Morgonluftar löftena

Vet inte om jag vågar blogga om gårdagen. Har aldrig varit med om maken till måndag. Under hela dagen var jag omgiven av en massa lustigheter och felsägningar. Många utav dessa är inte bloggpubliceringsbara. Det är lite synd, eftersom de gav upphov till goda skratt. Av ett par roligheter låg jag nästan dubbel i fnitter och fniss. Det känns ändå som om de var bäst som färskvara. Stunden då de uttalades var som bäst. Att försöka återge det lite senare, ger inte samma reaktion. Vi som skrattade gemensamt har fått något att skämta vidare om. Nästa gång någon säger att den personen har ont i ryggen, så kommer jag att tänka att han eller hon har kanske också blivit hårt knuffad? Eller hur var det nu? Jag är ledsen, men jag kan inte avslöja mer, för då får jag bloggcensurnämnden på mig.

Jag gillar inte att hamna i blåsväder, utan ligger lågt med felsägningarna. Fast igår, måndag, var det oundvikligt att inte hamna i blåsväder. Det måste nästan ha varit stormvarning här i Gävle-området. Jag gled runt i bil och kunde inte klaga, men folk som gick eller cyklade, såg ut att få stå emot en hel del av vädrets makter. Jag träffade en väninna igår på lunchen. Hon ringde mig och frågade om jag inte ville göra henne sällskap på sushi-baren. Jag behövde ingen betänketid överhuvudtaget. Jag kollade nästan inte almanackan innan jag tackade ja. Väninnnans sällskap och sushi. Omöjligt att stå emot.

Det är lite av en rikedom att sitta och äta sushi med en vän en måndag lunch. Det var ett tag sedan vi träffades och vi hade mycket att tala om. Tiden gick fort, alldeles för fort. Stolt konstaterar jag att jag numera använder pinnarna till att transportera sushi-bitarna från tallriken till soya-fatet och därifrån till munnen. Dessa små ljuvliga tingestar. Jag är redan frälst och räddad av Jesus, men lite sushi-frälsning ger lite extra piff på tillvaron. Speciellt en måndag lunch i trevligt sällskap.

Idag på morgonen var det förrädisk ishalka på marken. Även där det låg ett grusat lager, så var det halt. Isen låg även på smågruset så att säga. Detta hindrade mig inte från att ta min tidiga morgonpromenad. Jag kan tänka mig att folk som ser mig, tycker att jag är hurtig och morgonpigg. Detta dementerar jag vänligt men bestämt i bloggen. Jag är långt ifrån morgonpigg då väckarklockan ringer. Det finns ungefär ettusen argument för att ligga kvar i sängen och just i den stunden hittar jag nästan inget argument alls för att kliva ur sängen.

Ändå gör jag det. Snabbt klär jag mig lite sportigt och det kanske är därför de tycker att jag ser hurtig ut. Ett fräsigt yttre kan lura många. När morgonljuset lyser mot mitt ansikte och den friska luften når mina lungor så börjar sjusovarargumenten få mothugg. Jag känner att min kropp mår bra av att komma igång, utan några andra krav än att bara förflytta sig framåt. Fågelsången når mina öron och jag påminns om att kan en liten fågel sitta och vara förnöjd på en gren, så ska jag väl också kunna kosta på mig ett litet leende, jag som kan röra på mina ben? Fåglarna blir även Guds små budbärare i arla morgonstund. Jag tänker på Hans löfte att Han tar hand om fåglarna och ger dem vackra dräkter, så ska Han också ta hand om oss människor. Oss som Han har skapat till sin avbild.

Nu börjar det likna något. Jag inser mer och mer fördelarna med att stiga upp och komma ut. Så småningom går jag igenom lite praktiska detaljer för dagen. En del detaljer som jag bör ta tag i direkt vid hemkomsten efter promenaden. Sådant som ska med till arbetet och annan planering. Jag går igenom dagen och känner hur jag har så pass mycket kontroll över den att jag inte känner den minsta oro. Det kommer att flyta på. I alla fall vad jag tror så där när jag traskar runt ackompanjerad av fågelsång. Det kan hända att det blir annat ljud i skällan längre fram på dagen. Fast det tar jag inte hänsyn till före klockan sju.

Vid det här laget finns det många fördelar med att morgonpromenera. Jag känner mig redo för att gå hem, ta en dusch, klä på mig, äta frukost, fixa håret, packa ihop lite grejer och ibland finns det till och med tid över för lite ordnande i hemmet. Ibland alltså. Jag brukar också använda promenaden till att lägga dagen i Herrens händer. Eller kanske mer tacka för förmånen att få ännu en dag till i livet. Jag har ju ändå kommit upp ur sängen och benen har burit mig runt i närområdet. Vad mer finns att önska egentligen? Är detta inte gott nog? Det och vetskapen om evigt liv? Om det i det läget dyker upp någon människa som tycker att jag ser morgonpigg och hurtig ut, så stämmer det kanske till viss del. Kylan kontra solvärmen gör sitt och lämnar en färgskiftning i ansiktet och hurtigheten beror nog på att jag längtar in till en uppfräschning i duschen.

Jag hade egentligen tänkt att blogga om något helt annat ikväll, men nu är det verkligen att ta en kort promenad rakt ner i säng. Klockan har tickat fram till över midnatt och vi är nu inne i en ny månad. April. Känns rätt bra att få vända blad och ha något helt nytt framför sig. Vi måste bara se till att gå olurade ur första dagen. Tro inte allt du läser i tidningen eller ser på TV. Ta inte alla arbetskamrater på fullt allvar, utan invänta den andra dagen i månaden och se om de fortfarande står fast vid det de sa. Då kan du vara säker på att det inte är något aprilskämt. Jag ska kanske filura ut något litet trevligt lurendrejeri? Inget som omstörtat hela världsbilden eller som ställer till det för någon annan människa, utan något litet lagom fnissigt. Bara så att jag kan få säga April, April din dumma sill, jag kan lura dig vart jag vill. Nu blev det fiskskriverier i den här bloggen också. Sill är inte så dumt och till påsk ska den fram på bordet. På återseende med ett leende!

PS. Om du tycker att det här promenadsnacket låter lite väl rosaskimrande, så stämmer det. Det finns andra typer av morgonstunder också. Då det inte finns varmvatten i duschen. Jag har drömt något otäckt som jag tänker på och inte kan släppa. Jag hinner inte byta örhängen som jag hade tänkt göra. Jag glömmer ett papper som jag hade behövt ha med mig. Det är då det är skönt att veta att även sådana dagar gäller Guds löfte. Som din dag, så skall din kraft ock vara.