Två månader kvar till jul. Varuhus som IKEA och liknande har med största säkerhet haft framme julgranskulor och elljusstakar i en månad redan. Det är helt galet. Konstigt att allt måste genomlevas i förväg hela tiden. Vad är det för fel med att ta fram advents- och julsaker till advent och jul? Var sak har sin tid. Nu är det kastanjernas tid att få dekorera ljusbrickan. De höstfärgade bordlöparnas tid. Tid för ljuslyktor i fönster och på bord. Idag blev det även tid för att plocka undan sommarmöblerna. Upp med dem på loftet i garaget. Grillen, vattenslangsställningarna, vattenkannorna och alla tömda urnor. Även den gamla brandsläckaren, av sådan modell som Emil köpte på auktion, tömdes och gjordes ren. Den har stått så grann på altanen hela sommaren med vita pelargoner. Allt åkte in för vinterförvaring. Det är sådan tid nu. Även pelargoniorna. Ska försöka övervintra dem. Kärleksörten som stått i vaser och fått nya rötter planterades ner i jorden. Det var hög tid för det. Det blev förhoppningsvis det sista röjet i trädgården för den här säsongen. Det är sådant som hösten är till för. Inte för att inhandla julgranskulor och elljusstakar.
Idag har jag även planerat en personalfest som ska bli av en fredag i november. Jag tänker inte avslöja några detaljer. Tänker inte göra denna blogg till någon smaskig avslöjarsida. Festinnehållet är än så länge hemligt, men ska något sägas, så kan det vara följande: blir festen en promille lika rolig av allt det roliga vi har i festkommittén vid planerandet… då blir det en kanonfest! Många trådar återstår att väva samman innan allt förberedande är klart. Det gör sig inte självt att fixa en höjdarkväll. Förhoppningsvis blir alla kollegor nöjda och glada. De är värda all uppmuntran, så vi vill försöka ge dem det bästa. En kväll att komma ihåg och se tillbaka till över hela den långa vintern. Det kan behövas lite fest i höstmörkret. Det är på något sätt helt rätt i tiden. Tid för fest!
Idag när jag åkte hem från jobbet, så uppmärksammade jag att svenska flaggan var hissad på var och varannan flaggstång. I morse åkte jag så tidigt så då hade inte alla flagghissarna kommit ut och dragit i linorna ännu. På eftermiddagen, i oktobersolen, så vajade flaggorna så vackert i vinden. Festligt! Heder åt alla dem som har flaggstång och som bryr sig om att se till att flaggorna kommer upp på de officiella flaggdagarna. Vi borde bli flitigare med att visa vår vackra flagga. Jag hörde ett så dumt påstående för en tid sedan om att det är så lätt att bli förknippad med högerextremistiska grupper om vi använder den svenska flaggan i olika sammanhang. Sådana gånger ser jag säkert ut som en fågelholk. Jag ber om ursäkt för det, men jag förstår faktiskt inte vart vi är på väg, när vi tänker så.
Det är FN-dagen idag. En minnesdag för att FN: s permanenta medlemsstater godkände FN-stadgan just det här datumet år 1945. Dagen har firats sedan år 1948. Nästa år är det alltså 60-årsjubileum om FN lever och har hälsan då. Det är så många som 192 länder som är sammanslutna i FN. Det är nästan alla världens länder. Med tanke på FN: s syften och målsättningar, så borde världen se annorlunda ut efter 60 år. Det borde råda fred, för hur kan något lands ledare ens tänka tanken på att starta upp något otyg mot någon eller några i sammanslutningen. Eller mot någon utanför. Det borde finnas mat och vatten till alla människor på jorden, oavsett var vi än bor på jordklotet. Det borde finnas sjukvårdshjälp till alla sjuka människor. Vi har flugit till månen i nästan 40 år nu, men vi kan inte hjälpa varandra här på jorden. Vi bygger snabbare tåg, snabbare flygplan, snabbare vägar och bilar. Vi utvecklar våra datorer så att vi snabbare kan uträtta det vi vill framför datorn.
Tänk så mycket tid vi borde få över till varandra. Vi har hjälpmedel till att göra vårt liv till en racerbana, där tiderna pressas ner hela tiden. Konstant bättre resultat tidsmässigt. Vad tar all tid vägen som vi hela tiden sparar? Vi köper julpynt i september och semlor i december. Tulpaner i januari och sommarplantor i april. Vi köper vinterkläder i juli och sommarkläder i februari. Oljar altandäcket i mars och planerar sommarsemestern i november. Vi tycker att sommaren är över vid midsommar i juni och hoppas på en bättre sommar nästa år i oktober. Vi slänger de prunkande sommarblomstren i augusti och planerar var vi ska vara över jul i maj. Det är oordning i tiden. Varför vill vi ha det så? När kom vi i otakt med tiden? Kan vi på något sätt korrigera och rätta till tidsskillnaderna? Vi har vissa fasta hållpunkter som t.ex. påskdagen, första maj, midsommarafton, julafton och som dagen idag, FN-dagen. De kommer i rätt tid, sedan är det bara upp till oss att ställa in tiden däremellan.
FN-dagen ja. Nästa år firar den alltså 60-årsjubileum. Av all sparad tid vi har så skulle vi kunna hissa flaggorna på alla flaggstänger i hela Sverige. Både FN-flaggor och svenska flaggor. Vi skulle kunna hålla fred i familjer och släkter, hålla fred med grannar, hålla fred med arbetskamrater och skolkamrater. Vi skulle kunna bjuda några ensamma och ledsna människor på lite god mat och trevlig gemenskap. Vi skulle kunna skänka av vårt överflöd så att lidandet i världen åtminstone kunde börja gå mot sitt slut. FN står för förenade nationerna. En uppmaning till alla ledare inom FN: förena nationerna. Det är tid för det nu. Hög tid. I jämförelse med det, så är det inte mycket som brådskar.
PS. Smålänningen tipsar: det finns julgranskulor efter jul. Det är ingen brådska. Det är lugnt. Du har väl hört talas om mellandagsrea? Fast egentligen borde den kallas juldagsrea. På återseende med ett leende!
Idag har jag även planerat en personalfest som ska bli av en fredag i november. Jag tänker inte avslöja några detaljer. Tänker inte göra denna blogg till någon smaskig avslöjarsida. Festinnehållet är än så länge hemligt, men ska något sägas, så kan det vara följande: blir festen en promille lika rolig av allt det roliga vi har i festkommittén vid planerandet… då blir det en kanonfest! Många trådar återstår att väva samman innan allt förberedande är klart. Det gör sig inte självt att fixa en höjdarkväll. Förhoppningsvis blir alla kollegor nöjda och glada. De är värda all uppmuntran, så vi vill försöka ge dem det bästa. En kväll att komma ihåg och se tillbaka till över hela den långa vintern. Det kan behövas lite fest i höstmörkret. Det är på något sätt helt rätt i tiden. Tid för fest!
Idag när jag åkte hem från jobbet, så uppmärksammade jag att svenska flaggan var hissad på var och varannan flaggstång. I morse åkte jag så tidigt så då hade inte alla flagghissarna kommit ut och dragit i linorna ännu. På eftermiddagen, i oktobersolen, så vajade flaggorna så vackert i vinden. Festligt! Heder åt alla dem som har flaggstång och som bryr sig om att se till att flaggorna kommer upp på de officiella flaggdagarna. Vi borde bli flitigare med att visa vår vackra flagga. Jag hörde ett så dumt påstående för en tid sedan om att det är så lätt att bli förknippad med högerextremistiska grupper om vi använder den svenska flaggan i olika sammanhang. Sådana gånger ser jag säkert ut som en fågelholk. Jag ber om ursäkt för det, men jag förstår faktiskt inte vart vi är på väg, när vi tänker så.
Det är FN-dagen idag. En minnesdag för att FN: s permanenta medlemsstater godkände FN-stadgan just det här datumet år 1945. Dagen har firats sedan år 1948. Nästa år är det alltså 60-årsjubileum om FN lever och har hälsan då. Det är så många som 192 länder som är sammanslutna i FN. Det är nästan alla världens länder. Med tanke på FN: s syften och målsättningar, så borde världen se annorlunda ut efter 60 år. Det borde råda fred, för hur kan något lands ledare ens tänka tanken på att starta upp något otyg mot någon eller några i sammanslutningen. Eller mot någon utanför. Det borde finnas mat och vatten till alla människor på jorden, oavsett var vi än bor på jordklotet. Det borde finnas sjukvårdshjälp till alla sjuka människor. Vi har flugit till månen i nästan 40 år nu, men vi kan inte hjälpa varandra här på jorden. Vi bygger snabbare tåg, snabbare flygplan, snabbare vägar och bilar. Vi utvecklar våra datorer så att vi snabbare kan uträtta det vi vill framför datorn.
Tänk så mycket tid vi borde få över till varandra. Vi har hjälpmedel till att göra vårt liv till en racerbana, där tiderna pressas ner hela tiden. Konstant bättre resultat tidsmässigt. Vad tar all tid vägen som vi hela tiden sparar? Vi köper julpynt i september och semlor i december. Tulpaner i januari och sommarplantor i april. Vi köper vinterkläder i juli och sommarkläder i februari. Oljar altandäcket i mars och planerar sommarsemestern i november. Vi tycker att sommaren är över vid midsommar i juni och hoppas på en bättre sommar nästa år i oktober. Vi slänger de prunkande sommarblomstren i augusti och planerar var vi ska vara över jul i maj. Det är oordning i tiden. Varför vill vi ha det så? När kom vi i otakt med tiden? Kan vi på något sätt korrigera och rätta till tidsskillnaderna? Vi har vissa fasta hållpunkter som t.ex. påskdagen, första maj, midsommarafton, julafton och som dagen idag, FN-dagen. De kommer i rätt tid, sedan är det bara upp till oss att ställa in tiden däremellan.
FN-dagen ja. Nästa år firar den alltså 60-årsjubileum. Av all sparad tid vi har så skulle vi kunna hissa flaggorna på alla flaggstänger i hela Sverige. Både FN-flaggor och svenska flaggor. Vi skulle kunna hålla fred i familjer och släkter, hålla fred med grannar, hålla fred med arbetskamrater och skolkamrater. Vi skulle kunna bjuda några ensamma och ledsna människor på lite god mat och trevlig gemenskap. Vi skulle kunna skänka av vårt överflöd så att lidandet i världen åtminstone kunde börja gå mot sitt slut. FN står för förenade nationerna. En uppmaning till alla ledare inom FN: förena nationerna. Det är tid för det nu. Hög tid. I jämförelse med det, så är det inte mycket som brådskar.
PS. Smålänningen tipsar: det finns julgranskulor efter jul. Det är ingen brådska. Det är lugnt. Du har väl hört talas om mellandagsrea? Fast egentligen borde den kallas juldagsrea. På återseende med ett leende!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar