Lattjo Lajban Banjostämning i G-dur

Vet du hur långt trettio år är? Om du är arton år när du läser detta, så kan det bli problem att bilda dig en riktig uppfattning om trettioårslängden. Du får tänka dig tiden från det att du var sex år och tänka dig att lägga på alla dessa år på din nuvarande ålder. Lättast kanske är det för dig som är precis trettio år? Det är precis hela ditt liv, även om du kanske inte har full koll på alla de åren. Vi som har nått en bra bit över trettioårsmarkeringen kan ju välja en tid på trettio år mellan alla milstolpar som vi har passerat på vår livsvandring. Jag väljer den från då jag var femton tills nu. Femton plus trettio, ja nu vet du att jag är fyrtiofem. Under alla dessa år har jag haft en dröm. Drömmen om banjon.

När jag fyllde tjugo så var jag ganska säker på att jag skulle få en i present, men så var inte fallet. Jag fick säkert en massa andra fina saker, men ingen banjo. Drömmen och önskan har funnits där hela tiden. Med åren så har det kanske blivit mer en ploj än en verkligt uppfattad önskan, men nej, för mig har det inte varit någon ploj. Jag har verkligen suktat efter en banjo. När det inte infann sig någon på fyrtioårsdagen, så började tankarna segla upp i närheten av mitt medvetande att jag måste nog göra slag i saken på egen hand. Idag var det dags. Trettio år är en lång tid. Jag tror inte att någon kan komma med invändningen att det är förhastat eller en nyck.

Varför just en banjo undrar någon? Det är säkert någon cowboyfilm eller några westernserier från barndomen som sådde det första fröet. Det var ju höjdpunkter när jag fick lov att sitta uppe och se Bröderna Cartwright, Diligensen och Familjen Macahan. Det är stämningen vid lägerelden och ett annorlunda sound som tilltalar mig. Den lilla filmsnutten i Den sista färden, där det duelleras med gitarr- och banjospel, fällde avgörandet. Jag måste skaffa mig en egen banjo. Jag har hållit utkik på Blocket och Tradera, men ikväll så var det utförsäljning på Musikbörsen i stan och butikens enda banjo blev min. Med fodral, band, instruktionsbok och nagelförlängare. Just nu känns det overkligt. Jag äger en banjo. Så här ser mitt instrumentförråd ut anno tjugohundratio: en gitarr, ett althorn, ett dragspel, en tamburin, två maraccas, tolv munspel, en ukulele och så min stora önskedröm... en banjo. Jag har precis kommit fram till att ackordet G är med lösa strängar, alltså, jag behöver inte trycka på några strängar. Inte ta ett grepp. Dottern har redan uppmuntrat mig att lära mig fler ackord genom att säga: Snälla mamma, kan du lära dig fler ackord eller öva när jag är i skolan? Översättning: Mamma, lägg av! Du är bara för mycket just nu.

Utgivning av bok, tatuering, banjo. Jag närmar mig min riktigt stora dröm... men om nu drömmar ska ligga och marinera sig i trettio år, så får den ligga i cirka tio år till. En skrivarstuga. Vid vatten. Vid en sjö, ett hav, en bäck. Jag behöver bara fem till tio kvadratmeter. Ett fönster, en dörr, fyra väggar, ett golv, ett tak, en stol, en fåtölj, ett skrivbord, en lampa, en vacker matta, men framförallt en tomt att ha hela härligheten på. Någon som vet om det finns en liten oanvänd plätt någonstans? Min blogg förvandlades precis i detta nu till en annonsplats för skrivarlyor. Sökes: En bod, en hytt, en stuga, en friggebod, en lada, ett förråd med utsikt mot vatten. Varför inte en fyr? För uthyrning eller köp. Om någon vill skänka detta är jag inte omöjlig. Jag dedikerar gärna första boken till givaren. Men dröj inte för länge. Du får tio år på dig att fundera. Sedan förverkligar jag min dröm på egen hand. Någon gräns får det vara. Trettio år. Ingen ska säga att det är stundens ingivelse.

På tal om trettio år, så har du säkert hört talas om det trettioåriga kriget. Det handlade om en serie militära konflikter i Centraleuropa under åren sextonhundraarton till sextonhundrafyrtioåtta. Det är inte så lätt att kort beskriva orsaken till krigets ursprung, men lite förenklat vågar jag nog ändå påstå att det var beroende på de religiösa och politiska förändringarna som reformationen hade fört med sig som var en klar anledning. Kriget innehöll olika skeden och det kanske inte är så märkligt med tanke på den långa tiden. Inte orkar en och samma front att hålla på och kriga under så lång tid. Ibland så används det trettioåriga kriget lite skämtsamt om äktenskap som har hållit i sig så länge. Då äkta makar firar pärlbröllopsdagen är det kanske trevligare med ett hurra och varma gratulationer än ett anspelande på krigshandlingar?

Till sommaren firar Mr T och jag sammetsbröllop. Det innebär tjugofyra år och det har inte varit tal om attacker, vapen, fronter, eldgivning eller förhandlingar under de här åren. Sammetsbröllop. Det låter fint och lent. Precis så som jag önskar att allas äktenskap skulle få vara. Nästa år blir det silverbröllop och det är min favoritmetall när det gäller smycken. Sedan kommer några år som inte är lika attraktiva, inte i alla fall på bröllopsdagslistan. Kork, balsa, massonit och plywood. Låter som om det skulle kunna bilda stommen till min skrivarlya. Eller så åtminstone material till en pråm att segla bort med till något varmare land. Fast det kanske inte är nödvändigt just nu. Det verkar som om vi är igenom det värsta. Nu tär sol och vind på snöbergen, det takdroppar varje dag och fåglarna kvittrar ut sina vårkänslor. Det känns som om vi har genomlidit det stora vinterkriget, liknande det som rådde i början på andra världskriget mellan Finland och Sovjetunionen. Det här krigstillståndet som vi har haft sedan i mitten av december har stått mellan oss alla gemensamt och kung Bore. Nu vinkar han med vit flagg och vi vinkar tillbaka med den blommiga vårscarfsen. Sedan knyter jag den chict runt halsen och säger: På återseende med ett vårleende!

PS. Igår, den sjuttonde mars, för trettio år sedan, så slog popgruppen Noice igenom. Det skedde i programmet Måndagsbörsen. Det var Jonas Hallberg som var programledare och jag minns att jag tyckte att det var suveränt bra. Måndagsbörsen, Noice, Virserum, gillestugan, endast två TV-kanaler och jag som var femton år... Det börjar kanske klarna något om hur ruggigt lång tid trettio år är?