Mörkret har sänkt sig över denna lördagskväll i oktober och jag sitter i ljuset av min dataskärm och med tända ljuslyktor. Har i skrivandets stund inte en susning om vad dagens blogg ska innehålla, men om fingrarna får spela litegrann över tangentbordet, så flödar det kanske på av sig själv? Eller så gör det inte det och då får det väl vara så. Det är inte till att räkna med att det kan uppstå blogg-lycka vid varje försök. Det finns också en risk att bli recenserad och kanske till och med refuserad. Då är jag i gott sällskap, även Astrid Lindgren har fått suga på den karamellen. I det goda sällskapet kan jag stanna länge. Speciellt om det finns karameller.
Just nu hörs bara suset från batteriladdaren som laddar fyra batterier. Rechargeable. Laddningsbar. Önskar att jag hade en sådan stämpel på mig just nu. Det skulle inte vara dumt att lägga sig raklång i en sådan där manick i cirka 15 minuter och därefter tas upp och vara till 100 % laddad med nya krafter. En av två återhämtningsdagar är snart till ända och just nu känner jag hur jag håller på och laddar för en förkylning.
Det började med lite spänningshuvudvärk i pannan. Så mycket sakta, men säkert, började halsen signalera och just nu är det rena rama SOS-larmet i halsregionen. Det Svider-Och-Spränger-larmet. Jag har börjat frysa också. Jag har tänt värmeljuslyktor runt om i huset och mysfaktorn är total, men det hjälper inte, ryggraden fryser.
Det värker i knäna, fotlederna, handlederna, ljumskarna, i njurtrakten, i axlarna. Det känns som om jag sitter i en skenande förkylningskälke och det säger bara svisch nerför backen och jag väntar på att det ska ta stopp med förskräckelse. Har förflyttat mig till medicinskåpet för att stoppa i mig någon typ av febernedsättande och smärtstillande tablett. Det märks att både Mr T och en av våra tonåringar har haft ett par veckor bakom sig av långdragen förkylning. De är inte helt återställda ännu. Tablettförrådet är nästan tömt. Det finns kanske en reserv att tillgå i våra necessärer och i någon utav mina handväskor?
Jag har läst annonser i lokaltidningen om vaccinering mot årets influensa. De som har koll på hur influensan sprider sig över jordklotet säger att den är extremt hård och elak i år. För en tid sedan var den i Australien och däckade tydligen en stor del av befolkningen. Nu är den på intågande mot vår del av jordklotet. Trist att forskarna inte har kommit på något sätt att sätta influensan i karatän. Där kunde den stanna kvar tills den var ofarlig och smittfri. Det är verkligen trist.
Jag har läst annonser i lokaltidningen om vaccinering mot årets influensa. De som har koll på hur influensan sprider sig över jordklotet säger att den är extremt hård och elak i år. För en tid sedan var den i Australien och däckade tydligen en stor del av befolkningen. Nu är den på intågande mot vår del av jordklotet. Trist att forskarna inte har kommit på något sätt att sätta influensan i karatän. Där kunde den stanna kvar tills den var ofarlig och smittfri. Det är verkligen trist.
En förkylning kommer sällan lägligt. Jag vet inte vid vilket tillfälle som jag skulle kunna planera in i min almanacka att här skulle det passa att ta emot förkylningen. Tisdagen i vecka 45. Ja, då säger vi det. Vilken tid? Klockan tre på eftermiddagen? Ja, det passar bra. Då kan vi ta en fika samtidigt och planera hur vi ska lägga upp resten av tiden. Skapa lite ramar och handlingsplaner. Vad fint, då säger vi det så länge. Skulle det bli något förhinder så hör vi av oss, så får vi försöka hitta en ny tid.
Verkligheten är en helt annan. Då bara kommer förkylningen, oftast utan förvarning. Trodde jag skulle klara mig denna gång, eftersom det har funnits förkylningsbaskelusker i huset i flera veckor nu. Trodde att jag kunde stå emot denna gång. Det här är kanske inte en smitta à la huset, utan den kan komma från vilket håll som helst. Tänk om vi var lika frikostiga med kärlek, glädje och omsorg, som vi är med att sprida bakterier, virus och annat elände. En feberrusig tankeställare. Men det verkar som om det just nu får bli både och. Mr T visade kärlek, glädje och omsorg och erbjöd mig en liten hutt med whiskey. Den rev gott i halsen och värmde bröstet. Jag tackade för gesten med harklingar, hosta och snörvlande.
På någon timme blev det ombytta roller. Förhoppningsvis är min förkylning av något lindrigare art än den som Mr T har burit runt på i flera veckor nu. Jag kan bara hoppas. Såg en skymt av Gudrun Schyman ikväll på TV. Hon talar om jämlikhet och jag antar att hon menar att den ska råda mellan män och kvinnor på alla områden. Så då får jag väl ta min beskärda del av det förkylda tillståndet och hålla balansbrädan i ett plant läge. Idag är jag inte i mitt livs form, så jag väntar med att göra en djupare analys av jämlikhetstugget till en annan gång. På återseende, Gudrun. På återseende med ett leende!
PS. Hur kunde vi missa att alla Sveriges kungliga korvmojar firar namnsdag idag? Sibylla! Vi har säkert svischat förbi ett flertal och levt i okunskap om alla firande-erbjudanden. Extra mos, extra korv, extra räksallad, extra av allt. Det har vi missat. Den medhavda matsäcken smakade underbart och vilka utsikter. Rött, orange, gult, brunt i trädkronorna som speglade sig i alla sjöar. För missade Sibylla-erbjudanden tröstade vi oss ikväll med räkmackor, Mr T och jag. Livet går vidare trots allt.
PS. Hur kunde vi missa att alla Sveriges kungliga korvmojar firar namnsdag idag? Sibylla! Vi har säkert svischat förbi ett flertal och levt i okunskap om alla firande-erbjudanden. Extra mos, extra korv, extra räksallad, extra av allt. Det har vi missat. Den medhavda matsäcken smakade underbart och vilka utsikter. Rött, orange, gult, brunt i trädkronorna som speglade sig i alla sjöar. För missade Sibylla-erbjudanden tröstade vi oss ikväll med räkmackor, Mr T och jag. Livet går vidare trots allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar