Nu ska jag skriva om hjärt- och lungräddning. Jag har varit på en sådan kurs idag. Fick en möjlighet att gå kursen genom arbetsgivaren. Självklart önskar jag att någon hjälper mig om jag är i behov av livräddning och på något sätt känns det som om då måste jag också vara beredd att rycka in om det behövs. Det var några år sedan som jag gick på en sådan här utbildning och det har kommit nya instruktioner.
Vi var nio personer på kursen idag och en instruktör. Själva instruktionerna kom genom TV-tittande eftersom kursen nu finns på DVD. Dockan som vi tränade på är en liten uppblåsbar modell som heter MiniAnne. Som en liten del av en uppblåsbar Barbara. Nu ska vi se om jag kommer ihåg hur det hela ska gå till. Jag har alltså inte tränat i skarpt läge, utan under ganska gemytliga former med arbetskamrater, inomhus och den nödställda var en rentvättad docka.
Om något händer så är det säkert helt annorlunda, men bättre med någon övning än ingen alls. Okej, vi kör en snabbrepetition. Något har hänt och jag ser en livlös person. Jag kommer fram. Skakar personens axlar försiktigt och försöker få kontakt. Ropar litegrann. Inget svar. Kolla andningen genom att lägga handen på personens panna och luta personens huvud lite bakåt genom att lyfta upp hakan något. Detta för att andningsvägarna ska bli fria. Lägg örat mot personens ansikte, framförallt näsa och mun och hör om det finns någon andning. Titta samtidigt på bröstkorgen. Lyfter den sig? Ingen andning.
Tredje momentet i livsteckenkontrollen är pulsen. Lättast på en livlös person är det att finna pulsen på halsen. Lägg två fingrar mitt fram på halsen och dra fingrarna ett par centimeter åt sidan. Du får trycka ganska hårt för att känna pulsen. Om du känner någon. Ingen puls. Kalla på någon annan och be den personen ringa 112. Är du ensam så ring själv. Tala om att det är ett hjärtstopp. Be om en ambulans. Säg att du börjar hjärt- och lungräddning. Hoppas att du kan.
Det faller ihop cirka tjugo personer varje dag i Sverige i hjärtstopp. De flesta gör det i hemmet. Det kan vara någon i din absoluta närhet nästa gång det sker. Så när du har kollat efter livstecken och kallat på hjälp, då är det dags att börja den aktiva räddningsbiten. Den är aktiv må jag säga. Det tar på krafterna. På kursen fick vi öva i tvåminuterspass. I verkligheten kan det behövas en nolla bakom tvåan. Alltså 20 minuter.
Lägg handloven mitt emellan brösten. Lägg den andra handen ovanpå handen som ligger på bröstbenet. Jobba med raka armar och tryck med fasta snabba tag 30 tryck. Gör uppehåll i tryckandet och gör 2 inblåsningar. Täck med din mun hela personens mun. Håll för näsan på personen, så det inte läcker ut luft. Efter inandningarna, fortsätt med 30 tryck igen. Hastigheten på trycken ska vara cirka 100 slag i minuten. Snabbare än sekunden alltså. Därefter 2 inblåsningar. Förhoppningsvis behöver du inte vänta så länge på ambulans, för det är otroligt tröttande. Fortsätt så länge du orkar. Kanske finns det någon som kan byta av dig?
Det är givetvis en sak att öva på en docka under ganska trevliga förhållanden och en helt annan sak att vara först på plats när det verkligen gäller. Jag tror ändå att det är bra att öva och att vara lite förberedd. Att i alla fall veta vad som ska göras och försöka göra det på rätt sätt. Annars står jag både med chocken och okunskapen. Gå en kurs i hjärt- och lungräddning. Vem vem, du kanske får användning av den och du är säkert glad att någon har gått kursen om du behöver hjälp. En date med MiniAnne är inte alls dumt. För trehundra svenska kronor får du en egen låda med docka, extra lunga, instruktionshäfte och DVD. På återseende med ett leende!
PS. Nu ska jag fixa till mig en aning. Är bortbjuden på middag ikväll. Det blir säkert otroligt trevligt. Som det blir när vi låter hjärtat vara med! Jag kan tänka mig att det blir en blandning av rysk-ukrainskt, nya zeeländskt och svenskt. En jorden-runt-resa på några timmar en vanlig kylig tisdagskväll i november. Vad sägs om det? Inte illa, eller hur?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar