Kan inte låta bli att förundras över mig själv... och det är inte första gången... som jag förundras över mig själv alltså. Denna gång beror det på att jag under en längre tid har känt en önskan, en längtan efter att börja blogga. Kan inte sätta fingret på exakt varför denna längtan har infunnit sig, men utan någon djupare inre analys, så tror jag att det först och främst beror på att jag gärna uttrycker mig i det skrivna ordet. Jag skriver dessutom gärna om allt möjligt. Jag tänker ofta: men det där skulle jag ju skriva om eller det där skulle kunna bli en bra bok. Att skriva har för mig blivit ett sätt att konstatera, bearbeta och lägga det bakom mig. Det känns lite lättare efteråt att vandra vidare på livets smala stig. Dessa 3 anledningar räcker kanske för att komma igång med en egen blogg:
1. Gillar att skriva.
2. Har en massa idéer som ständigt pockar på.
3. Känner sinnesro i skrivandet.
Tänkt, sagt och gjort. Med lite stöd och hjälp av min f.d. fästman, som jag numera är gift med sedan 21 år tillbaka, Mr T, så satt jag med en egen blogg. Det är i det här skedet jag börjar förundras över mig själv. Det tar totalt stopp! Det tar stopp länge. Mr T frågar vänligt: Har du bloggat något? Jag svarar: Nä, inte än. Jag vill fixa lite annat på sidan först... Det är givetvis en bortförklaring.
Dagar och nätter passerar och det kommer nya frågor. Har du kommit igång med bloggandet? Mitt svar är tunt: Nä, jag har inte riktigt hunnit. Idag, fredagen den 12 oktober 2007, kom det inte någon fråga, utan ett ganska barskt konstaterande från Mr T: Vad ska du ha en blogg till om du aldrig skriver? Ojojoj, det var tomt i arkivet på bortförklaringar och påhitt. Jag fick helt enkelt krypa till korset och säga som det var: Jag tycker det är svårt att komma igång. Vet inte riktigt hur jag ska börja på min första blogg.
Ja, så är det faktiskt. Jag tror att det är en blandning av högtidlighet och önskan om att det ska bli bra. Tänk detta är min första blogg! Trummor och trumpeter tack! Fanfar!!! Detta är självaste inmarschen till bloggandets arena och jag sänder en bön till min Skapare att han ska ge mig vishet att förvalta denna plats på ett värdigt och ärligt sätt. Jag behöver inte bidra till att ge större utrymme åt allt skräp som ränner runt uppe eller nere eller runtomkring oss eller framför oss i den stora cyber-rymden.
Don't play the shame-game!
Nu är det Mr T som kommer att förundras över att jag är igång. Starten har gått! När jag ändå är här vid korset (jag kröp hit som du kanske kommer ihåg) så vill jag passa på att tacka min Herre för solen som skiner utanför fönstret. SMHI skrämde upp mig igår och varnade för 5 cm snö och trafikkaos. Vem vill ha vinter 11 oktober? Räck inte upp en hand är du snäll. Jag vill i alla fall ha höst ett tag till. Det ska väl vara höst när det är höst? Alla underbara löv, kastanjer, klar luft och mörka mysiga kvällar med levande ljus och tid för blogg. På återseende med ett leende!
PS. Förresten, idag är det Valfrid som har namnsdag! Min morfar hette Valfrid. Han var världens bästa morfar för mig när jag var ett litet barn. Han skulle vara 108 år om han hade levt fortfarande. Grattis på namnsdagen morfar där uppe i himlen! Kasta inte ner någon tårta om det blir över... Jag har köpt wienerbröd till eftermiddagsfikat. Tack ändå!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar