Idag har Saaben varit inne på service. Den lämnades in tidigt på morgonen och fick sig en genomgång. Inga anmärkningar överhuvudtaget, men lite byte av förslitningsdelar. I med ny olja och byte av batterierna i nycklarna. En krumelur i serviceboken och så betalningen. Att lämna in bilen hos verkstaden är ungefär som att gå till tandläkaren. På båda ställena kan det bli dyrt. Jag var positivt överraskad när jag hämtade ut kärran och det endast kostade ettusensjuhundratrettioen kronor. På bilverkstaden kan det kosta mycket, mycket mer. Så både plånboken och jag var så att säga lättade när vi åkte därifrån. Det är tråkiga pengar det där. De syns inte. Fast jag tycker nog att det märktes rätt bra när jag fräste iväg. Gasen svarade lite alertare och handbromsen tog lite snabbare.
Det skulle kanske inte vara så dumt för oss människor att beställa tid för lite service och genomgång någon gång då och då. Efter si så där fyra miljoner sjuhundrafyrtiofemtusen steg, så kunde det vara skönt med en rundsmörjning. Fast om vi ska jämföra den med bilens servicedag, så måste vi ägna oss åt den inre servicen. För handlar det bara om att gå till frissan eller att beställa manikyr, så är det väl mer att jämföra med att tvätta bilen och att fylla i lite lack i stenskotten. Visst är det skönt att gå till frissan eller något annat ställe och bli lite ompysslad, men jag tror att vi gör rätt i att ta tag i den inre kroppsmiljön också.
Jag får fundera vidare på vad det skulle kunna vara som skulle kännas bra att göra årligen. Jag har inte något färdigt servicebokskoncept för kroppastollen ännu. Så därför hoppar jag raskt över till syföreningsmötet i Björsjö församling i Bomhus. Jag var dagens gäst där idag. Tanken var att jag skulle berätta lite om det teckenspråkiga arbetet, sjunga någon solosång till eget pianoackompanjemang och läsa några av mina dikter. Allt avlöpte väl, även om jag inte är van att stå med eget material och ha högläsning. Jag fick applåder och det är märkligt att vara föremål för ovationer. Mr T tillhör den yrkeskategorin som alltid får applåder efter uträttat verk. Det skulle säkert kännas mycket märkligt om applåderna uteblev när sista tonen är utklingad. Oj, snopet. Publiken reser sig och går.
Tänk så många yrkeskategorier som aldrig får applåder. Busschaufförerna, sjuksköterskorna, bagaren, polisen, städaren, läraren, frisören och bilmekanikern. När applåderade vi kassörskan på Konsum senast? Jag satte in stortån i applådutrymmet idag och det kändes ganska kul. Fast jag är nog egentligen ingen applådmottagare. Tvärtom. Jag är nog mer en applåderare. En sådan där klapp-klappare som klappar så handflatorna blir röda och bränner, när det är tillåtet att applådera. Jag tror att vi kan applådera med munnen och med gärningar också. Vi kan säga några uppmuntrande och värmande ord. Vi kan ge någon liten uppskattning. I vardag och i helg. I glädje och i sorg. I arbetet och i vilan. Sådan uppskattning fick jag också idag. Både muntlig och med blommor. Jag har det bra jag!
På tal om applåder. I USA är det applådernas tid. Ingen har väl missat att det är presidentval och de stora löftenas tid "over there" i Amerikat. Jag hörde att detta presidentval kommer att bli det dyraste i presidentvalets historia. Svindlande summor som över en miljard dollar. Saabservicen är bara ett korvöre i jämförelse. En fis i rymden. Det har gällt Barack Obama vs John McCain en lång tid nu. Senatorer från Illinois vs Arizona. Demokraterna vs Republikanerna. Hur som helst så dröjer det till januari 2009 innan det blir inflyttning i Vita Huset. Bush firar jul och nyår färdigt först innan han slängs ut ungefär samtidigt som granen.
Tog en promenad efter Björsjöapplåderna. Jag konstaterade att det kompakta grå höstdiset är påträngande nu. Det fyller på i minsta lilla por. Så är det någon gång vi ska försöka lyfta varandra och uppmuntra, så är det nu i november. För vi kan inte räkna med någon som helst hjälp från solen eller väderleken överhuvudtaget. Nu måste vi kunna räkna med varandra.
PS. Här kommer en bloggpåminnelse. Fram med reflexen om du inte redan har hängt på dig den. Eller varför inte åka in på Rusta och köpa en slinga med någon solcellsanordning som du hänger på dig under promenaden? Kan vara svårt att ladda den bara. Solcell du vet. Laddas av solen. Lycka till! På återseende med ett leende!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar