Tur att min mamma inte bor här. Då hade hon sagt åt mig att gå och lägga mig. Jag är som värsta tonåringen som sitter vid datorn och häckar nattetid. Jag kommer att ångra mig imorgon bitti, men nu känns det helt rätt att logga in och dra igång bloggandet. Har inte bestämt vad jag ska blogga om, utan låter väl tangenterna knappra på och så får jag se om det är värt att publicera eller så raderar jag.
Jag besökte dövföreningen idag på eftermiddagen. Det är trevligt att sitta vid det stora runda bordet och dela den teckenspråkiga gemenskapen. Jag tog en promenad dit för att få in lite frisk luft i lungorna och tog även en promenad därifrån för att fylla på syreförrådet igen. Idag blev det lite speciellt därför att två av mina elever från teckenspråkskursen kom dit för att träffa döva och göra en intervju med två stycken. De videofilmade alltihop. Samvaron och intervjuerna. Jag satt med som teckentolk. Eleverna ställde frågorna muntligt, jag tecknade till den döva personen, som svarade på tecken, som jag sedan taltolkade till eleverna.
Eleverna tyckte att det var svårt att hänga med i kommunikationen. Det är stor skillnad på klassrumsmiljön och det verkliga teckenspråkiga forumet. De upptäckte att de blev fort trötta i huvudet och ögonen. Det är verkligen annorlunda än att umgås med hjälp av hörseln. Dövföreningen träffas på en handikappgård som utnyttjas av många olika handikapporganisationer. Jag kan inte låta bli att skriva i bloggen att jag tycker det är utomordentligt dåligt, rättare sagt skitdåligt av de ansvariga för denna gård att plocka bort den blinkande lampan för dörrklockan och även texttelefonen.
Vi pratar så mycket om människors rättigheter och lika värde, men jag upplever ofta att döva får möta onödiga svårigheter. Om det ringer på dörren där inne så hör inte döva det. Inte säkert att någon ser om det står någon utanför och bankar på fönstret. Det blir tidigt mörkt ute och vem bär med sig en ficklampa eller stor strålkastare som man kan blinka med in genom fönstret? Om en döv person på Tullbomsgården behöver ringa, så finns det ingen texttelefon. Det hänger en telefon i köket och en telefon i entrén som man till exempel kan ringa efter färdtjänst på. Fast hur ska det gå till för en döv person utan texttelefon?
Okej, många döva har mobiltelefon, men den används till att skicka sms på. Att ringa från mobilen är lika svårt som från en vanlig telefon. Det förutsätter att hörseln fungerar. Många döva har 3G och videofunktion på sin mobil, så att det fungerar som en bildtelefon och då går det att använda teckenspråket, men det förutsätter att samma funktion finns hos övriga instanser i samhället, till exempel på färdtjänsten och att någon där kan teckenspråk. Den förutsättningen är miljoner ljusår borta. Inte ens färdtjänsten i sig fungerar. Jag tycker att har man blivit lovad en taxi 17.10, då ska det komma en taxi 17.10 eller kanske till och med fem minuter före.
Allt kan hända. Det kan bli seriekrock. Trafikljuskaos. Tågstopp på järnvägsövergången. Punktering. Fast sådant kan väl knappast inträffa varenda gång för färdtjänstbilarna? När färdtjänsten får in en beställning från en döv person som är ute på stan, då tycker jag det är extra viktigt att färdtjänsten försöker hålla vad de lovar. Det är ytterst svårt för någon som är döv att ringa och fråga var bilen är någonstans? Detta skapar stor osäkerhet och oro hos många döva. Speciellt om de är äldre och svaga av sjukdom. Sambandscentralen för färdtjänsten är dessutom flyttad till Estland nu. Varför kan ingenting få stanna kvar i Sverige? Blossa-glöggen som har tillverkats i Sundsvall gör sin sista upplaga i Sverige i år. Blossas årsglögg med smak av blåbär med svensktillverkad touche. Nästa års upplaga är dansktillverkad.
Tillåt mig att gnälla lite till. Mr T och jag handlade på hemvägen. Jag uppmärksammar att priset på köttvarorna har stigit rejält. Hur kommer det sig när vi varje år bränner upp tonvis med kött? Vi slaktar mer än vi köper? Kan det möjligtvis bero på att priset på nystyckat kött är för dyrt och då väljer normalsvensken fiskpinnar från Euroshopper eller färdigstekta köttbullar med kilopriset 29:90? Vi hinner inte med att läsa varje innehållsförteckning. Det är synd, för skulle vi göra det så skulle vi upptäcka att det borde heta "panering med spår av fisk" eller att "Nytt Recept" på köttbullarna betyder: Vatten, lök, ströbröd, havregryn, ägg, potatismjöl, salt, potatisfiber, jästextrakt, glukossirap, kryddor, stabiliseringsmedel (E450, E451). Är det något som saknas? Just det, lite kött borde det vara i också. Det heter ju faktiskt kött-bullar.
Som smålänning tycker jag det är stört omöjligt att handla utan att bli irriterad. Varför ligger det till exempel ost vid mjölk- och yoghurtdisken? Det är femtio meter sedan jag passerade ostdisken och där valde en ost som verkar god och bra. När jag kommer till mjölken så kommer det en hel pall med ost på erbjudande. Den verkar både god, bra och dessutom tio kronor billigare kilot denna vecka? Vad händer? Jag plockar upp den andra osten och byter ut den mot erbjudande-osten som ligger vid mjölksortimentet. Förr gick jag tillbaka med den andra osten, men det har jag slutat med. Så om du någon gång hittar varor som inte ligger på sin ursprungliga plats, så kan det vara jag som har stuvat om. Det är min lilla tysta protest på butikernas dumheter att inte ha varorna där de ska vara. Tillsammans. Jag vill se hela utbudet på en och samma station. Inte pö om pö genom hela affären.
Knäckebröd är en annan sådan vara. Jag tar ett Husmanpaket och lägger det i vagnen. Tjugo meter längre fram i butiken, vid chipshyllan hittar jag ett i vanliga fall mycket dyrare knäcke, som för tillfället blir billigare än Husman. Vad händer? Ett Husmanpaket omplaceras och ställs vid sin erbjudandekollega. Bytt är bytt och kommer aldrig igen. Jag går mot kassan och har både handlat och rört om i affären. Jag får dessutom säga till om priset på glasspaketet Carte D'Or "Fever For Chocolate" för andra gången på två veckor. Ett pris i glassdisken. Ett-fjorton-kronor-dyrare-pris i kassan. Undrar hur många kunder som fått betala för mycket? Ajabaja säger den arge konsumentbloggaren.
Ordningen är återställd i upprörde bloggarens lekamen. Säg vilken promenad som inte löser alla världsproblem? Nu har jag dessutom bloggat loss och allt är åter frid och fröjd. Tror att jag ska passa på att låta sömnen få vagga mig en stund. Jag kan behöva lite vila, för vem vet? Världen kanske behöver mig imorgon igen? Är det inte glassdisk och färdtjänst så kan det vara något annat som behöver röras om. Så godnatt käre bloggläsare. Har du vägarna förbi så sätter jag gärna på kaffepannan och Fever For Chocolate är till för lyckliga stunder. På återseende med ett leende!
PS. Idag firar skåningarna Mårten Gås. Antagligen med 3-rätters meny. Svartsoppa som förrätt. Jag tänker mig den som flytande blodpudding. Sedan kommer gåsen som huvudrätt. Till efterrätt: skånsk eblakaga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar