söndag 29 mars 2009

Vill bli en fena på att stava

Den här första dagen efter det att vi har ställt om klockorna till sommartid är lite speciell tycker jag. Framför allt framåt kvällskvisten, då jag nyfiket vill kolla hur länge det kommer att vara ljust. Det borde vara ljust precis en timme längre, men ändå så längtar jag att få kolla upp det hela på närmare håll. Förvånat konstaterade jag att det fem i halv åtta på kvällningen kändes det fortfarande ljust och härligt ute. Jag bestämde mig för att ta en sväng i omgivningarna. Stavarna fick göra mig sällskap. De ger lite extra skjuts åt promenaden. De ger dessutom lite säkerhet vid halka. För en tid sedan hörde jag också att de gör en insats i kampen mot gäddhänget också.

Jag har ingen statistik på hur många män som läser min blogg. Jag har i jämlikhetens namn inte någon statistik på hur många kvinnor som läser den heller. Jag gör ett antagande taget i luften att de flesta kvinnor, i alla fall de som har kommit upp i den gyllene medelåldern, vet vad gäddhäng är. Gäddhäng förekommer oftare hos kvinnor än män. Det finns faktiskt ordboksförklaring på gäddhäng. Hängande hud på överarmens undersida (vardagligt). Alltså i vardagligt tal är det hängande hud på överarmens undersida. Ännu mer vardagligt måste det väl ändå vara att kalla det gäddhäng? Som en slags överslätande humoristisk jargong, för något som ingen kvinna är glad för. Speciellt inte när vardagen övergår till fest. Gäddhäng är inte klädsamt till ärmlösa galakreationer.

Jag slår vad om att de flesta kvinnor inte behöver någon långsjal över axlarna för värmens skull. Efter några glas vin, varmrätt i uppvärmd festlokal och dans till svängig musik, så behövs egentligen inte sjalen. Jag sätter en hundring på att den enbart är till för att på ett fiffigt sätt dölja gäddhänget. Med gäddhäng i ärmlös klänning, så känner sig kvinnor nakna. Om det inte finns tillstymmelse till gäddhäng på överarmarna, så skulle varenda kvinna stolt strutta omkring utan sjal.

Var och varannan människa på jobbet går nu omkring med stegmätare. Det pågår en tävling. Visst, det kan vara trevligt med jippon, men nog går det att promenera utan stegmätare? Jag testade ikväll och jag kom hem igen. Jag vet inte hur många steg jag tog, men jag gick i sjuttio minuter. Stavade snabbt och jag tror även att jag stavade rätt. För det är en viss teknik att gå med stavar. Det gäller att inte bara släpa dem efter sig, utan att verkligen ta tag och sätta ner dem på rätt plats, ungefär i läge med stegen. Jämför jag en promenad med stavar och en promenad utan, så blir det mer flås med stavar. Så det gör nog inte enbart gott mot gäddhänget, utan stavarna hjälper nog upp konditionen rejält.

Jag ska nu erkänna att jag har två stycken stegmätare liggande här hemma. Den ena är så känslig och lätt att komma åt nollställningsknappen på att det är nästan ingen idé att sätta igång den. Ett litet misstag och det är bara att börja om från början. Den andra är utrustad med ett överfallslarm. Jag hade bara vetskapen om att det var en stegmätare och hade inte koll på att det var en siren i kompaktformatet fyra gånger fyra centimeter. Av misstag råkade jag utlösa larmet utan tillstymmelse till snuskgubbe i närheten och grejen var att det gick inte att stänga av det utan bruksanvisning. Anvisningen hade jag av förklarliga skäl inte med mig på joggingturen. Hela kvarteret uppmärksammades på att jag var på ingång, när jag närmade mig hemmet. Hade det varit första måndagen i månaden klockan tre, så hade jag åtminstone kunnat hävda att det var testning av flyglarmet. Jag tror att detta var en torsdagskväll.

Angående gäddhäng så finns det hänvisningar i ordboken till böjningar av ordet, både i singular och plural. Neutrum och nominativ. Obestämd och bestämd form. Så även genitiv. Detta som vi kvinnor helst vill dölja är en språklig vetenskap. Kommer ordet från fisken gädda? Intressant att vi kan vara både spättor och näbbgäddor, en del av oss med gäddhäng. Fast å andra sidan finns det glada manliga laxar och några trista typer, som kallas torskar. Det kan bli riktigt stimmigt.

Det finns metoder att träna bort gäddhäng. Använda hantlar är ett sätt. Gäddhängsplastik är ett annat. Fettsugning likaså. Jag funderar på en sak. Fettet i fisk brukar ju sägas vara nyttigt. Varför kan inte livet vara så enkelt att detta även gäller gäddhängsfett? Nej, det blir en match med stavar och hantlar och en kamp mot arvet, som vi får av våra mammor och mormödrar. Under tiden får vi fascineras av hur länge det kommer att vara ljust nu på kvällarna och lugna oss med att än så länge behövs både jacka och sjal. Vi kanske också kan lägga till lite acceptans och förståelse för att allt inte nödvändigtvis måste hänga på hur överarmarna ser ut? På återseende med ett leende!

PS. På tal om att hänga... Har du sett reklamen på TV för haremsbyxor som säljs på Gina tricot? Är det någon som kan försvara dessa byxors existens? Det lilla som hänger på de flesta kvinnors överarmar är inget emot det som hänger när kvinnor drar på sig dessa brallor. Det enda användningsområdet som verkar vettigt är när man ska ut och flyga och inte får med sig all packning i väskan och inte klarar 20 kg-gränsen eller 5 kg-gränsen för handbagaget. Då skulle det vara en idé att dra på sig ett par haremsbyxor fyllda med hårfön, spray, necessär, T-shirtar och badkläder. Fast jag tar nog hellre kostnaden för övervikten i så fall. Jag är intresserad av mode, men där går gränsen. Haremsbyxor kommer inte att hänga i min garderob.

1 kommentar:

Linda sa...

Håller med dig om haremsbyxan, så sjukt fula är dom! Ser ut som personen i fråga har skitit på sig.