Idag hade jag tänkt gå till gudstjänsten. Det var riktigt planerat, men så ville förkylningen något helt annat. Jag intygar att det inte var latmasken som talade, det var baskeluskerna. När hjärtat dunkar så hårt och svetten pärlar sig över hela kroppen direkt efter en dusch, då är det ett tydligt meddelande till hjärnan: kroppen behöver vila och stillhet. Så fick det bli. Det är inte helt fel med en stilla förmiddag i en skön fåtölj och då sällskapet är Mr T. En mugg starkt kaffe och lite tilltugg och livet känns riktigt härligt, om jag försöker tänka bort hjärtklappningen och värken som sliter i kroppens leder, muskler och senor.
Istället försökte jag tänka på gudstjänsten som jag missade och då kom jag osökt att tänka på prästen som skulle predika och jag blev medveten om att jag i den stunden missade en riktigt bra predikan. Just den prästen är ett säkert kort om man vill höra en bra, aktuell och mitt-i-prick-i-mitt-hjärta-predikan. Förhoppningsvis blir det fler tillfällen. Ibland snurrar tankarna iväg, vare sig jag är på gudstjänst eller hemma i fåtöljen. Från präst till predikan vidare till snus var inte steget så långt i tankevärlden. Inte i min tankevärld i alla fall. Jag har gjort en upptäckt under den senaste tiden och det är att var och varannan präst av det manliga könet snusar.
Just det, snusar. Det har blivit en riktig aha-upplevelse för mig. Jag känner inte så många präster, men de flesta av dem som jag träffar regelbundet, snusar. De flesta med portionssnus, någon enstaka med riktig gammaldags prilla. Eftersom så många av de präster som jag har runt omkring mig snusar, så kanske det är mer utbrett än vad jag tidigare trodde. Detta ämne sorterar säkert in under fliken värdelöst vetande, men det hjälps inte. Min nyfikenhet har gått igång och den bör på något sätt stillas.
Enklast vore det att fråga rakt på sak: Varför snusar du? Men det verkar kanske närgånget och burdust. Precis som om jag vore en åklagare som trycker upp prästen mot väggen. Jag vill absolut inte komma med någon som helst anklagelse eller moralpredikning. Jag vill bara stilla min nyfikenhet. Undrar om prästen förstår det? Det är kanske enklare att fråga om jag lutar mig mot en statistisk undersökning? Jag startar en forskning i ämnet präster och snusvanor. Jag har tidigare forskat och skrivit uppsatser, men då har nyckelorden varit kvinnor, brott, straff, fångar, fängelser och 1800-tal. Präster och snus har inte funnits med. Jag bör kanske fråga mig vad syftet med undersökningen är? Det känns som ett litet vagt syfte att jag är nyfiken.
Jag har i nuläget inte koll på forskningsläge, källor, källkritik och undersökningsmetod. Är inte heller helt klar med frågeställningen eller frågeställningarna. En liten teori som jag har är att snusanvändandet är också ganska utbrett bland ishockeyspelare. Jag kan vara ute på hal is nu, men det känns som om hockeyspelarna är överrepresenterade i snusandets regioner jämfört med andra idrottare. Finns det något samband mellan präster och ishockeyspelare? Har jag hittat en osynlig länk mellan hockeyarenorna och predikstolarna? Detta blir mer och mer intressant.
Hur bred ska min uppsats bli? Ska den täcka hela Sverige? Alla präster och alla hockeyspelare? Ska jag inrikta mig på en lokal undersökning? Eller blir det mer intressant att åtminstone undersöka alla spelare i hela Elitserien och kanske då jämföra med alla präster som bor och verkar i samma stad som elitlagen finns i? Det blev mycket att fundera på. Det blir lätt så när tankarna får skena iväg fritt utan tyglar. Det blir lätt så när nyfikenheten växer och sväller upp över kanten. Har jag verkligen tid med en helt ny forskning? Hur blir det med kvinnorna, brotten och straffen? Hur blir det med bloggandet? Kommer jag att hinna arbeta? Är det värt all möda och tid att utreda varför prästerna snusar? Eller hockeyspelarna?
Det är kanske helt enkelt bäst och smidigast att bara fråga prästen nästa gång: Hur kommer det sig att du snusar? Jag är så nyfiken. Jag ska försöka att hålla inne med mina innersta åsikter och min egen erfarenhet av snus. Jag testade en gång när jag gick i högstadiet. Resultatet var att jag höll på att kräkas och jag kände mig helt svimfärdig. Det avgjorde saken. Jag gav mig själv ett löfte att aldrig börja snusa. Ett löfte som jag därefter har hållit. När jag blev vuxen och förståndig nog att inte falla för kompistrycket att prova, så räcker det med alla fakta om snus för att låta bli.
Snus innehåller nikotin. En prilla som är inne i 30 minuter motsvarar cirka 4 cigaretter i nikotinhalt. Nikotin är ett njutningsmedel som framkallar åderförkalkning. Nyligen gjorda studier påvisar muncancer och även cancer i bukspottkörteln. Långvarigt snusbruk ger dessutom missfärgade tänder. I Sverige finns drygt en miljon snusare. Ett försvar från deras sida kan säkert vara att så många kan inte ha fel. Som sagt, jag skulle inte lägga ner en massa moral i min fråga. Jag har dock svårt för att släppa tanken på hur så sunda människor som präster och hockeyspelare, kan bidra att förstöra sin skapelse, sin kropp, sitt redskap i tjänsten, för innehållet i en liten dosa. Dyrt är det också, men det är kanske inte det största problemet för en präst eller för en hockeyspelare.
Kanske det största problemet för dem är att vara utan snus. Precis som Pippi Långstrump och hennes vänner skrev i ett nödrop: Utan snus i två dagar försmäktar vi på denna ö. Tommy protesterade. Så kan jag inte skriva, det är ju inte sant. Jasså inte, sa Pippi. Har du något snus? Har Annika något snus? Har jag något snus? Nä, det kan väl hända, svarade Tommy lite förbryllat. Fördelen för prästerna och för hockeyspelarna är att de flesta runt omkring dem har snus, så de behöver inte bli utan och försmäkta. På så sätt kan de fortsätta att gå in för det de är bra på, rädda människor och vinna matcher. På återseende med ett leende!
Istället försökte jag tänka på gudstjänsten som jag missade och då kom jag osökt att tänka på prästen som skulle predika och jag blev medveten om att jag i den stunden missade en riktigt bra predikan. Just den prästen är ett säkert kort om man vill höra en bra, aktuell och mitt-i-prick-i-mitt-hjärta-predikan. Förhoppningsvis blir det fler tillfällen. Ibland snurrar tankarna iväg, vare sig jag är på gudstjänst eller hemma i fåtöljen. Från präst till predikan vidare till snus var inte steget så långt i tankevärlden. Inte i min tankevärld i alla fall. Jag har gjort en upptäckt under den senaste tiden och det är att var och varannan präst av det manliga könet snusar.
Just det, snusar. Det har blivit en riktig aha-upplevelse för mig. Jag känner inte så många präster, men de flesta av dem som jag träffar regelbundet, snusar. De flesta med portionssnus, någon enstaka med riktig gammaldags prilla. Eftersom så många av de präster som jag har runt omkring mig snusar, så kanske det är mer utbrett än vad jag tidigare trodde. Detta ämne sorterar säkert in under fliken värdelöst vetande, men det hjälps inte. Min nyfikenhet har gått igång och den bör på något sätt stillas.
Enklast vore det att fråga rakt på sak: Varför snusar du? Men det verkar kanske närgånget och burdust. Precis som om jag vore en åklagare som trycker upp prästen mot väggen. Jag vill absolut inte komma med någon som helst anklagelse eller moralpredikning. Jag vill bara stilla min nyfikenhet. Undrar om prästen förstår det? Det är kanske enklare att fråga om jag lutar mig mot en statistisk undersökning? Jag startar en forskning i ämnet präster och snusvanor. Jag har tidigare forskat och skrivit uppsatser, men då har nyckelorden varit kvinnor, brott, straff, fångar, fängelser och 1800-tal. Präster och snus har inte funnits med. Jag bör kanske fråga mig vad syftet med undersökningen är? Det känns som ett litet vagt syfte att jag är nyfiken.
Jag har i nuläget inte koll på forskningsläge, källor, källkritik och undersökningsmetod. Är inte heller helt klar med frågeställningen eller frågeställningarna. En liten teori som jag har är att snusanvändandet är också ganska utbrett bland ishockeyspelare. Jag kan vara ute på hal is nu, men det känns som om hockeyspelarna är överrepresenterade i snusandets regioner jämfört med andra idrottare. Finns det något samband mellan präster och ishockeyspelare? Har jag hittat en osynlig länk mellan hockeyarenorna och predikstolarna? Detta blir mer och mer intressant.
Hur bred ska min uppsats bli? Ska den täcka hela Sverige? Alla präster och alla hockeyspelare? Ska jag inrikta mig på en lokal undersökning? Eller blir det mer intressant att åtminstone undersöka alla spelare i hela Elitserien och kanske då jämföra med alla präster som bor och verkar i samma stad som elitlagen finns i? Det blev mycket att fundera på. Det blir lätt så när tankarna får skena iväg fritt utan tyglar. Det blir lätt så när nyfikenheten växer och sväller upp över kanten. Har jag verkligen tid med en helt ny forskning? Hur blir det med kvinnorna, brotten och straffen? Hur blir det med bloggandet? Kommer jag att hinna arbeta? Är det värt all möda och tid att utreda varför prästerna snusar? Eller hockeyspelarna?
Det är kanske helt enkelt bäst och smidigast att bara fråga prästen nästa gång: Hur kommer det sig att du snusar? Jag är så nyfiken. Jag ska försöka att hålla inne med mina innersta åsikter och min egen erfarenhet av snus. Jag testade en gång när jag gick i högstadiet. Resultatet var att jag höll på att kräkas och jag kände mig helt svimfärdig. Det avgjorde saken. Jag gav mig själv ett löfte att aldrig börja snusa. Ett löfte som jag därefter har hållit. När jag blev vuxen och förståndig nog att inte falla för kompistrycket att prova, så räcker det med alla fakta om snus för att låta bli.
Snus innehåller nikotin. En prilla som är inne i 30 minuter motsvarar cirka 4 cigaretter i nikotinhalt. Nikotin är ett njutningsmedel som framkallar åderförkalkning. Nyligen gjorda studier påvisar muncancer och även cancer i bukspottkörteln. Långvarigt snusbruk ger dessutom missfärgade tänder. I Sverige finns drygt en miljon snusare. Ett försvar från deras sida kan säkert vara att så många kan inte ha fel. Som sagt, jag skulle inte lägga ner en massa moral i min fråga. Jag har dock svårt för att släppa tanken på hur så sunda människor som präster och hockeyspelare, kan bidra att förstöra sin skapelse, sin kropp, sitt redskap i tjänsten, för innehållet i en liten dosa. Dyrt är det också, men det är kanske inte det största problemet för en präst eller för en hockeyspelare.
Kanske det största problemet för dem är att vara utan snus. Precis som Pippi Långstrump och hennes vänner skrev i ett nödrop: Utan snus i två dagar försmäktar vi på denna ö. Tommy protesterade. Så kan jag inte skriva, det är ju inte sant. Jasså inte, sa Pippi. Har du något snus? Har Annika något snus? Har jag något snus? Nä, det kan väl hända, svarade Tommy lite förbryllat. Fördelen för prästerna och för hockeyspelarna är att de flesta runt omkring dem har snus, så de behöver inte bli utan och försmäkta. På så sätt kan de fortsätta att gå in för det de är bra på, rädda människor och vinna matcher. På återseende med ett leende!
PS. Nu ska det sitta fint med blåbärspaj och vaniljglass. Vad vi firar? Inget speciellt. Blåbärspaj kan man äta utan att fira något. Det brukar alltid sitta fint. Fint som snus!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar