Snuvad på bokrean

Det fanns egentligen hur mycket som helst att blogga om igår, men väl hemkommen från konfirmationslägret, så kom det en massa andra saker emellan. Jag hann nästan inte mer än att packa upp min väska, förrän jag kände att här händer det något med kroppen. Alarmet gick igång och det varnade för en dunderförkylning. Jag kan tänka mig att det kom lika oväntat som ett brandlarm eller något annat plötsligt inträffande, som på en gång förändrar de flesta planerna. Det tog två sekunder, sedan var jag helt igenkorkad i nästrakten och huvudet kändes tungt och ohanterligt.

Jag var inte alls förvånad, utan mer fascinerad att jag lyckades ta mig hela vägen hem utan minsta förkylningssymtom. För att en stund senare känna mig nästintill däckad. Självklart så hade jag säkert buffrat upp lite lägertrötthet, så det hjälpte nog till att fylla på däckningskänslan. På läger lever alla deltagare nära inpå varandra och så här i förkylnings- och influensatider är det omöjligt att freda sig. Lägg så till brist på sömn, mycket arbete och ny, frisk hälsingeluft, så är det inte så märkvärdigt att bacillerna tar tag i kroppastollen med tillhörande huvud. När jag släppte taget om lägret, så passade förkylningen på att greppa ett nytt tag om mig. Idag är jag genomförkyld eller dunderförkyld. Känner mig riktigt sjuk för första gången på mycket länge. Glad att vara hemma. Det är enklare att vara sjuk i egen vrå, med alla kureringsmöjligheter inom räckhåll.

Båda tonåringarna är förresten sportlovsförkylda, även om det bara är den yngsta som har sportlov. Den äldre jobbar på förskola och har varit förkyld sedan han började där. Ganska så typiskt. Trist att få bära hem baskelusker, men så länge det inte är vinterkräksjukan, så lämnar jag inte in några bloggprotester. Det är nästan oundvikligt att slippa smitta när jag har varit mitt i en förkylningscocktail i flera dagar. Speciellt när jag inte har varit så mycket förkyld tidigare under denna säsong och därmed inte hunnit samla på mig en massa motståndssoldater.

Igår hade jag vid hemkomst planerat följande schema: Semla, bokrea, ett glas rött vin och god mat med Mr T. Nu blev det duschning och uppfräschning, uppackning och igångsättande av tvättmaskin, kaffe och därefter en kväll under filten. Jag orkade inte ens blogga, så det säger en del om hälsoläget. Det är nästan så att jag blir orolig själv. Uteblivet bloggande. Nästan en sjukdom i sig. Som du märker så är läget hanterbart. Efter en god natts sömn, så har jag återupptagit bloggandet och jag har även tagit mig in till Gävle stad för att kolla in bokrean.

Nu går det att sitta hemma vid datorn och titta på reaböckerna, men då missar jag känslan av bokhögarna. Att titta, känna och fundera en stund är en stor del av nöjet. Idag klarade jag av två boklådor i staden. Akademibokhandeln och Bokia. Nu ska jag ärligt säga att jag har inte memorerat alla priser och boktitlar, men jag fick en känsla av att sortimentet var större och priserna var lägre över lag hos Akademibokhandeln. Ett noll till Akademin alltså. Krafterna tog slut, så jag har inte kollat på Åhléns, ICA Maxi, Coop och alla andra platser som rear.

Eftersom vi inte behöver en endaste boktitel till efter att ha kollat statusen i bokhyllorna, så är det ingen brådska dit. Det är helt okej att vänta till när de skriver halva reapriset på skyltarna. För någon liten centimeters fri hyllyta går det nog att få till i sådana lägen. Idag köpte jag endast två böcker, eftersom Mr T redan hade tillgodosett min önskelista à la 2009. Jag hittade en bok om släktforskning i Stockholm. Jag har inte så många anor där, mer än att jag vet att min farmor flyttade till storstaden från Hälsingland. Fast henne har jag ganska god koll på genom berättartraditionen som jag minns själv. Det fanns lite annat smått och gott i boken som intresserar mig.

Det blev en bok om Carl von Linné också. Han är väl bekant för de flesta och behöver ingen speciell presentation. Han var smålänning, det tycker jag är viktigt att framhålla, även om uppsaliensarna vill lägga beslag på hela honom. Låt mig påminna om att du kan ta en smålänning ur Småland, men du kan aldrig ta Småland ur smålänningen. Gör gärna ett försök, men inte ens universitet, trädgårdar, caféer i den lärda staden kan ersätta de småländska ekhagarna och stenmurarna. Jag kan ändå förstå att Linné stannade till i Uppsala, eftersom trakterna däromkring påminner om den småländska naturen.

Nu har jag även hunnit kolla igenom lite nätrea, fast det är ett myller av titlar och även om det är småländskt billigt, så vill jag vända och vrida lite på boken. Det är inte samma känsla att läsa om den på en platt datorskärm. Jag hittade förresten två dvd-filmer också. Jag lät dem hamna på inköpsdisken. Jag har även som du säkert vet vid det här laget en passion för film. Det blev två titlar film också. En svensk titel med enbart mina favoritskådespelare och en för mig okänd utländsk titel med, enligt mig, vettigt innehåll. Blir bra underhållning så här i förkylningstider. Vilken sanslöst dålig sportlovsplanering jag gör. Lägga mig sjuk, när jag äntligen har ett jobbuppehåll. Det beror förstås från vilket perspektiv jag tittar. Ur jobbsynpunkt är det bra att jag kan kurera mig, när jag har möjlighet att kurera mig. På återseende med ett leende!

PS. Idag har Torgny namnsdag och det finns direkt tre svenska män som jag får i mina tankar. Två av dem känner jag och beundrar och den tredje beundrar jag på avstånd. Först är det författaren Torgny Lindgren som kom in i mitt liv redan som barn, men som jag i vuxen ålder har fått tillbaka kontakten med på ett annat sätt, genom skrivandet. Torgny Hanson, som uppmuntrade mig att åka på sommarmusikskola och det vet nästan alla vad det har lett till. Skidåkaren Torgny Mogren är min favoritåkare i svenska landslaget genom tiderna. När alla säger Gunde, inklusive bloggaren, så får han dela förstaplatsen med Torgny. Grattis alla tre! Hoppas ni har namnsdagsfikat idag. Det ska man ha namnsdagar till!