Om jag vore det minsta smart, så skulle jag gå och lägga mig nu. Det är mycket som talar för sängen. Det kompakta mörkret utanför fönstret. Visarna på urtavlan. Tröttheten i kroppastollen. Fast det är mysigt att tända ljus. Det går att låta bli att titta på klockan. Blogglängtan kan fylla på energi. Dessutom är det fredag kväll och imorgon bitti ska Mr T och jag unna oss en lugn start på dagen med Hillehotellfrukost och melodikrysset. Sådana där dagar som bara måste komma då och då.
Nåja, ska inte klaga. Har tillbringat halva dagen i Stockholm. Undervisade på Polhemsskolan och teckenspråksgruppen på förmiddagen och ställde därefter färden till huvudstaden. Det var ingen nöjestripp direkt, men jag fick tillräckligt stor dos av storstadstempot att jag kände en längtan tillbaka till livet på landet, som Gävle ändå är i jämförelse med Stockholm. Åker vi sedan några kilometer norr om Gävle och landar i metropolen Hille, ja, då talar vi rena rama bushen i jämförelse med huvudstaden.
Jag gillar ändå Stockholm. Det är en fantastiskt vacker stad med allt vatten som flyter igenom staden och alla vackra byggnader. Jag tycker även om genomströmningen av olika slags människor och klädstilar. Det spelar ingen roll vad du tar på dig, hur extremt klädd du än är, så passerar ändå alla människor förbi. Givetvis går det lätt att hitta nackdelar också. Luften är en sådan negativ faktor. Stressen är en annan. Det börjar redan på E4:an. I höjd med Arlanda så drar tempot igång och det är framåt som gäller. Till varje pris. Först, hur omöjligt det än kan vara. Så trött jag blir på den mentaliteten och hur omoget som helst så väser jag: typiskt noll-åttor. Fast det sitter säkert en och annan från Gästrikland i bilarna som susar förbi. Någon värmlänning också. Smålänningar med all säkerhet. Faktiskt. För det går väldigt lätt att komma in i samma tempo. Speciellt om man inte vill ha en splitter ny BMW i bagageluckan. Eller en Range Rover som sidovagn.
Det är alltid intressant att besöka olika delar av Stockholm. Östermalm till exempel. Jag upptäckte idag när jag var där att det är inne med Second Hand på Östermalm. Det förvånade mig lite. Fast det kanske är mina fördomar som spökar. Bor man på Östermalm så är man riiik och för fiiin för att handla i andra hand. I och för sig, så är det helt andra priser på Second Hand på Östermalm än på Ria eller Röda korset i Gävle. För att inte tala om Emmaus Björkå utanför Fagerhult i Småland. Jag tror inte en dam i minkpäls och med en vit pudel i rosa fuskpäls skulle få för sig att åka till Emmaus Björkå, men på Östermalm går det bra. Kanske hittade sällskapet en strassprydd hundmatskål? Jag tittade inte så noga på utbudet. Jag var inte i Stockholm för att titta på Second Hand.
Södermalm är en spännande stadsdel. I vardagligt tal är det vanligare att säga Söder. Området mellan Slussen och Skanstull. Går vi tillbaka i tiden, så var Söder en stadsdel för fattigt folk. Det ligger nära till hands att jämföra Londons East End och West End med Stockholms Södermalm och Östermalm. Numera är det trendigt vad det gäller bostäder, affärer och matställen. Det Söder har, som nästan ingen annan stadsdel har, är utsikten från Fjällgatan. Avnjut en glass där sommartid och bara insup storstadsvyn. Där kan du passa på att öva upp din tyska, japanska, engelska, holländska eller vad det är du nu vill öva upp. Eller så sätter du dig bara och kollar alla fotograferande turister och leende fotoobjekt.
När vi ändå avhandlar Stockholms stadsdelar, så ska vi kanske dra alla väderstreck i en och samma blogg. Vi följer visarna på klockan och tar oss från Söder till Väster. Västermalm. Fast så säger vi inte så ofta, utan det blir väl Kungsholmen som får bli samlingsnamnet. Kungsholmen är faktiskt en ö i Mälaren. På den ön bodde på 1400-talet ett gäng franciskanermunkar som anlade ett tegelbruk vid Rålambshov. Nuförtiden är väl Rålambshov mer känt som parken där VM-hjältarna i fotboll hyllades sommaren 1994. Från tegel till fotboll på två meningar.
Raskt över till Norrmalm, som är det område som vi tänker på som Stockholms innerstad. Kungsträdgården, Sergels torg, Norrmalmstorg. En del bloggläsare minns säkert Norrmalmstorgsdramat 1973. Jag följde det spänt från Småland. Min pappa fanns i Stockholm genom jobbet under dessa dagar. Det tyckte jag kändes lite otäckt. Sergels torg brukar ibland kallas för plattan och på plattan blev jag i min ungdom erbjuden att köpa knark. I en liten tändsticksask. Jag var ung och där jag kom ifrån i Småland, sniffade en del ungdomar tinner eller drack sprit. Några rökte till och med. Men knark? Det förknippade jag med lite flummiga filmer. Det där tillfället på plattan var första och förhoppningsvis sista gången jag kommer så nära det där pulvret. Jag var på väg till tunnelbanan. Station Sergels torg. På plattan satt Maria med sin orgel. Marias enmansorkester. En slags gatumission. Med välkända sånger och smörgåsar till den som gick hungrig. Kommer du ihåg henne? Hon satt där i nästan 30 år.
Kungsträdgården är från början precis det namnet säger. En trädgård för kungen. Givetvis hade inte allmänheten något tillträde dit. Det var först under Gustav den tredjes tid som regent som trädgården öppnades för oss vanliga dödliga. Då talar vi alltså 1700-tal. Jag tycker att Kungsträdgården är som härligast när körsbärsträden blommar. På våren. Fast jag firar mer än gärna ett och annat guld som Sverige drar hem i hockey eller fotboll. Med eller utan körsbärsblom.
Jag kom i alla fall hem från storstaden med ett plagg som är specialinköpt för en kommande personalfest med James Bond-tema. I storstaden Stockholm kändes läckerheten inte alls så utstickande. Det behövdes bara cirka arton mil motorväg norröver, så kom tveksamheten. Festen kommer inte att hållas i någon av de ovan nämnda huvudstadsstadsdelarna, utan i Hilles närhet. Närmare bestämt i Strömsbro. I dessa kvarter går man inte utspökad till Bondbrud utan att folk vänder på huvudet och ser ut som om en hel svan har flyttat in i fågelholken. Fast jag kommer att stå fast vid mitt klädval. När det är fest, då är det fest till hundra procent. Har jag köpt en Bondbrudstrasa, så ska den användas. Det vore osmåländskt annars. Är det fest, då kommer Stockholmsfrimodigheten till lantorten. På återseende med ett leende!
PS. Fick tag i en fin liten doppresent på Kungsgatan idag. Mr T och jag ska på dop imorgon. En liten Selma Ofelia ska döpas och vi får äran att vara med. Trevligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar