I love Zorn med mina 310 gram

Jag ser att jag prickade precis tolvslaget på dagens blogginlägg. Det blir alltså en mitt-på-dagen-blogg och av detta kan vi dra slutsatsen att jag inte jobbar. I så fall hade jag fått försaka min lunch och det skulle vara dumt att bloggavslöja. Jag måste säga att det är en embarmlig tur att jag har sådana här stillsamma intressen som bloggning, stickning, läsning och filmtittning att ta till, för nu börjar jag längta till det i vanliga fall ganska aktiva liv som jag lever. Det har varit eftersträvansvärt att dra ner på tempot under en tid och det behöver jag nog tänka på fortsättningsvis också, men så här till den milda grad stilla är dödande i längden. Jag har inga höga krav: låt mig bara få börja jobba.

Alla glada tillrop handlar om att jag ska krya på mig, kurera mig och ta det lugnt och det gör jag verkligen. Det går inte att forcera. Visserligen kan jag forcera hjärnan, så att den rusar i förväg, men det skulle ju se väldigt märkligt ut om det kom en hjärna utan kropp springandes uppför trappan på jobbet. Läskigt faktiskt! Som värsta horror-film. Uppmärksamma att det är engelska och inte ett R för mycket i svenskan. Jag skulle självklart lika gärna kunna använda ett svenskt ord i denna svenska blogg. Ohygglighet, skräck, fasa, rysare. Var fick jag horror ifrån?

När jag ändå är inne och valsar på skräcktemat, så kan vi prata hockey. Ikväll är det match i Läkerol Arena i Gävle och stans hockeylag som har en stadsdel som namn, nämligen Brynäs IF, tar emot Södertälje SK. Eller ska vi kalla dem för Hovsjö PK? Bara för att så här innan matchstart mötas på jämbördig nivå. Annars kan vi låta Brynäslaget få sina stadsrättigheter och för kvällen kallas Gävle IF. Hur som helst, ikväll är det match och jag har redan börjat uppladdningen. Den började redan vid t-shirtvalet idag. Röd t-shirt med ett vitt S med marinblå konturer. Blir det för kallt med t-shirt så har jag en marinblå sweatshirt att dra på mig också. Med den tydliga texten SÖDERTÄLJE SK.

Självklart längtar jag till jobbet. Jag är ledsen för att vi inte har kunnat åka till Småland. Jag missade Vetlandabandyn på trettondagen. Allt detta går att överleva. Ikväll blir det tveksamt. Detta är en match som jag har sett fram emot så länge. Bloggar jag inte imorgon eller uppdaterar FB, då vill jag bara att du ska veta att min sista vilja var att SSK tar SM-guld 2010. Kan bloggaren bli lite mer seriös, säger kanske någon ute i den stora bloggosfären? Nej, faktiskt inte. Det här är så seriös som jag kan bli. Jag vet att jag har många läsare som är noll intresserade av hockey och som hamnar på en minusskala om vi med hockey menar Södertälje SK, så jag lämnar hockeyämnet med förhoppningen att Södertälje nätar fler gånger bakom Markström ikväll, än vad Gävle IF gör bakom Sjögren.

Det kom glädjande nyheter på radion i morse. En manlig forskare uttalade sig om kvinnors rumpor. De ska vara stora och breda. Var han tvungen att dröja så länge med det uttalandet? Det kvinnliga fettet som samlas på ändan är ett nyttigt fett och kan hindra många svåra sjukdomar att slå sig ner i den kvinnliga lekamen. Tydligen hindrar inte fettet sorkfeber, för då skulle jag inte sitta så risigt till som jag gör nu. Alla kan ju räkna ut att fotomodellslooken typ trettiofem kilo lätt och en och åttio i höjd, inte borde vara ett kvinnoideal. De ser så glåmiga ut att jag sitter alltid med andan i halsen och undrar om de ska kunna klara catwalken tur och retur. Vi som har sett bilder från Auschwitz, får obehagliga påminnelser så fort modehusen har sina visningar. Många kvinnor har väl sett Anders Zorn som en välsignad man, som tycktes stå för ett annat kvinnoideal, men ändå så är det inte någon dröm att vara hämtad som ur en av hans målningar.

Idag slog forskaren fast att päronformade kvinnor hade störst chans att undvika hjärt- och kärlsjukdomar, eftersom det nyttiga fettet motverkade dessa problem. Det är inte dumt med radiolyssnade och detta budskap lät som ljuv musik. Undrar hur mycket han fick betalt för att säga detta och undrar om han får polisskydd från ursinniga representanter från Viktväktarna och Herbalife? Självklart sitter jag inte här och bloggpropagerar för övervikt och fetma. Då känner du mig dåligt om du får för dig något sådant. I själva verket sitter jag och frustreras av att inte komma igång med min egen målsättning om att under det här året går ner allt från fem till sju eller åtta till tio kilo, genom träning och god motion och ett för övrigt sunt leverne vad det gäller kostintag. De första två veckorna efter den naturliga nystarten har mest gått åt att samla krafter, inte att göra sig av med dem. Det jag känner att jag protesterar emot och verkligen sätter min Östbergska Röf på tvären åt, är den sanslösa kvinnohetsen som bara pekar åt ett håll. Ju smalare desto bättre. Tunn som en tråd. Men precis som fetma dödar, så måste det ju finnas en dödsvarning på sytrådsmodellerna också. Ingen människa kan ju få plats med alla nödvändigheter i kubiker som räknas i millimetrar.

Jag vet inte om det beror på att jag är en ytterst positiv och levnadsglad människa som jag börjar fundera på om det här sjukdomsläget ändå inte är en perfekt uppladdning för effektivare träning? Det krävs motivation och är det något som jag har införskaffat de senaste fjorton dagarna, så är det motivation till mer rörlighet. Så fort jag piggar på mig ska jag ta första bästa chansen att ge mig ut. Förvisso med doktorns ord ringande i öronen: Det här kommer att ta tid. Får se det som en uppförsbacke, men så är ju livet nästan alltid. Det är inte nytt. Längst där uppe, när backen är avklarad, så borde det finnas en topp att vila på. Om jag inte minns helt fel ifrån min orienteringstid i ungdomen så brukar det finnas en nerförsbacke också. Någon som har lust att hänga på? Om du inte dröjer allt för länge innan du bestämmer dig, så kan jag utlova ett luuuuugnt tempo. Har du ingen motivation? Jag har så det räcker för oss båda. På återseende med ett hurtigt leende!

PS. Om du funderar på att gå ner i vikt, så behåll åtminstone 310 gram. Det är så mycket som ett normalstort hjärta väger hos en vuxen person. Det kanske inte är just det hjärtat som åsyftas i Ordspråksboken, men nu när vi ändå är inne på hjärtan, så kan jag inte låta bli att skriva ner ett av mina favoritställen i bibeln. Framför allt som skall bevaras ska du bevara ditt hjärta, ty därifrån utgår livet. Det står en massa andra bra saker där också. Att man inte ska låta munnen vara vrång och läpparna ska inte vara falska. Blicken ska titta rakt fram och att det är viktigt att se var man sätter ner foten. Låter som ett bra upplägg för en träningsrunda. Som avslutningskläm: Vänd din fot bort från vad ont är. Att hockey är gott vet väl de flesta och att kyrkan står för det goda borde spridas mer. I Hudiksvall verkar två goda ting funnit varandra och där möts hockeyklubb och kyrkan i ett gott samarbete. Vore kanske något för Gävle IF, förlåt, Brynäs IF och Svenska kyrkan att ta efter? Något som säkert skulle vara till mer nytta än en matchvärdskostnad för kyrkan en gång per säsong.

PS 2. Finns två saker som kanske behöver förtydligas i dagens blogg. Hovsjö PK där jag tänkte att PK kunde få stå för Puck-Klubb. Östbergska Röfen är mitt arv på farmors sida. En bred hälsingeröv som det går att ställa en kaffekopp på medan ägaren är i stående läge. Äsch, det där är en aning överdrivet och varför ska man ha en kaffekopp stående på ändhyllan? Det verkar ju lika scarry som det är horror att hjärnan kommer springande uppför trappan på jobbet. Nu blir det påtår i koppen. Den jag helt förnuftigt har ställt på bordet. Vad trodde du?