Det råder total telefontystnad i vårt hus mellan klockan tio och elva på lördagsförmiddagarna. Om det mot förmodan skulle ringa, så vet vi med säkerhet att det är ingen släkting, nära vän eller bloggläsare som ringer. Det kan vara en telefonförsäljare för Mr T och jag har tydligen glömt att ringa och förnya Nix Telefoni. Det måste uppdateras med jämna mellanrum. När nixandet har löpt ut, så är det full huggning igen. Även om vi har uppdaterat Nix Telefoni, så slinker en och annan liten försäljare emellan. Det kan bero på att vi har ett medlemsskap i någon bokklubb eller filmklubb som ingår i samma koncern. Då är det tydligen helt okej att komma dragande med Omega3-förpackningar och strumpor.
Nyligen så ringde ICA-kuriren och berättade att de har ny chefredaktör. Jag la inte hennes namn på minnet. Konstigt med ICA-kuriren men jag minns två chefredaktörer så här på stört. Cissi Elwin och Kattis Ahlström. De har tydligen gått vidare. Dags för ett nytt namn att lägga på minnet. Jag tackade ja till erbjudandet. Tjugotvå nummer för etthundranittionio kronor. Jag tackade ja av två anledningar. Sist jag nappade på något liknande erbjudande, så kommer jag ihåg att jag tyckte om tidningen. Jag hoppas att tidningen gör mig sällskap mot den soliga husväggen under våren. Är det något jag har bestämt mig för i år, så är det att sitta mot husväggen några minuter varje dag. Alltså varje dag solen skiner. Inte för att jag helt hysteriskt längtar efter att bli brun, utan för att jag under köksrenoveringen förra våren, helt missade snödroppar, krokus och tulpaner. Må detta inte ske i år.
Igår köpte jag in våren i form av tulpaner och krokusar. Mr T köpte en härlig rosenbukett som ett förskott på gratulationerna som egentligen inte är förrän på måndag. Han tyckte att jag kunde få njuta av dem under helgen. Han tänker så bra min Mr T. När vi kom hem från en liten lördagsutflykt så hängde det dessutom en blompåse på dörren. Den innehöll en vacker orkidé. Trist att vi inte var hemma när blombudet kom. Hon är nämligen en kär vän och den lilla medföljande dottern är klimp som vårt hjärta smälter för utan att tveka. Vi får snart ringa in dem till Hille igen. Det hade varit en kär överraskning med deras plingeling på dörren.
Efter förmiddagens telefontystnad och tillika melodikrysslösandet, så begav Mr T och jag oss ut på en liten runda. Du vet en sådan där runda som kan bli vad som helst. Inga bestämda mål eller planer. Bara frihet att bestämma under dagens gång. Vi började med Erikshjälpen. Endast av nyfikenhet. De har haft öppet en tid och jag har hört mycket om det, men det har inte blivit av. Det har inte passat onsdagar eller lördagar som är deras öppna dagar. Jag måste säga att det var en mycket prismedveten loppis. De fina sakerna kostade det de skulle och krafset kostade mer än vad det skulle. De kunde hänga upp en skylt vid vägen: Smålänningar göre sig icke besvär! Fast nyfikna smålänningar gör sig gärna besvär. När en IKEA-vas, något skavd kostar femton kronor på Erikshjälpen och nitton kronor ny på IKEA, så vinner Kamprad den kampen.
Jag hittade i alla fall två böcker. En om släktforskning och en lite allmän bok om arkiv. Båda för fyrtiofem kronor tillsammans. Prisvärt. Efter denna storhandling, så kände vi oss sushi-sugna och avnjöt en elvabitars på sushirestaurangen nära stationen. Det smakade så gott som jag förväntade mig. Jag har dessutom tränat upp pinntekniken så pass bra att jag inte ens tänker tanken på kniv och gaffel. Mätta och mycket belåtna drog vi vidare. Mr T hade för avsikt att införskaffa en födelsedagspresent och våra vägar skiljdes för en liten stund. Hade det här varit Hänt i veckan eller Svensk Damtidning, så hade bloggens rubrik kanske varit: Mr T och bloggaren har gått skiljda vägar.
Det tog inte många minuter, så önskelistan måste ha varit lättläst. Vi kände oss nöjda med utflykten och bestämde oss för att åka hem och fixa lite kvällsgott. Nu har vi slötittat på Melodifestivalen och jag vet inte ens om jag orkar blogga om det. Snälla, snälla, snälla. Caroline af Ugglas finns inte med på min önskelista, det kan jag lova. På tal om musik, så har Mr T och jag fått lite trevliga biljetter med mat och underhållning vid invigningen av Göranssons Arena. Melodifestivalaktuella Malena Ernman och så mitt hjärtas favorit, Tomas Ledin. Jag är fullt medveten om att nu protesterar många. Det är lika känsligt att tycka om Tomas Ledin nu som det var att tycka om ABBA på sjuttiotalet. Jag har alla ABBA:s skivor. Jag har alla Tomas Ledins skivor. Eftersom Mr T:s skivarkiv även är mitt sedan tjugotre år tillbaka, så har jag också alla Beatlesskivor och Frank Sinatra-skivor.
Tomas Ledin för mig är en sommarkväll. Jag har förhoppningsvis tillbringat dagen på stranden. Solens strålar känns i huden och jag har klätt mig i en vit långärmad linneblus. Jeans, softiga sommarskor, solglasögon mot den låga kvällssolen och trevligt sällskap. En picnickorg. Spänd förväntan inför konsert och så står han där. Ett ackord och allt läggs på plats. Tomas Ledin. Han har mig som smält smör i sina händer. Mr T har min kärlek. Det blir inget över till Mr Ledin. Till honom är jag bara tacksam över att han förgyller en ljummen sommarkväll. Han gör det så himla bra.
Nu erbjuder Mr T ett glas rött och jag tror jag nappar. Det finns en lagom dos åt oss var från lådvinet från igårkväll. Det var ett gott, lagom strävt vin. Passade utmärkt till viltpajen som vi bjöd på tillsammans med sallad, painriche och en liten klick lingonsylt. Det småländska krösamoset gör sig bra till det mesta. På återseende med ett leende!
PS. Det blir inget SM-guld för Vetlanda bandyklubb i år. Sirius vann och jag är som vanligt en dålig förlorare. För jag undrar givetvis varför Sirius fick spela två av tre matcher i Uppsala, med hemmapublik? Beror det på lottning? Beror det på storstaden mot småstaden? Se upp alla uppsaliensare. Nästa säsong är vi tillbaka. Revanschlystna och guldhungriga. Ni har väl inte glömt Dackeupproret? Om så är fallet, läs på. Förbered er. Just nu tröstar jag mig med orden: Det är inte guld allt som glimmar. Det är i nuläget dock en klen tröst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar