligt min åsikt under all kritik och de i förväg filmade humorinslagen är totalt kassa. Det var faktiskt mer humor att komma fram till ett dött Tierp och det säger en del om Tierp, men de har å andra sidan inte gjort något för att framstå som underhållningen nummer ett på public service denna lördagskväll. Det känns nästan som om det är viktigare att få in så mycket pengar som möjligt i röstningskarusellen än på att få fram ett vettigt bidrag till Europafinalen. Röstningsfestivalen får nog vara för min del nästa lördag. Jag kommer definitivt inte att vara i Tierp heller. Tio minuter per år räcker gott för mig.