Upp med händerna!

Detta är inget rån, även om det kan verka så på rubriken. Ingen anledning till oro kära bloggläsare. Detta är fortfarande en blogg och rubriken är bara bloggarens sätt att vara lite underfundig och dessutom uppmanande! Vem vet, det blir kanske utmanande också? Du som läste min blogg igår, kunde följa mina dagar en vecka framåt. Jag förstår inte hur jag kunde missa en av veckans höjdpunkter. Nämligen fredag kväll. Jag bättrar på detta med att ge detta tillfälle ett eget bloggutrymme.

På fredag kväll är det stor allmän inbjudan till alla döva, hörselskadade, hörande som har några som helst teckenspråkiga kunskaper eller som kanske är intresserade av att lära sig mer om dövkulturen och teckenspråket. Tanken med denna träff är att skapa ett forum där alla kan mötas och komma med idéer och tankar för framtiden. Kanske är det möjligt att blåsa liv i dövföreningen som ligger vilande? Kanske är det möjligt att göra den teckenspråkliga biten mer synlig och tydlig ute i samhället? Frågar du mig, så kan vi genast plocka bort ordet kanske. Självklart är det möjligt!

Är du intresserad eller nyfiken, så är du varmt välkommen till Tullbomsgården i Gävle på fredag kväll den 21 november klockan 17.30-22.30. Kan du inte avvara hela fredagskvällen, så kan du komma och vara med en stund. Tullbomsgården ligger ganska nära Folkets Hus i Gävle. Vid halv sex-tiden är det mörkt ute, så det kanske inte är så lätt att hitta dit. En gul låg byggnad. Adressen är Södra Kopparslagargatan 7. Mitt emellan Folkets Hus och gamla Gefle. Antingen så kommer det otroligt många eller så kommer det inte många alls. Jag tycker inte det är det som är det viktiga. Utan det viktiga för mig är att tanken och viljan är född. Det räcker långt i nuläget. Hoppas vi ses! Upp med händerna!

Idag är det namnsdagsfest igen ovan där. Min mormors tur den här gången. Naemi. Fint, eller hur? Ett namn som jag skulle kunna tänka mig att axla. Jag har alla bokstäverna i mitt nuvarande namn, något omkastade och med ett par tillägg. Fast just nu känns det mer krångligt och onödigt än nödvändigt och lockande. Jag kanske kan påverka namnvalen till eventuella barnbarn i framtiden? Det har inte blivit något namnsdagsfika här nere i det grådaskiga jordelivet idag. Jag har i alla fall dragit mitt strå till stacken och blivit medlem i gruppen: "Det fikas för lite" på facebook. Det är min ståndpunkt och den står jag för.

Jag var på krematoriet idag på förmiddagen. Temadag för en åttondeklass. Vi började i ett av begravningskapellen. En kvinnlig präst berättade om ett fiktivt dödsfall och vad som händer från dödsfallet till begravningshögtiden. Även en fiktiv begravningsgudstjänst hölls i något sammanfattande form. Jag var där i rollen som teckentolk. Det fanns teckenspråkiga elever i gruppen. Som teckentolk kan jag inte lägga mig i vad som sägs. Som bloggare kan jag det.

Jag tror på tydlighet när vi jobbar med ungdomar. Ett föredrag behöver inte vara bra för att det tar en timma. Det är inte längden som avgör. Jag tycker inte heller att vuxna behöver verka vara tonåringar för att nå fram till ungdomar. Det avslöjas så snabbt både på det yttre och på den egentliga livserfarenheten. Resultatet blir halvdant, spelat och inte verklighetsförankrat. Nu tar jag ett exempel som egentligen inte har med krematorieföreläsningen att göra utan med att göra om något så att det blir sämre än vad det behöver vara.

Fader Vår. Jag vet inte exakt när kyrkan bestämde sig för att göra en nyare översättning av bönen Fader Vår till Vår Fader. Nu ska de olika församlingarna bestämma vilken översättning som ska användas i de olika kyrkorna. En bön som de flesta svenskar kan sedan barnsben måste nu läsas från psalmbokens pärm. Ordet frestelse har översatts med prövning, vilket jag tycker är en stor skillnad. Prövningar har vi lite då och då. Ta bara väderleken. Hur kul är det i novemberslasket? Förkylningstider. Hur kul är det att vakna med sårig hals på morgonen? Väckarklockan. Hur kul är det när den ringer då sängen är som absolut skönast? Prövningar mitt i vardagen.

Frestelse är för mig något djupare. Något svårare. Nu pratar jag inte om de där njutbara frestelserna som stavas D-A-J-M eller J-A-P-P... Utan de där frestelserna som gör att vi tar avstickare från det som är rätt. Jag behöver kanske inte göra en lista i bloggen. Vi kan kanske hjälpas åt med att tänka ut vad det är som frestar oss. Jag vet inte om det finns bloggutrymme till alla frestelser. Hur som helst, så tror jag att vi behöver be om hjälp med att klara av att stå emot dem. Har du något annat knep, så bloggkommentera gärna. Jag kapitulerar gärna för en B-O-U-N-T-Y. Jag är svag för choklad med cocos. Jag kallar inte detta för varken prövning eller frestelse. Utan för njutning.

Jag förstår att tanken med att översätta bönen var god. Den skulle bli mer lättförståelig och tidsanpassad. Jag känner mig gammaldags, men jag tycker det har misslyckats. Kyrkan och Fader Vår kanske får vara lite högtidlig? Försöken att göra kyrkan lättillgänglig kan resultera i att det blir urvattnat och skapar lite förvirring. Dessutom är den nya översättning Vår Fader mer svårtolkad än den gamla Fader Vår. Även i teckenspråket är tecknet för frestelse tydligare än tecknet för prövning.

Tillbaka till krematoriet. En muslimsk man berättade om islams syn på döden. Hur muslimerna tar hand om den döda kroppen och om vad de tror händer efter döden. Så var det dags att få följa kistans väg från begravning till kremeringsugnen. Kylrummet och ugnsrummet. Sorlet i gruppen tystnade något för varje steg vi tog i källaren. Att titta in i ugnen har gett mig en ny bild av döden som jag säkert kommer att få bära med mig under lång tid. Det var dock en bild som gav mig varma och lugna känslor. Inte några kalla och upprörda känslor. Det där kan det nog vara delade meningar om. Jag tror att det kan vara bra att få prata om detta, så det inte förblir outtalat.

Nu ska jag sätta en etikett på denna blogg som har gått från dövträffsannonsering, namnsdagsfika, krematorium, Fader Vår vs Vår Fader, Bounty och så tillbaka till döden. Det låter som blandat, men lite tråkigt med blandat-etiketten. Kroppsvård skulle kunna vara en möjlig etikett. Teckenspråk, använd ett vårdat språk med delar av kroppen. Fika, åhhh, vilken fantastisk kroppsvård. Krematorium, den slutgiltiga kroppsvården. Bönen, att be om hjälp att motstå frestelser som förstör vår kropp, både fysiskt, psykiskt och själsligt. Bounty, något för alla smaklökar och övriga sinnen. Kroppsvård får det bli! På återseende med ett leende!

PS. På tal om kroppsvård. Yngsta tonåringen är på sitt andra pass av boxningsträning. Hon hamnar väl någonstans i lättviktsklassen. Hon har inte som mål att gå upp i ringen, utan satsar på att hitta lite olika träningsformer. Lite variation i träningsvardagen. Du som inte ska boxas på fredag, kan väl titta in på Tullbomsgården?