I söndags kväll gjorde jag något så ovanligt som att slöa. Slösatt i en fåtölj, slötittade på TV, slöpratade med Mr T och jag är medveten om att jag även slötänkte. Min mamma brukar varna mig för att ”bränna ljuset i båda ändarna” och med det menar hon att jag borde ta det lugnt och vila då och då. Jag är medveten om att jag är en aktiv person, som vill ha mycket på gång. Mycket rättvist fördelat har vi alla fått 24 timmar per dygn att förvalta och det kan jag inte göra något åt. I söndags kväll ägnade jag några av dessa timmar åt att, som sagt, slöa.
Att slözappa mellan TV-kanalerna är inte något jag är van vid att göra. Jag brukar använda reklaminslag till toabesök, kaffebryggning, telefonsamtal eller inloggning på datorn. Men i söndags var jag slö och satt slött kvar och tur var väl det. Hamnade mitt i ”Videokväll hos Luuk” där gästen var kriminologen Leif GW Persson. Jag har väl mest sett honom i aktion i TV3 och i programmet ”Efterlyst”. Han har en cool stil, ett skönt sätt att uttrycka sig eller som mina och Mr T: s tonåringar brukar beskriva honom: Han är ju kung ju. Vilken chef! Skön ju! Jag kan inte annat än hålla med.
Det blev en bra kombination av slöande och vettigt programinnehåll. Jag imponeras av Leif GW Persson och hans ärlighet. I ett program på bästa slötittartid, så står han upp för sin tro på Gud, sina vänskapliga relationer, sin relation med frun. Han vågar även ta upp orättvisor som han har upplevt i sitt arbetsliv. Hur han sparkades från Polishuset i Stockholm för cirka 30 år sedan. Hur han var nära att ta livet av sig, men valde att överleva och på något sätt komma tillbaka.
Så här med facit i hand, så har han lyckats! För mig är han idag ett namn, en person som jag uppskattar. Vem cheferna var som sparkade honom, har jag ingen aning om. Han har blivit en välkänd författare med många härliga bästsäljare och han är omtyckt för sitt kunnande inom kriminologi. Han är inbjuden till fåtöljen i Luuks program: ”Videokväll hos Luuk.” Tror inte att någon av hans tidigare chefer har varit eller kommer att vara gäst där.
Liten hämnd är också en hämnd, säger Leif GW Persson, men talar också om förlåtelsens betydelse i sin kristna tro. Han tar orden ifrån mig. Orden som lika gärna skulle kunna komma ifrån min egen mun och mitt eget hjärta. Jag känner igen mig i Leif GW Persson. Inte på ytan, men inombords. Jag har också fått uppleva orättvisor i arbetslivet. Inom en annan uniformerad organisation. Där fel och brister doldes med ännu större fel och brister. Där budskapet om sanning predikades, men där falskhet visades i handling. Där budskapet om ljus och renhet blev till mörker och äcklig smuts. Där budskapet om kärlek visade sig i former som avundsjuka, hat, förnekelse och orättfärdighet.
Leif GW Persson ville ta livet av sig för 30 år sedan. Jag förstår honom, även om det aldrig var ett alternativ för mig för 3 år sedan. Mr T och mina tonåringar var viktigare än en uniformerad organisation. Framför allt var Gud mycket, mycket större än denna uniformerade organisation. Det borde även den uniformerade organisationen veta om, eftersom Gud är grunden till att organisationen överhuvudtaget existerar.
Jag hatar orättvisor. Jag kommer aldrig att acceptera den orättvisa som jag har utsatts för. Vi människor faller, det gör alla. Med Guds hjälp har vi en möjlighet att resa på oss. Jag tackar Gud för att Han räddade Leif GW Persson. Jag tackar Gud för att Han har räddat mig. Jag tackar Gud för att Han har befriat mig från tanken på hämnd. Jag tackar Gud för förlåtelsens sköna känsla. Jag tackar Gud för att Han har all makt i sina händer. Det känns tryggt. Då överlåter jag åt Honom att döma handlingarna som har begåtts för 30 år sedan, för 3 år sedan och som fortfarande begås. Handlingar som är orättvisa.
Vill passa på att tacka Leif GW Persson också. Önskar att vi kunde hitta några trappsteg någonstans och säga som Emil och Alfred i Lönneberga. Du och jag Alfred. Du och jag Emil, det vet du! Vi kanske kan lira ihop i den himmelska orkestern. Du funderade på en 3-strängad harpa. Själv vill jag nog lira banjo vid den himmelska lägerelden. På återseende med ett leende!
PS. Idag har Finn namnsdag! Vilket underbart namn! Finn! Ah, det är värt en glass till eftermiddagskaffet. Förmiddagen var grå och tung. Fikat blev kaffe, äpple och ett-allmänhetens-varsågod-och-förbarma-dig-och-ät-upp-mig-gamla-Marie-kex. Nu skiner solen och det är värt en glass. För ett så underbart namn. Finn! Finn dig själv! Finn alla andra! Undrar när Vinn har namnsdag?
Att slözappa mellan TV-kanalerna är inte något jag är van vid att göra. Jag brukar använda reklaminslag till toabesök, kaffebryggning, telefonsamtal eller inloggning på datorn. Men i söndags var jag slö och satt slött kvar och tur var väl det. Hamnade mitt i ”Videokväll hos Luuk” där gästen var kriminologen Leif GW Persson. Jag har väl mest sett honom i aktion i TV3 och i programmet ”Efterlyst”. Han har en cool stil, ett skönt sätt att uttrycka sig eller som mina och Mr T: s tonåringar brukar beskriva honom: Han är ju kung ju. Vilken chef! Skön ju! Jag kan inte annat än hålla med.
Det blev en bra kombination av slöande och vettigt programinnehåll. Jag imponeras av Leif GW Persson och hans ärlighet. I ett program på bästa slötittartid, så står han upp för sin tro på Gud, sina vänskapliga relationer, sin relation med frun. Han vågar även ta upp orättvisor som han har upplevt i sitt arbetsliv. Hur han sparkades från Polishuset i Stockholm för cirka 30 år sedan. Hur han var nära att ta livet av sig, men valde att överleva och på något sätt komma tillbaka.
Så här med facit i hand, så har han lyckats! För mig är han idag ett namn, en person som jag uppskattar. Vem cheferna var som sparkade honom, har jag ingen aning om. Han har blivit en välkänd författare med många härliga bästsäljare och han är omtyckt för sitt kunnande inom kriminologi. Han är inbjuden till fåtöljen i Luuks program: ”Videokväll hos Luuk.” Tror inte att någon av hans tidigare chefer har varit eller kommer att vara gäst där.
Liten hämnd är också en hämnd, säger Leif GW Persson, men talar också om förlåtelsens betydelse i sin kristna tro. Han tar orden ifrån mig. Orden som lika gärna skulle kunna komma ifrån min egen mun och mitt eget hjärta. Jag känner igen mig i Leif GW Persson. Inte på ytan, men inombords. Jag har också fått uppleva orättvisor i arbetslivet. Inom en annan uniformerad organisation. Där fel och brister doldes med ännu större fel och brister. Där budskapet om sanning predikades, men där falskhet visades i handling. Där budskapet om ljus och renhet blev till mörker och äcklig smuts. Där budskapet om kärlek visade sig i former som avundsjuka, hat, förnekelse och orättfärdighet.
Leif GW Persson ville ta livet av sig för 30 år sedan. Jag förstår honom, även om det aldrig var ett alternativ för mig för 3 år sedan. Mr T och mina tonåringar var viktigare än en uniformerad organisation. Framför allt var Gud mycket, mycket större än denna uniformerade organisation. Det borde även den uniformerade organisationen veta om, eftersom Gud är grunden till att organisationen överhuvudtaget existerar.
Jag hatar orättvisor. Jag kommer aldrig att acceptera den orättvisa som jag har utsatts för. Vi människor faller, det gör alla. Med Guds hjälp har vi en möjlighet att resa på oss. Jag tackar Gud för att Han räddade Leif GW Persson. Jag tackar Gud för att Han har räddat mig. Jag tackar Gud för att Han har befriat mig från tanken på hämnd. Jag tackar Gud för förlåtelsens sköna känsla. Jag tackar Gud för att Han har all makt i sina händer. Det känns tryggt. Då överlåter jag åt Honom att döma handlingarna som har begåtts för 30 år sedan, för 3 år sedan och som fortfarande begås. Handlingar som är orättvisa.
Vill passa på att tacka Leif GW Persson också. Önskar att vi kunde hitta några trappsteg någonstans och säga som Emil och Alfred i Lönneberga. Du och jag Alfred. Du och jag Emil, det vet du! Vi kanske kan lira ihop i den himmelska orkestern. Du funderade på en 3-strängad harpa. Själv vill jag nog lira banjo vid den himmelska lägerelden. På återseende med ett leende!
PS. Idag har Finn namnsdag! Vilket underbart namn! Finn! Ah, det är värt en glass till eftermiddagskaffet. Förmiddagen var grå och tung. Fikat blev kaffe, äpple och ett-allmänhetens-varsågod-och-förbarma-dig-och-ät-upp-mig-gamla-Marie-kex. Nu skiner solen och det är värt en glass. För ett så underbart namn. Finn! Finn dig själv! Finn alla andra! Undrar när Vinn har namnsdag?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar