Jag har väntat på att få säga: jag älskar dig!

I det senaste numret av min facktidning, SKTF-tidningen Nr 16/2007, så stannade jag upp inför en insändare på sidan 13. Rubriken var stor och fet, mycket större och fetare än alla andra insändarrubriker. Kristen propaganda i SKTF-tidningen. En kvinna från västkusten uttryckte sin åsikt angående en artikel som var införd i ett tidigare nummer.

I förra numret av SKTF-tidningen (nr 15) fanns ett reportage som täckte två sidor i tidningen. Slut citat.

Det hör inte till vanligheterna att jag märker ord, men nu gör jag det och fastnar direkt på ordet täckte. Till skillnad från insändarskribenten, som jag tror är rätt missnöjd med att reportaget täckte två sidor, så är jag tacksam för att reportaget täckte de båda sidorna. Tänk om tidningen skulle vara full med stora blanka luckor. Då hade jag som läsare fått anledning till att klaga.

Med rubriken ”Tro på barns villkor”. Och som - med klar sympati för denna - skildrade Svenska kyrkans barnverksamhet. Slut citat.

Sympati betyder att man har känslomässig samhörighet med en annan person. Så tydligen har reportagets skribent känt sympati med den person som presenteras i artikeln. Jag känner sympati eller som ordet betyder känslomässig samhörighet med insändarskribenten, kvinnan från västkusten. Med det har jag inte sagt att jag håller med henne och delar hennes åsikter i insändaren, men jag får känslor för henne och jag skulle gärna ha henne nära. Det känns som om hon skulle behöva orden: Var inte rädd. Jag finns här hos dig. Kom, så ska du få en varm kram.

Där barngruppens ledare hade att förmedla ”det kristna budskapet” till barnen. ”…på rätt nivå, så att såväl fyraåringar som mellanstadiebarn och tonåringar förstår.” Slut citat.

Jag funderar på vad en artikel om Svenska kyrkans barnverksamhet skulle handla om, om inte hur kyrkan försöker förmedla det kristna budskapet? Hur ska Svenska kyrkan klara av att dölja att den är ett trossamfund som leder sin historia från de äldsta kristna församlingarna? Hur skulle det se ut om man undanhöll det viktiga faktum att församlingarnas uppdrag och arbete är att människor skall komma till tro på Jesus Kristus och leva i tro, en lokal kristen gemenskap skapas och fördjupas, Guds rike utbredas och skapelsen återupprättas. Vilken tur att det genomsyrade reportaget, annars hade barngruppens ledare misslyckats med att visa sina arbetsuppgifter eller så kunde journalisten ha ägnat sig åt dålig journalistik.

SKTF organiserar Svenska kyrkans tjänstemän och jag inser att dessa tjänstemäns arbete, arbetsvillkor och löner måste tas upp i tidningen. Och det görs ju verkligen frekvent. Slut citat.

Visst, alla ska behandlas lika, så det vore mycket märkligt om Svenska kyrkans tjänstemäns arbete, arbetsvillkor och löner inte togs upp, om andra SKTF-anslutna medlemmar inom andra yrken finns med i tidningen. Insändarskribenten skriver att även arbetet måste tas upp och det är väl det som reportaget gör? Kommentaren att det görs ju verkligen frekvent talar för att insändarskribenten för noggrann statistik över vad som skrivs och inte skrivs i tidningen. Det är imponerande. Jag har inte samma koll måste jag ärligt säga.

Men detta reportage var nog att ta i. Skildrar man en tandsköterskas jobb eller en kontorists arbete på ett vanligt kontor kommer ju ingen religiös ideologi med i bilden. Slut citat.

Jag antar att det är relevant att skriva om tandlagningar och patienter i tandsköterskans jobb och om datorer och sammanträden i kontoristens jobb.

Vi läser där – en i det avseendet neutral- rapport. Slut citat.

Insändarskribenten efterfrågar en neutral rapport från Svenska kyrkans barngrupp. Jag tror att insändarskribenten menar att med neutral rapport så utesluter journalisten ord som Gud, Jesus, helig Ande, kristen, tro, glädjebudskap, kyrka, vägledning, gemenskap, kärlek, tröst, helande, återupprättelse, medmänsklighet, frälsning och evigt liv. Svenska kyrkan kan aldrig bli neutral. Det måste synas att den har gjort ett val. Ett val att kämpa en kamp mot ondska. Ett val att stå upp för det goda. Ett val för att visa på kärlek som inte världen kan ge. Ett val att vägleda människor till tro på Gud genom Jesus Kristus. Detta kan inte stoppas för att ett reportage i SKTF-tidningen ombeds vara neutralt. Detta budskap är starkare än så. För ca 2000 år sedan försökte man till och med undanröja Guds son, Jesus Kristus. Inte ens det hjälpte. Genom sin uppståndelse från de döda visade han vem som är segraren och fler människor kom till tro. Fler och fler tog sitt ansvar för att sprida det glada budskapet. Du är älskad. Det finns en som är beredd att ge sitt liv för dig, för oss, för alla.

Men skildringen av den kristna indoktrineringen i ”Tro på barns villkor” tog ställning för denna indoktrinering. Slut citat.

Jag är ledsen att behöva säga det till insändarskribenten, men detta är inte indoktrinering. Du förminskar dig själv och ditt ansvar. Du kan göra val. Säg nej till kristendomen och allt den står för. Säg nej till att läsa SKTF-tidningen och allt den står för. Säg nej till att respektera att det finns andra människor runt omkring dig med andra åsikter. Jag tror inte att det går att avskärma sig från det som rör livet på detta sätt. Vi kan inte välja bort livet. Jag ställer mig frågan: Vad skulle Jesus göra? Jag tror att han skulle titta på insändarskribenten med sina vänliga ögon och möta blicken med ett varmt leende. Jag tror han skulle öppna sin famn och säga: Kom mitt barn, jag har väntat på dig. Jag har väntat på att få säga: Jag älskar dig!

PS. Idag är det Hillevi som har namnsdag. Då borde VI alla som bor i HILLE ha en härlig namnsdagsfest. Det gäller att ta varje tillfälle till fest! Grattis alla Hille-bor. Vi bor på en underbar plats. Värt att fira! På återseende med ett leende!