Biostatistiken har ovanligt höga siffror på det nya året vad det gäller Mr T och mig. För inte alltför länge sedan såg vi filmen Arn. Idag var det dags för en annan film på önskelistan: Försoning. Mr T och jag såg den tillsammans med ett par av våra goda vänner. Det är kanske inte den mest sociala formen av umgänge att slå sig ner i biosalongens blå fåtöljer, men jag ser det så här: vi har nu ännu mer gemensamt. Tankarna på innehållet i filmen Försoning. Minnet av denna januarisöndag, då vi såg den tillsammans.
Det var en film som inte lämnade någon av oss oberörda. Själv kom jag ut från salongen en aning sorgsen och det berodde absolut inte på sällskapet, det berodde på temat i filmen. Tänk vad lögner kan ställa till med. En lögn kan få livsavgörande konsekvenser. En lögn kan vända vacker kärlek till evig skam. Så jag kom även ut påmind på nytt. Uppmanad i mitt inre att fortsätta försöka hålla mig till sanningen. Det skadar inte att bli påmind.
Ibland är det ett knepigt uppdrag. Ibland skulle det vara lättare att dra en vit, svart eller någon av regnbågens alla färgers lögn, för att slippa säga just det som gnager: sanningen. Fast det tar emot inne i mitt innersta. Jag vill så gärna säga som det är. Jag vill så gärna att sanningen ska råda. Det kostar på. Ibland kostar det så mycket att för en liten stund kan jag fundera om det verkligen är värt det.
Ärlighet varar längst är ett uttryck som vi svänger oss med. Ibland finns det anledning att fundera på hur länge ska vi behöva vänta på att sanningen verkligen visar sitt rätta jag. Jag är kanske för hoppfull, men jag tror helt och fullt på att det kommer en dag, då allt kommer att visa sig som det verkligen är. En dag då det inte finns plats för lögner, svek och förtal. Om nu ärlighet varar längst, så borde motsatsen snart ha haft sin tid och snart borde väl gong-gongen ljuda och det är slut på alla skitlögner.
Okej, tillbaka till verkligheten. Nu är det inte på någon filmduk. Vi vet att många far med osanningar. Vi har alla på ett eller annat sätt blivit varse att så är det faktiskt. Vidderna av andras eller vårt eget handlande är vi kanske inte lika medvetna om. Om vi nu bara försöker acceptera att det finns lögner, osanningar och orättfärdiga saker, så ska jag dra den här valsen ännu längre. Ut till yttersta punkten på udden.
Med acceptera menar jag inte att vi tycker det är rätt med osanningar. Konstaterar är säkert ett bättre ordval. Vi konstaterar att världen är full av lögner. Jag kan inte låta bli att tycka att det är ännu värre att vara medveten om att saker inte är sanna, men låtsas som om det inte spelar någon roll. Bara skjuta det åt sidan, gömma det under mattan. Hyscha och inte prata mer om det. Låta bli att svara eller än värre, bygga in lögnen i ännu större lögner.
Vi närmar oss våren. Det är tämligen säkert. Det vore riktigt skönt att ta ut den där mattan som länge nog har döljt alla osanningar. Varje gång vi har gått över mattan har vi snubblat på bulan som har bildats. Nu tar vi ut mattan på vårvädring och piskar den ordentligt på mattstället. Vi dammsuger golvet ordentligt. Vi knätorkar. Vi bonar golvet och får det blankt och vårfriskt. Vi inte bara piskar mattan, vi tvättar den så att den luktar gott och är ren.
Borta är all smuts. Ut med det gamla, in med det nya. Ut med lögnerna, in med sanningen. Det kan bli kännbart. Precis som det kan kännas i axlar och nacke efter en rejäl vårstädning. Den nöjda känslan är obetalbar. Räkna med att precis som du har gallrat bland prylar i vårstädningens röj, så kan det hända att det gallras ut bland vänner också. Det du kan vara säker på är att kvar är de vänner som du verkligen behöver och har utbyte av. De som tål sanningen och de som är värda att kämpa för. Lite tulpaner till dem och deras köksbord. Ser fräscht ut tillsammans med nytvättade mattor.
Filmen Försoning. Tänk vad en film kan dra igång. Känslan av sorg sitter kvar i bröstet. Sorg för vad huvudrollsinnehavarna gick miste om. Det som hade kunnat vara så vackert och ömt, blev av en enkel lögn omvänt till något hårt och skamset. Kan vi här och nu blogg-enas om att vi försöker skärpa till oss? Vi måste börja någonstans och då är det väl lättast att börja med oss själva? In med gong-gongen. Lögn-ronden är över. Förlorade på knock-out. För när vi slår till mot lögnerna, så visar de sig var lätta flugviktare och sanningen väger faktiskt som en supertungviktare. Låt oss inte kasta in handduken i kampen för sanningen. Ut med mattorna istället. På återseende med ett leende!
PS. Ikväll ska det packas. Ska ut på resande fot några dagar. Om jag lyckas logga in någonstans så ska det kanske kunna bli premiär för resebloggandet. Om inte, så gör jag en av mina vanliga bloggpauser. Bloggläsare kommer kanske inte ens att märka någon skillnad. Förhoppningsvis återkommer jag med nya spännande upptäckter eller bara nya reflektioner över gamla invanda levnadsmönster. Håller bara SJ tidtabellen, så ska jag försöka fixa resten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar