Kan det vara så att det har undgått någon att Södertälje SK har hamnat i ett sådant tabelläge i Elitserien i hockey att det enda som återstår av säsongen 2009/2010 är kvalspel? Jag som håller på SSK vet av erfarenhet att är det något lag som brukar spela stabilt när det verkligen gäller något, så är det just laget från Kringelstaden. Synd bara att de inte har insett lite tidigare på säsongen att det verkligen gäller något att tillhöra ett av de tolv lag som spelar i högsta serien i Sverige med chans om att vinna SM-guld. Jag vill inte påstå att de har spelat så dåligt som tabellen gör gällande, men det är ju jag det. Jag kan sträcka mig till att de har i alla fall inte spelat tillräckligt bra. De måste helt enkelt vinna matcher med större regelbundenhet än vad de har gjort och inte bara glimra till och skrälla mot topplagen. Jag kan inte tänka tanken ut vad som händer om de inte fixar upp kvalspelet. En elitserie utan SSK... går det? Det finns bara ett enkelt svar på detta. NEJ. Så för alla som vill njuta av hockey på elitserienivå även nästa säsong, gör bäst i att hålla tummarna för SSK. Annars finns det stor risk för att Svenska Ishockeyförbundet lägger ner all elithockey. Nåja, lite kryddat, men det är inte ovanligt på denna bloggsida. Du har säkert vant dig.
Jag har varit uppe-med-tuppen-tidigt idag. Då var fåglarna redan igång. De har vett att ta tillvara dagsljuset. Jag tänkte också utnyttja tiden till något vettigt och därför undersöka när första kvalmatchen för SSK går av stapeln. Döm om min förvåning när jag verkligen fick leta. Leta med stora bokstäver. LETA. Givetvis trodde jag att det bara var att gå in på den vanliga webadressen där jag under hela säsongen har följt matchschemat, matchresultaten och även följt SSK:s matcher live genom ständiga uppdateringar. Nu fick jag leta mig längst ner på startsidan för att hitta en liten tunn rubrik som påvisade att kvalseriens spelschema var spikat. SSK inleder hemma mot Rögle BK på söndag. Det är alltså cirka en vecka kvar att samla ihop trupperna och modet att våga stå upp för att få ha kvar SSK i Elitserien. Jag räknar med er alla bloggläsare. Brynäsare, MoDoiter, Nybroiter, VSGF:are, Linköpingsanhängare, HV71:or. Samlen eder! I nöden prövas vännen. Visst är det väl ett begrepp som passar att använda nu?
Jag fortsatte till SSK:s hemsida och fann affischen för hemmamatchstiderna. Jag fann även orden: Tillsammans är vi starka. Jag vet inte hur det är med dig, men jag tror att vi kan få stärkande hälsningar från olika och likaså oväntade håll. Jag förkastar inte sådana upplyftande tillrop bara för att de råkar stå på en sportklubbs hemsida. De kan användas i så många andra sammanhang. I familjen, i vänkretsen, i församlingen, på arbetsplatsen. Tillsammans är vi starka. Igår förmiddag tittade jag på TV-gudstjänsten. Den sändes från Frälsningsarméns kår i Uppsala. Det var för mig många välkända och kära ansikten som visades i rutan. Sanningen är den att det var den första armégudstjänsten för mig på många år. Det har säkert gått drygt fem år sedan jag besökte en armélokal eller såg en armégudstjänst på TV. Det finns många olika orsaker till detta. Dels tillhör jag inte Frälsningsarmén som medlem längre och i och med min tjänst inom Svenska kyrkan har det blivit naturligt att gå på gudstjänst där jag har mitt hjärta och min glädje.
Gudstjänsten på TV ledde till att jag funderade på längtan, om saknad och om sorg. För även om det tillhör dåtiden, så är det ändå så att tillhörigheten till Frälsis är en stor del av min uppväxt och även stor del av mitt gemensamma liv med Mr T. Vi tog ett gemensamt beslut och gjorde ett noga övervägt val och med tanke på hur ledningen från högre nivå och även på lokal nivå agerade, så finns det ingen tvekan om att livet är ljusare idag än vad det var i mitten på 2000-talet. Jag finner inget nöje i att bloggblottlägga några smaskiga detaljer, men jag förfäras över hur kristna människor är beredda att göra onda handlingar och använda ont tal, antagligen för att rädda sitt eget skinn. Jag har faktiskt inte sett så många kappvändare på en och samma plats när det blåste. Så blir det när det blåser allt annat än den helige Andes vind.
I sådana sammanhang är det viktigt att ha så mycket sunt förnuft och förstånd att vi inte riskerar att dra likhetsstreck mellan församling och Gud. Gud är en sak. Församling är en annan sak. Sedan är det bra om det finns viss koppling och tillhörighet mellan dessa två, men ibland är det viktigt att kunna sära på begreppen. Annars är det lätt hänt att vända Gud och tron ryggen. Det kan vara bra också att lära sig se skillnad på människor och församlingen och för att hårddra det, så är det viktigt att kunna se skillnad på människor och människor också. Jag hade tidigare lärt mig att inte dra alla över en kam eller att inte döma hunden på håren, så därför kan jag sitta och se en TV-gudstjänst från Frälsningsarmén utan att bli förbannad. Jag blev till och med välsignad. Vill framföra ett varmt tack till Uppsala-kåren. Det kommer från djupet av mitt hjärta.
Jag vet att jag kommer att uppröra mångas känslor genom att publicera denna blogg. Jag har vidrört något som på många håll fortfarande är riktigt infekterat. Jag river inte upp läkta sår alltså. Utan det pågår en varbildning men den är väl dold under ett rejält bandage och bandagets förpackningsnamn heter tystnad. Det är det bästa bandaget när vi vill dölja oförrätter och orättfärdigheter. Pratar vi inte om dem, så finns inte problemen. Jag har varit delaktig i tystnad också, eftersom jag har lämnat det bakom mig. Kommit in i en ny gemenskap där jag känner mig återupprättad och fri. Jag är på en plats där jag känner glädje och rikedom. Detta är inte kappvändarnas förtjänst. Inte på något sätt. Äras den som äras bör och i det här fallet är det Herren själv. Bibeln är en underbar bok när det gäller att hitta igenkänningsstrofer. Genom att våga leva sitt liv, så vågar vi också läsa bibeln. I glädje och sorg, i uppmuntran och i smärta, så finner vi likheter hos oss själva och hos människorna som bibeln beskriver. Vanliga människor som du och jag.
Jag gillar att skriva. Jag bloggar. Jag skriver en del sångtexter. Min stora önskan och drivkraft just nu är att skriva en bok till. Men jag skulle ha kunnat vara författare till Psalm tjugotre. Du känner säkert till den. Herren är min herde och därför har jag allt vad jag behöver. Han låter mig vila på gröna ängar och leder mig till källor med friskt vatten. Han ger mig ständigt ny styrka till kropp och själ. Han leder mig på rätta vägar och hjälper mig leva efter sin vilja. Även om jag vandrar genom dödens mörka dal, behöver jag inte vara rädd, för du finns bredvid mig och din käpp och stav hjälper mig på vägen. Du ger mig god mat framför ögonen på mina fiender, ja, jag får vara din hedersgäst. Du fyller min bägare till brädden och dina välsignelser flödar över! Din godhet, vänskap och kärlek följer mig i hela mitt liv och jag ska alltid få bo i ditt hus. Nu råkar det vara en kille som heter David som har skrivit detta. Men det låter troligt att jag skulle kunna sätta min namnteckning under texten. Det är en fin beskrivning på min vandring de senaste åren.
Hur ser din vandring ut? Kan du göra skillnad på Gud och församling? Kan du göra skillnad på församling och människor? Kan du göra skillnad på människor och människor i det avseendet att alla är fortfarande lika värda inför Gud, men du har mer eller mindre vilja att älska andra som din medmänniska. Jag har med åren fått lättare att ha fördrag med människor. Mitt tålamod har ökat och min förlåtande-avdelning har jobbat för högtryck. Nu, när jag har gett upp lullilull-tanken och puttinuttandet om att alla måste älskas lika mycket av mig bara för att vi råkar tro på Gud och tillhöra samma församling, så är det enklare att leva. Det händer faktiskt då och då att jag träffar människor som varken tror på Gud eller tillhör någon församling som öppnar mitt hjärta mycket lättare än de som säger sig vara kristna, eftersom de genom sitt varande agerar så likt Jesus att jag tror att de är ditskickade av honom. Jag är övertygad om att detta blogginlägg har fått många illavarslande fnysningar. Antagligen därför jag sitter och är nöjd. Det var faktiskt inte min avsikt att lägga på ytterligare bandage. Jag tror att varbildningar mår bra av att komma ut i frisk luft och få skötas om litegrann. På återseende med ett leende!
PS. Jag mår också bra av att komma ut i frisk luft och som av en händelse så står lite frisk luft på tur nu. Dags att ta mig till jobbet. En ny vecka, men av sådan art att jag redan längtar till lördag förmiddag och melodikrysset. Jag fokuserar och fäster blick och tankar på den tjugonde. Ungefär som jag brukar göra när jag är ute och joggar. Jag fäster blicken långt fram och i tankarna är jag redan i duschen. Men innan jag kommer dit är det en sträcka att avverka. Precis som det är en sträcka att avverka innan jag sitter med melodikrysset igen. Jag och SSK har en del att ladda inför. Det finns kval och det finns kval. Lyd mitt råd för veckan: välj dina strider. Om du inte har den möjligheten, så lyft blicken och ta sikte lite längre fram. Placera tankarna i duschen. Ibland behöver vi bli ställda i den helige Andes dusch. Kanske jag kan använda några av dessa tankar till mitt kommande pingstpsalmsskapande? Jag har fått deadline, tjugonde april.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar