Borta bra men hemma bäst. Det verkar inte bli några fantastiska världsomvälvande nyheter i dagens blogg. Visst kan det vara skönt med miljöombyte någon gång då och då, men det är ännu skönare att komma hem. Hur lyxigt det än kan verka att bo på hotell, äta god frukost, bara rå om sig själv och inte ha en massa vardagssysslor att ta itu med, så blir det snabbt en slags vardag även på hotellet. Ska jag välja mellan dessa två vardagar, så väljer jag utan tvekan vardagen här hemma. Om jag mot förmodan skulle längta tillbaka till hotellkänslan, så kan jag faktiskt vika yttersta toalettpappersbiten till en snygg snibb och kasta badlakanet på golvet för att på så sätt påminna mig själv att nu ska den tvättas.
Idag på morgonen stod det nästan en hotellfrukost på bordet. Ägg, kaviar, grönsaker, olika sorters pålägg, frukt, bröd, te, kaffe, yoghurt, müsli, russin, apelsinjuice och äppeljuice. Det kändes lyxigt och extra lyxigt var det att kunna sitta i myskläder med uppdragna ben i kökssoffan och läsa morgontidningen. Länge. Så länge att melodikrysset både hann börja och sluta. Det var vår första lördagsfrukost i vårt kök, modell större. Tänk vad några extra kvadratmeter kan åstadkomma. Känns nästan som frukostmatsalen på hotellet.
Nu är vi igång med projekt köksrenovering. Det är en blandning av förtvivlan och glädjerus. Ena stunden är det så mycket jobb som ligger framför, så det skulle knäcka vilka nackar som helst. Andra stunden så glimmar det till i fantasin och i de tankarna står köket nyrustat och himmel så snyggt det är. Just nu har köket två olika tapeter. Den gamla kökstapeten i kombination med den gamla halltapeten. De båda tapeternas grundfärg stämmer inte överens, mönstren gör det definitivt inte. Kanske blir vi lätt hemmablinda, men vi störs inte så mycket som vi kanske borde. Vi njuter mest av rymden i köket och så vet vi att det är en övergående period.
Kommer det någon på besök, så blir det självklart pinsamt att visa upp vår något originella smak, men vi får väl förklara vad projektet går ut på. Så småningom ska vi ha ett stort härligt kök, där många kan komma och umgås. Det nya köket kommer att ha två typer av tapeter också, men då är det en fondtapet som matchas med en annan med ett något lugnare mönster. Just nu har vi inte bara tapeterna med ett lite uddat utseende, utan även de nya eldragningarna drar blickarna till sig och de nya omålade plattorna i taket. Vi lurar ögat så länge med nya fräscha tulpaner på köksbordet. Samtidigt som vi väntar på nästa moment i renoveringsordningen, så väntar vi på att det ska slå ut vita krokus på fönsterbrädan. Den vita orkidén blommar för fullt. Det går ingen nöd på oss.
Medan Mr T tog några toner idag och äldsta tonåringen äntrade tablettarenan med skridskor, så tog yngsta tonåringen och jag en sväng i stadens gallerior. Så sällan det sker. Jag upptäckte chockat att det verkar vara ett utbrett nöje bland stadens invånare. Det var så mycket folk. Jag fick inte ihop det med radions morgonnyheter att januari har varit en tuff månad på det ekonomiska planet för sexhundratusen människor. För detta stora antal människor har ärenden slutat hos kronofogden. Så antagligen finns det ett större antal människor som har det tufft ekonomiskt utan att det har gått så långt som till kronofogden. Om jag inte minns helt fel, så tog jag upp ämnet i min blogg före jul. Det som göms i julklappar kommer fram i kravbrev från kronofogden. I år har det inte gått att gömma något i snö, som sedan kommer fram vid tö.
Handlarna log säkert idag, första dagen efter lön. Affärsinnehavarna har tydligen haft en tuff månad också. Nu var folket tillbaka i pengasvängen. Handlarna skyndar sig att hänga fram allt de kan uppbåda. Hennes & Mauritz tar priset i lagerrensning. De i vanliga fall fulla hyllorna och ställningarna, var nu så totalt proppade av plagg från de senaste årens kollektioner, att det gick nästan inte att ta ner en galge, utan att tio andra intrasslade galgar följde med. En blus från 1997, en slipover från 2001, en tröja från 1999, ett par byxor från 2007, tights från 2006, en t-shirt från 2004. Käre VD för H&M-koncernen, detta är inte roligt. Vi har avslöjat er. Om vi ville handla loppis är priserna bättre på Ria, UFF och Emmaus.
Jag har en passion för inköp av väskor, skor, klockor och halsband. Relativt regelbundet gör jag inköp inom dessa fack. Jag kan kalla det lyckorus om jag har hittat ett par läckra skor eller en tuff klocka. Jag är fullt medveten om att detta är ett mycket ytligt beteende och det är egentligen inte denna ytliga sida jag vill visa upp av mig själv. Ändå så skulle jag ljuga för mig själv och för hela bloggvärlden om jag påstod att jag inte bryr mig ett dugg om väskor, skor, klockor och halsband. Jag väljer att öppet och osminkat stå mitt kast och bekänna min ytlighet. Förhoppningsvis så får intresserade människor möjlighet att lära känna mig bortom halsband och klockor. Jag har dock valt ganska synliga laster. Gärna tuffa, färgglada, stiliga och charmiga laster.
Jag kom hem en aning glad idag. Ett halsband och en klocka. Dubbelt glad var smålänningen som jag har inneboende inom mig, eftersom det var femtio procent rabatt på både klocka och halsband. Undrar vad den lilla gen kallas som skänker större glädje hur billigare det blir? Först ser jag något snyggt som jag verkligen gillar och om det sedan visar sig att det är 30-70% rabatt på varan, så klickar det till än mer. Bättre upp, då jag hittade en överdel som skulle göra sig bra till både klocka och halsband. Överdelen var dock inte på rea, så jag är tydligen inte totalt insnöad på procentsatsen.
Tillbaka till bloggstarten. Borta bra men hemma bäst. Jag skriver under detta med min vackraste penna. Jag sitter och bloggar i värmeljuslyktornas sken. Nöjd med dagen. Nöjd med att ha fått lite återhämtning. Glad över klocka, halsband, tröja och sällskapet av dem som står mig närmast. Det bästa med att åka bort, och då räknar jag bort all god mat och intressanta seminarium som jag deltagit i, är att komma på att det som jag i vanliga fall kan uppleva tradigt är det som jag nu sätter på högsta prioritet igen. Livet som maka, mamma och livet som mig själv. Oavsett med eller utan nyinköpta laster. På återseende med ett leende!
PS. Året första semla är uppäten och avnjuten. Det finns många sätt att fira nerrivna väggar och hemkomst på och semla är ett av de bättre sätten. Ett av de dyrare sätten. En hemlagad äppelpaj eller morotskaka hade varit billigare. För att inte tala om en hembakad semla. Jag ska ta fram bunken någon dag då lusten faller på. Bäst att passa på medan ugnen fortfarande står kvar på sin vanliga invanda plats. Snart kanske det är kokplatta och vattenkokare som gäller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar