Blockera inte mera

Det är nog bäst att klargöra så här i inledningen att jag inte lider av någon åldersnoja. Det känns viktigt att påpeka det eftersom jag tänker blogga om rynkor. Jag vet egentligen inte varifrån den tanken kommer, men nu är den i huvudet och då får det bli rynkat i bloggen idag. Jag fick alldeles nyss vatten på min kvarn när jag googlade på ordet rynkor och fick upp etthundratjugotretusen träffar på endast noll komma tjugotre sekunder. För att få något att jämföra med så googlade jag också på naturlig skönhet och då fick jag upp sjuttiosjutusen träffar på noll komma trettiofyra sekunder. Jag förstår att jag kan inte göra någon vetenskaplig avhandling på detta material, men det är ändå intressant att se att rynkor är något som är väldigt omskrivet. Naturlig skönhet är också relativt mycket omskrivet, men ungefär på samma sätt som på rynksidorna.

På de flesta sidorna handlar det om att sträva efter att vara rynkfri. Det erbjuds en mängd behandlingar som utplånar alla spår av åldersförändringar. Jag är inte ett dugg intresserad av de olika metoderna och jag är egentligen så till den milda grad ointresserad att jag orkar inte läsa igenom en promille av träffarna. Etthundratjugotre stycken olika länkar. Inte ens för din skull kära bloggläsare är jag beredd att bli så påläst. Däremot har jag snabbt ögnat igenom några stycken. Ämnet Botox är ett nervgift som sprutas in i huden och det verkar på så sätt att de nervimpulser som i vanliga fall skickas till ansiktsmusklerna blockeras och följden blir att rynkor slätas ut. Effekten försvinner efter några månader och då måste en ny behandling göras. Om man inte vill skifta mellan blockerat och oblockerat ansikte förstås. Ombyte förnöjer kanske inte i detta sammanhang?

Restylande och Perlane är två utfyllnadsmaterial som sprutas in i rynkorna och fyller ut dem. Jag vet inte om kroppen bryter ner dem efter hand, men hur som helst så varar inte den effekten heller så länge. Utan det måste också återupprepas. Redan vid den här påläsningen känner jag hur matt jag blir, men jag fortsätter läsningen och då handlar det om kemisk peeling. Till detta används ett ämne som fräter bort gamla hudceller och då bildas förhoppningsvis nya orynkade hudceller. Fungerar inte detta kanske det är dags för laserbehandling? Det verkar föryngrande på huden. I ett rynkblogginlägg ska väl också nämnas den uppsjö av oljor, krämer, salvor och syror som finns att lägga sina skattade pengar på?

Detta är en industri som årligen omsätter miljonbelopp och försöken att behålla ungdomen kan tydligen gå hur långt som helst. Eller vad sägs om den forskning genom vilken norrmännen har kommit fram till att sperma är en mirakelkur mot rynkor? Du höjer kanske på ögonbrynen när du läser detta. Om du nu inte har sprutat området runt pannan fullt med botox, för då är säkert den ansiktsfunktionen blockerad vid det här laget. Jag skakade lite på huvudet måste jag säga. Som om inte norrmännen har så det räcker med oljan och valfisket, utan nu ska de norska männen bidra med sina utlösningar.

Är det ungefär samma system som vi har i Sverige med blodgivning? http://www.geblod.nu/ kanske ser ut så här i vårt grannland i väster: http://www.gisemen.no/ Den första länken fungerar, men den andra behöver du inte ta någon notis om. Jag vet inte hur den norska antirynkspermaindustrin är uppbyggd och hur de får den så kallade råvaran. Ett är då säkert att det kommer att dröja länge innan jag ger någon positiv kommentar om någons ansiktshud framöver. Jag kan nämligen inte garantera hur jag reagerar om personen kontrar med svaret: Ja, du förstår det är helt fantastiskt, men jag köpte den nya norska spermasalvan när vi var på semester i Lofoten i somras. Vad är det för fel på LdB, Nivea, Idomin, HTH och andra hudkrämer?

Det är oundvikligt att inte blogga om drottning Silvia när jag nu ägnar dagens blogginlägg åt rynkor. I hennes feja handlar det nog inte om Botox, laser eller sperma utan det handlar om kirurgi. Jag är inte säker, men jag antar det. Jag minns tydligt en Nobeldag för några år sedan, när hon hade varit borta från rampljuset en tid och så gled hon in på konserthusscenen den tionde december och min första tanke var: Milda moster, hon måste ha tagit fel på alla inbjudningskort. Hon trodde att detta var prinsessan Christinas maskeradbjudning på Ulriksdal. Kära nån, den är ju inte förrän den 10 februari. Det är inte idag som hon skulle ha mask framför ansiktet. Sååå piiinsamt och nästan hela världen tittar. Tills jag förstod att det är så här Sveriges drottning ser ut nuförtiden och jag började leta efter de osynliga marionettrådar som måste finnas fästade någonstans från hennes haka, kindben, öron, ögonbryn, näsvingar och käkben. Men hur nära jag än gick TV:n, så såg jag inga fisklinor. Hon måste helt enkelt ha lyft sig.

Ansiktet blir yngre och yngre och kroppen blir äldre och äldre. Det måste bli stora problem när hon ska åka kommunalt i Stockholm, för personen i spärren ser ett bebisansikte och letar febrilt efter målsman, men när spärrvakten inte hittar någon vuxen person i närheten, så finner han att bebisen sitter på målsmans axlar. Ungefär som i Snövitfilmen på julafton, när en av dvärgarna sitter på Prosits axlar för att uppnå samma längd som Snövit i dansen. Jag kan ana det tumult som uppstår när SL skickar sina säkerhetsvakter för att förhindra smitningsåkandet och hovet kontrar med drottningens livvakter som utropar leve monarkin och åberopar de diplomatiska undantagsreglerna för de kungliga. Jag tror det är därför som hovet envisas med att köra limousiner mellan slotten och alla åtaganden. SL har haft nog problem med snö och kyla. De orkar helt enkelt inte med trafikkaos orsakat av en ommöblerad drottningnuna.

Det var egentligen inte min mening att gnälla på drottningen så här åttiosju dagar före hennes förstföddas bröllop. Men jag tycker det är beklagligt att drottningen som jobbar så mycket med utsatta människors behov i världen, inte kan föregå med gott exempel och låta bli att vara så utseendefixerad. Att åldras med värdighet är en konst och det är synd att drottningen inte vågar behärska den. Jag tillhör dem som tycker att rynkor har en charm och att speciellt rynkor som är orsakade av skratt är något bland det vackraste som finns. Sedan är det tråkigt att det finns rynkor orsakade av frustration och sorg, men det är ändå tecken på att en människa har levt. Att hänga och dra i ansiktsdragen är ju nästan som att fila bort alla årsringarna på ett träd. Vi får fila och fila tills det inte finns några som helst tecken kvar som visar på trädets ålder. Det känns som om vi utplånar personligheten. Att vi manipulerar med de tecken som livet ger oss.

Jag har full förståelse för att många människor vill använda behandling för att utplåna ärr eller skador, men det är inte det jag reagerar emot i mitt inlägg. Det är just hetsen om att vara evigt ung, när det är emot livet självt. Vi åldras. Så är det. Kanske vore det idé att satsa alla pengar som går till skönhetsindustrin på ett vettigare projekt? På något som får dig att må bra inombords och som ger dig anledning att få glädjerynkor. Just nu pågår Svenska kyrkans fasteinsamling som i år handlar om att förse världens befokning med rent vatten. Varje minut dör fyra barn på grund av att de inte har tillgång till rent vatten. På en timma har alltså tvåhundrafyrtio barn fått sätta livet till. På ett dygn dör femtusensjuhundrasextio barn. De får aldrig en möjlighet att växa upp och bekymra sig om sina rynkor. De saknade barnen ger föräldrarna sorgens och smärtans rynkor. Skönhetsindustrin använder det rena vattnet till skönhetsprodukterna medan världens ledare samlas och lägger pannorna i djupa veck utan att komma till något resultat. För varje vecka som går har över fyrtiotusen barn dött, därför att jordens resurser är så snett fördelade.

Det finns säkert mycket som vi skulle behöva ändra på i vårt liv, men frågan är om alla våra problem handlar om liv eller död, som det har gjort för fyra små barn i detta nu? Jag fick en komplimang för min skrattgrop i kinden idag. Tack gode Gud för att du skapade oss människor Botoxfria från början, så att inte skrattgropsfunktionen är blockerad hos mig. Vem vet? Med tiden kanske det planteras in små skrattrynkor i min hud också? Som smålänning ser jag fram emot den dag då jag kan tjuvåka som pensionär på lokaltrafiken. Helst tio-femton år före ålderspensionsdagen. Jag vill absolut inte råka ut för spärrvakterna på egen hand. Jag är ju inte utrustad med livvakter som drottningen. Jag förstår nu varför ABBA-texten lyder: You are the dancing queen, young and sweet, only seventeen. Synd bara att drottningen har tolkat det så bokstavligt. På återseende med ett leende!

PS. Vi har två killar i släkten som lystrar till namnet Gabriel och då är det namnsdag idag. Det är ett hebreiskt namn och det betyder Guds kämpe eller den som kämpar för Gud. Jag tror det är dags att vi lite till mans tar på oss Gabrielsskjortan och kavlar upp ärmarna, för det finns att kämpa för. Rent vatten till alla till exempel. Det är en rättighet, som vi länge nog har tagit oss rätten att strunta i. Är vi Botoxblockerade i våra hjärtan och hjärnor?