Mr T ropade upp till mig idag på förmiddagen. Han hade gått ner och satt sig vid datorn för att läsa gårdagens inlägg i min blogg. Du har fått en kommentar i din blogg, ropade Mr T. Jag tog för givet att det var Mr T själv som kommenterat skriftligt och ropade glatt tillbaka: Det är du, va? Mr T ropade tillbaka och intygade att det inte var han som hade kommenterat bloggen. Jag släppte ögonblickligen det jag hade för händer och aktiverade datorn på övervåningen. Fortfarande hade jag tanken kvar i bakhuvudet att det kunde vara Mr T som skojade lite med mig. Vilken hade han valt att kommentera i så fall?
Jag kunde inte tåla mig, datorn verkade ta evigheter på sig för att starta upp och jag ropade än en gång till Mr T. Vilken av bloggarna är kommenterad? Svar från Mr T: Den från i förrgår, under ämnet skola. OK, kan det vara så att kollegan varit inne och läst… Mycket riktigt, där fanns den. Min första skriftliga bloggkommentar! Det är stort. Jag har under cirka två veckor fått muntliga kommentarer av Mr T och två tonåringar. Nu kom det en svart på vitt, utifrån allt det stora som många kallar cyberrymden.
Det kändes enormt häftigt och jag läste den flera gånger. Första gången så där hastigt, bara för att ögna igenom den på ett ungefär. Jag fick inte med mig mer än att det verkligen var en riktig bloggkommentar. Läste den en gång till och kunde konstatera att det var en positiv bloggkommentar, en kommentar som gladde mig. En genomläsning till och jag kände mig stolt. Nu är det på gång. Bloggtåget har börjat rulla. Kul att jag hoppade på tåget. Ser med spänning fram mot destinationen.
Idag passerade tyvärr bloggtåget det äckliga bloggträsket. Det var illaluktande och spyframkallande. Jag roade mig en stund idag med att titta på andra bloggsidor, för att se hur andra människor bloggar. Döm om min förvåning när jag hamnade på värsta porrbloggsidan. Fem bilder på rad med lättklädda och avklädda damer. En av damerna hade bröst som såg ut att lida av flera månaders lång mjölkstockning. Jag blev nästan rädd att dessa konstgjorda bomber skulle explodera och kladda ner hela min datorskärm. Vad får en kvinna att göra sådana ingrepp på sin kropp, så att brösten ser ut som två kamouflerade vattenmeloner? För vem gör hon det? Varför?
En annan kvinna stod med en trädstam inkilad mellan tuttarna. Var det varmt den dagen när bilden togs? Är vi tillbaka till Eva-i-lustgården-modet? Eller vad är meningen med att slingra brösten kring en kal trädstam? En kvinna låg på mage i sängen och var i jämförelse med de övriga välklädd, förutom på skinkorna som stack upp som ett par kamelpucklar ur de baktill håliga byxorna. På fjärde bilden satt en kvinna uppflugen på en stolsrygg och det såg riktigt vågat ut. Tänk om stolen skulle falla omkull? Hon borde vara försedd med mer skydd om hon ska sitta och göra sådana där balanskonster. Ett par tunna stay-ups i nylon är inte mycket till skydd.
En bild kvar för kommentar. Kvinnan på den bilden står och håller med ett stadigt tag om sina bröst, för att hålla upp dem. Släpper hon taget, så sätter jag en femma på att de ramlar ner på magen. Typiskt för en gång i tiden ammande kvinnor. Åldern tar ut sin rätt. Tuttarna ramlar ner precis som skinkorna gör det. Det går till en viss gräns att förhindra genom träning, men kroppen vill ha sin naturliga förändring. Det går inte att göra något åt. Mitt budskap till kvinnan på bilden är att det finns push-up-bh: s att köpa på vilken välsorterad underklädesbutik som helst. Då slipper du att stå och hålla upp bysten och kan använda dina händer till något vettigare.
Det finns fler bloggar liknande denna, med kvinnor som har valt att visa sig mer eller mindre avklädda, som har valt att kalla sig Sexygirl, Sugarbabe, Hotgirl, Bigbreast med mera. Jag antar att detta inte är deras dopnamn. Kvinnor världen över ropar för jämlikhet. Mer eller mindre starka rop. I många delar av världen vågar inte kvinnor ropa särskilt starkt. Det skulle vara förenat med fara för deras liv. I vår del av världen, där vi lever i frihet, så använder en del av oss fortfarande våra kroppar för att föra vår talan. Inte alltid med den kropp vi är skapade med, utan många gånger en kropp som är full av implantat av olika slag.
Kvar finns min fråga... Varför finns detta kvar? Varför? Är det för att behaga männen? Är det för att det finns stora pengar i denna industri? Är det värt priset? Denna förnedring? Vi har fått ett liv och en kropp. Vi lever en kort tid här på jorden. Varför tar vi inte hand om det viktigaste vi har? Varför duger vi inte som vi är skapade? Varför kan vi inte kalla oss vid vårt rätta namn? Vem har satt sig över allt detta vackra som finns nedlagt i varje människa? Varför gör vi inte en markering här och nu att detta är fel?
Det finns en liten hjälpfunktion på bloggsidan. Det är att man kan flagga för bloggar med tvivelaktigt innehåll. Känns inte rätt att använda just ordet flagga när det är förknippat med något som är fel och tvivelaktigt. Flagga borde man göra för de bloggar som är vackra, intressanta och bra. Hur som helst, jag har dock flaggat för de sidor som jag fann tvivelaktiga. Jag ber om din hjälp. Hjälp mig att markera. Hjälp mig att flagga. Hjälp mig att rensa i bloggträsket. Om jag ska göra det själv, kommer jag inte att hinna med att blogga för min egen del. Förhoppningsvis kommer de som tar hand om alla flaggor finna att dessa sidor är mycket, mycket tvivelaktiga. För inte har väl bloggträsket nått ända upp i bloggansvarigas regioner?
Jag kunde inte tåla mig, datorn verkade ta evigheter på sig för att starta upp och jag ropade än en gång till Mr T. Vilken av bloggarna är kommenterad? Svar från Mr T: Den från i förrgår, under ämnet skola. OK, kan det vara så att kollegan varit inne och läst… Mycket riktigt, där fanns den. Min första skriftliga bloggkommentar! Det är stort. Jag har under cirka två veckor fått muntliga kommentarer av Mr T och två tonåringar. Nu kom det en svart på vitt, utifrån allt det stora som många kallar cyberrymden.
Det kändes enormt häftigt och jag läste den flera gånger. Första gången så där hastigt, bara för att ögna igenom den på ett ungefär. Jag fick inte med mig mer än att det verkligen var en riktig bloggkommentar. Läste den en gång till och kunde konstatera att det var en positiv bloggkommentar, en kommentar som gladde mig. En genomläsning till och jag kände mig stolt. Nu är det på gång. Bloggtåget har börjat rulla. Kul att jag hoppade på tåget. Ser med spänning fram mot destinationen.
Idag passerade tyvärr bloggtåget det äckliga bloggträsket. Det var illaluktande och spyframkallande. Jag roade mig en stund idag med att titta på andra bloggsidor, för att se hur andra människor bloggar. Döm om min förvåning när jag hamnade på värsta porrbloggsidan. Fem bilder på rad med lättklädda och avklädda damer. En av damerna hade bröst som såg ut att lida av flera månaders lång mjölkstockning. Jag blev nästan rädd att dessa konstgjorda bomber skulle explodera och kladda ner hela min datorskärm. Vad får en kvinna att göra sådana ingrepp på sin kropp, så att brösten ser ut som två kamouflerade vattenmeloner? För vem gör hon det? Varför?
En annan kvinna stod med en trädstam inkilad mellan tuttarna. Var det varmt den dagen när bilden togs? Är vi tillbaka till Eva-i-lustgården-modet? Eller vad är meningen med att slingra brösten kring en kal trädstam? En kvinna låg på mage i sängen och var i jämförelse med de övriga välklädd, förutom på skinkorna som stack upp som ett par kamelpucklar ur de baktill håliga byxorna. På fjärde bilden satt en kvinna uppflugen på en stolsrygg och det såg riktigt vågat ut. Tänk om stolen skulle falla omkull? Hon borde vara försedd med mer skydd om hon ska sitta och göra sådana där balanskonster. Ett par tunna stay-ups i nylon är inte mycket till skydd.
En bild kvar för kommentar. Kvinnan på den bilden står och håller med ett stadigt tag om sina bröst, för att hålla upp dem. Släpper hon taget, så sätter jag en femma på att de ramlar ner på magen. Typiskt för en gång i tiden ammande kvinnor. Åldern tar ut sin rätt. Tuttarna ramlar ner precis som skinkorna gör det. Det går till en viss gräns att förhindra genom träning, men kroppen vill ha sin naturliga förändring. Det går inte att göra något åt. Mitt budskap till kvinnan på bilden är att det finns push-up-bh: s att köpa på vilken välsorterad underklädesbutik som helst. Då slipper du att stå och hålla upp bysten och kan använda dina händer till något vettigare.
Det finns fler bloggar liknande denna, med kvinnor som har valt att visa sig mer eller mindre avklädda, som har valt att kalla sig Sexygirl, Sugarbabe, Hotgirl, Bigbreast med mera. Jag antar att detta inte är deras dopnamn. Kvinnor världen över ropar för jämlikhet. Mer eller mindre starka rop. I många delar av världen vågar inte kvinnor ropa särskilt starkt. Det skulle vara förenat med fara för deras liv. I vår del av världen, där vi lever i frihet, så använder en del av oss fortfarande våra kroppar för att föra vår talan. Inte alltid med den kropp vi är skapade med, utan många gånger en kropp som är full av implantat av olika slag.
Kvar finns min fråga... Varför finns detta kvar? Varför? Är det för att behaga männen? Är det för att det finns stora pengar i denna industri? Är det värt priset? Denna förnedring? Vi har fått ett liv och en kropp. Vi lever en kort tid här på jorden. Varför tar vi inte hand om det viktigaste vi har? Varför duger vi inte som vi är skapade? Varför kan vi inte kalla oss vid vårt rätta namn? Vem har satt sig över allt detta vackra som finns nedlagt i varje människa? Varför gör vi inte en markering här och nu att detta är fel?
Det finns en liten hjälpfunktion på bloggsidan. Det är att man kan flagga för bloggar med tvivelaktigt innehåll. Känns inte rätt att använda just ordet flagga när det är förknippat med något som är fel och tvivelaktigt. Flagga borde man göra för de bloggar som är vackra, intressanta och bra. Hur som helst, jag har dock flaggat för de sidor som jag fann tvivelaktiga. Jag ber om din hjälp. Hjälp mig att markera. Hjälp mig att flagga. Hjälp mig att rensa i bloggträsket. Om jag ska göra det själv, kommer jag inte att hinna med att blogga för min egen del. Förhoppningsvis kommer de som tar hand om alla flaggor finna att dessa sidor är mycket, mycket tvivelaktiga. För inte har väl bloggträsket nått ända upp i bloggansvarigas regioner?
PS. En flagga som ska upp idag är den för min morfar som idag har sin riktiga födelsedag. Grattis morfar på 109-årsdagen! Vi firade med äppelpaj och vaniljsås efter middagen. Jag antar att det var färska jordgubbar och grädde som gällde för dig. Det går väl att fixa i oktober om man har den äran att fira i himmelen? Hoppas att du hör hur mitt hjärta hurrar för dig idag. På återseende med ett leende!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar