Idag får jag börja med att stå upp och blogga. Dagen har innehållit mycket firande. Vi börjar från början. Andra söndagen i november och då är det Fars Dag. Jag köpte en svart skinnkeps till min pappa och sände den tillsammans med ett kort per post. Jag hade gärna slickat på lite fler frimärken och sänt iväg mig själv, men detta år så firar jag min älskade pappa på avstånd. Han var glad och nöjd med kepsen. Han hade letat länge efter en sådan. Det visste jag. Jag blev lika glad och nöjd när jag hittade den för några veckor sedan. Fanns en kvar. Precis i pappas storlek. Hur stor tur kan man ha egentligen?
Mr T har också blivit firad. Han fick två paket, ett innehöll en rakapparat och det andra en pocketbok på engelska. Favoritförfattaren i thrillergenren: David Baldacci. På originalspråket engelska. Med titeln The Whole Truth. Finns inte översatt till svenska ännu. Jag tror vi har alla titlar utom två utav denne författare. En del på svenska och andra på engelska. De engelska bokköpen beror på att Mr T gärna läser på engelska och antagligen också litegrann på att han inte orkar vänta tills den svenska översättningen står i bokhyllan. Om du inte har läst något av Baldacci så tycker jag att du ska göra det. Låt mig föreslå "Till siste man" i hängmattan till sommaren. Den är grymt spännande och så lite roligt att det är ett kulhål genom varenda sida i hela boken. Mr T firades även med en bukett rosor och en Windsor-tårta. Vi övriga njöt också av blommorna och det smaskiga fikabrödet.
Så över länsgränsen, från Gästrikland till Dalarna. Till Borlänge närmare bestämt. Jag måste erkänna att Borlänge var tidigare för mig en vit fläck på kartan. Dalarna har så många andra platser som förknippas mer med landskapet för mig än vad Borlänge gör. Så flyttade Mr T:s storebror med fru dit och så kom deras barn. Våra barns kusiner. Borlänge förvandlades till en plats som vi besöker då och då. Idag så är det Mr T:s storebrors 45-årsdag. För några år sedan gjorde jag honom ett år äldre på ett födelsedagskort än vad han i verkligheten var. Det har jag fått äta upp några gånger. Det värsta är att det inte är enbart honom jag har gjort ett år äldre. Ja, ja, det kom en födelsedagshälsning i alla fall. Idag är jag alldeles säkert på att vi har firat hans 45-årsdag. Blogg-grattis till Ingo!
Det här har verkligen varit tårtätandets helg! Mr T och jag var ju på dop igår. I Staffans kyrka här i Gävle. Det var ett jättefint dop. Lilla Selma var så fin i sin vita långa dopklänning med rosa band och rosa rosor. Prästen gjorde ett mycket gott intryck och summerade dopets hemlighet med två ord: tacksamhet och trygghet. Föräldrarnas tacksamhet för det lilla barnet. Tryggheten i Gud och att få överlämna barnet till ett liv med Gud. I dopet möts dessa båda ord och förenas. En fin tanke. Selma grät de första tio minuterna, men när hon kom i mammas knä så tystnade hon och tittade nyfiket sig omkring. När vattnet hälldes upp i dopfunten så gurglade hon förnöjt. Här vankas det bad tycktes hon tänka.
Vid den efterföljande fotograferingen log hon ikapp med föräldrarna och prästen. Ett riktigt Happy End med andra ord. Det blev tårtkalas i församlingshemmet. Rosa Princesstårtor. Paketöppning. Det var mamma Jenny som jobbade upp alla snören och paket och läste alla lyckönskningskort. Pappa Johannes gick mest runt och myste. Någon gång då och då knäppte han kort. Lilla Selma satt nöjt i mitt knä och lyckligast var nog ändå jag. Att få ha en sådan guldklimp i knät och bara baby-snosa, det är ljuvligt.
Hur ska vi hinna jobba jag och Mr T när barnbarnen kommer till världen. Finns det farmor- och mormordagar? Hur många är de? 1500 sådana dagar borde väl vara rimligt? Jag borde bli politiker och genomföra sådana där kloka beslut. Kloka beslut ja. Sovdags. Imorgon är det måndag igen. Jag har en känsla av att måndagarna är många fler i veckan än till exempel lördagarna. Om jag blir politiker så skulle jag kunna besluta om att veckan ska innehålla åtminstone två lördagar. Jag sover på saken. På återseende med ett leende!
PS. Idag är det precis nitton år sedan som Berlin-muren föll. Det kommer jag så väl ihåg, för då var vi hos fotografen med vår lille gutt och knäppte fina julkortsbilder och bilder till albumet. Röd plyschbyxa, vit skjorta och rödrutig fluga. Stilig redan då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar