Det är en viss skillnad mellan att tvätta när man är ledig och att tvätta i kombination med en lång arbetsdag. Att tvätta under ett höstlov innebär att man kan välja och vraka bland dagar och tider på bokningstavlan. Det är också en typ av frihet. I vanliga fall, då jag är mitt uppe i vanliga arbetsveckor, då är tvättningen något som bara måste göras. Någon dag. Någonstans. Nu när jag är ledig så måste det också göras. Ingen av oss i familjen går nakna bara för att vi är lediga. Tvättmängden är ungefär densamma. Svettiga och smutsiga träningskläder utgör som vanligt den största delen av tvättmängden. Två träningsflitiga tonåringar sätter sina spår i tvättmängdsnivån. Mr T och jag tillför vår beskärda del.
Idag var tvättpåsarna sorterade och klara i god tid. En lugn promenad till tvättstugan. Vi har tvättmaskin och torkmöjligheter inne i vårt hus. Men i kvarterets gemensamma tvättstuga finns tre maskiner, torktumlare, dubbelt torkskåp och mangel. Att tvätta där är enormt smidigt. Tvättningen blir också avklarad på den begränsade bokade tiden. Det finns för- och nackdelar med allt. Den glänsande medaljen har också en baksida. Nackdelen med att tvätta i en tvättstuga som används av kvarterets andra hushåll är att man ganska snabbt kan sortera upp andra hushålls krav på städning av tvättstuga i flera olika kategorier. Jag vet att man inte ska lägga näsan i blöt i andras byk, men jag måste få ägna en blogg åt detta smutsiga ämne. Det är inte mycket begärt, efter att återigen ha fått börja tvättningen med att rengöra efter föregående tvättare.
Det är alltså inte första gången. Ibland vet man exakt vem det är som har haft tvättstugan före vårt hushåll. Ibland vet man det inte. Jag har lärt mig att ana. Jag har även lärt mig att gallra och sortera upp hushållen i följande tvättpåsar... 90 grader vittvätt: De som alltid städar exemplariskt efter sig. 60 grader kulörtvätt: De som gör en normalstädning efter sig. 40 grader fintvätt: De som tvättar och drar ett snabbt städtag efter sig. 30 grader ylletvätt: De som rengör filter i torktumlaren och inget mer. Kalltvätt: De som tvättar och därefter stänger dörren till tvättstugan.
Någon från den sistnämnda kategorin hade tvättat före mig idag. Tagit sin tvätt, sitt pick och pack och vänt hemåt. Stängt dörren och lämnat kvar dammiga ytor. Dammiga och skräpiga golv. Tvättmedelspill och sköljmedelsfläckar. Damm som svävar ut i fria luften då man öppnar luckan till torktumlaren. Vad har hänt? Har personen helt plötsligt ryckts upp från jordelivet? Lyckligtvis fick personen sin rena tvätt med sig.
Trots att det står på förtryckta instruktioner för skötsel av tvättstugan att det ska städas och rengöras efter varje tvättningstid, så är det någon som bara har struntat blankt i detta. Hur tänker man då? Trots att det tydligt står att man inte får slänga förpackningar och annat som ska till återvinningen i papperskorgen, så låg det en sköljmedelsflaska i plast och flera tvättmedelskartonger i papp i korgen idag. Tillåt mig att fråga: varför?
När sådana här problem tas upp i allmänna ordalag på till exempel städdagar, föreningsmöten, kvartersfester, så finns det alltid någon som är av den åsikten att alla har inte samma kriterier på vad som är städat. Helt sant och det är många gånger väldigt tydligt. Men någon form av samvete borde väl alla brukare av den gemensamma tvättstugan ha? Eller är det så enkelt att de lämnar tvättstugan som de själva vill möta den? Tänkte faktiskt i ett svagt ögonblick att jag skulle testa den varianten. Men mitt samvete förbjöd mig.
Istället gick tankarna till Marta och Maria, två systrar som kom i luven på varandra. Marta blev lite syrak på Maria, för att Maria lät Marta styra och ställa med allt det praktiska i hushållet, medan Maria satt i lugn och ro och lyssnade på Jesus som var på besök i deras hem.
Ja, Marta stod där med allt jobb. Kanske var det med sortering av tvätt, tvättning, hängning av tvätt, sortering och hopvikning. Irriterande. Ändå försvarade Jesus Maria, som satt och lyssnade på honom. Han tyckte att hon hade gjort det som var rätt för henne. Kanske hade han sett annorlunda på det hela om det gällde en förbokad tvättningstid i en gemensam tvättstuga i Betania?
Jag blev lite Marta-aktig idag. Jag röjde i tvättstugan före tvättningen och direkt efter tvättningen. Det var lite irriterande. Jag vet inte riktigt vem som var föremål för min irritation. Vem var kvarterets Maria som hade stuckit ifrån sitt ansvar? Det spelar inte så stor roll. Det är enklare att vara en Marta-figur när det är tvättning under höstlov. Men skärpning tack, nästa vecka är det vanlig arbetsvecka igen, som ska kombineras med tvättning. Hoppas att alla har hunnit sortera in sig under kategori 90 eller 60 grader då. På återseende med ett leende!
PS. Oktobers sista strykning är avklarad. Känns rätt skönt att vara en Marta också. Speciellt när kaffekopp och blogg är belöningen. Idag har Mr T uträttat storverk. Jag är honom ett stort tack skyldig. Nu är jag bara millimeter från ett förverkligande av en lång och innerlig dröm. I jämförelse med det är lite damm i tvättstugan ingenting. I jämförelse med allt jobb Mr T lagt ner för att hjälpa mig, så är det jag som är Maria i sammanhanget. Det handlar nog om att ge och ta emot. Att vara både och. Det är faktiskt bara en bokstav som skiljer namnen åt. Fyra bokstäver som förenar.
Idag var tvättpåsarna sorterade och klara i god tid. En lugn promenad till tvättstugan. Vi har tvättmaskin och torkmöjligheter inne i vårt hus. Men i kvarterets gemensamma tvättstuga finns tre maskiner, torktumlare, dubbelt torkskåp och mangel. Att tvätta där är enormt smidigt. Tvättningen blir också avklarad på den begränsade bokade tiden. Det finns för- och nackdelar med allt. Den glänsande medaljen har också en baksida. Nackdelen med att tvätta i en tvättstuga som används av kvarterets andra hushåll är att man ganska snabbt kan sortera upp andra hushålls krav på städning av tvättstuga i flera olika kategorier. Jag vet att man inte ska lägga näsan i blöt i andras byk, men jag måste få ägna en blogg åt detta smutsiga ämne. Det är inte mycket begärt, efter att återigen ha fått börja tvättningen med att rengöra efter föregående tvättare.
Det är alltså inte första gången. Ibland vet man exakt vem det är som har haft tvättstugan före vårt hushåll. Ibland vet man det inte. Jag har lärt mig att ana. Jag har även lärt mig att gallra och sortera upp hushållen i följande tvättpåsar... 90 grader vittvätt: De som alltid städar exemplariskt efter sig. 60 grader kulörtvätt: De som gör en normalstädning efter sig. 40 grader fintvätt: De som tvättar och drar ett snabbt städtag efter sig. 30 grader ylletvätt: De som rengör filter i torktumlaren och inget mer. Kalltvätt: De som tvättar och därefter stänger dörren till tvättstugan.
Någon från den sistnämnda kategorin hade tvättat före mig idag. Tagit sin tvätt, sitt pick och pack och vänt hemåt. Stängt dörren och lämnat kvar dammiga ytor. Dammiga och skräpiga golv. Tvättmedelspill och sköljmedelsfläckar. Damm som svävar ut i fria luften då man öppnar luckan till torktumlaren. Vad har hänt? Har personen helt plötsligt ryckts upp från jordelivet? Lyckligtvis fick personen sin rena tvätt med sig.
Trots att det står på förtryckta instruktioner för skötsel av tvättstugan att det ska städas och rengöras efter varje tvättningstid, så är det någon som bara har struntat blankt i detta. Hur tänker man då? Trots att det tydligt står att man inte får slänga förpackningar och annat som ska till återvinningen i papperskorgen, så låg det en sköljmedelsflaska i plast och flera tvättmedelskartonger i papp i korgen idag. Tillåt mig att fråga: varför?
När sådana här problem tas upp i allmänna ordalag på till exempel städdagar, föreningsmöten, kvartersfester, så finns det alltid någon som är av den åsikten att alla har inte samma kriterier på vad som är städat. Helt sant och det är många gånger väldigt tydligt. Men någon form av samvete borde väl alla brukare av den gemensamma tvättstugan ha? Eller är det så enkelt att de lämnar tvättstugan som de själva vill möta den? Tänkte faktiskt i ett svagt ögonblick att jag skulle testa den varianten. Men mitt samvete förbjöd mig.
Istället gick tankarna till Marta och Maria, två systrar som kom i luven på varandra. Marta blev lite syrak på Maria, för att Maria lät Marta styra och ställa med allt det praktiska i hushållet, medan Maria satt i lugn och ro och lyssnade på Jesus som var på besök i deras hem.
Ja, Marta stod där med allt jobb. Kanske var det med sortering av tvätt, tvättning, hängning av tvätt, sortering och hopvikning. Irriterande. Ändå försvarade Jesus Maria, som satt och lyssnade på honom. Han tyckte att hon hade gjort det som var rätt för henne. Kanske hade han sett annorlunda på det hela om det gällde en förbokad tvättningstid i en gemensam tvättstuga i Betania?
Jag blev lite Marta-aktig idag. Jag röjde i tvättstugan före tvättningen och direkt efter tvättningen. Det var lite irriterande. Jag vet inte riktigt vem som var föremål för min irritation. Vem var kvarterets Maria som hade stuckit ifrån sitt ansvar? Det spelar inte så stor roll. Det är enklare att vara en Marta-figur när det är tvättning under höstlov. Men skärpning tack, nästa vecka är det vanlig arbetsvecka igen, som ska kombineras med tvättning. Hoppas att alla har hunnit sortera in sig under kategori 90 eller 60 grader då. På återseende med ett leende!
PS. Oktobers sista strykning är avklarad. Känns rätt skönt att vara en Marta också. Speciellt när kaffekopp och blogg är belöningen. Idag har Mr T uträttat storverk. Jag är honom ett stort tack skyldig. Nu är jag bara millimeter från ett förverkligande av en lång och innerlig dröm. I jämförelse med det är lite damm i tvättstugan ingenting. I jämförelse med allt jobb Mr T lagt ner för att hjälpa mig, så är det jag som är Maria i sammanhanget. Det handlar nog om att ge och ta emot. Att vara både och. Det är faktiskt bara en bokstav som skiljer namnen åt. Fyra bokstäver som förenar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar