Jag klev upp före det att mobillarmet ringde i morse. Det var inte hjärnan som hade behov av att dra ifrån täcket och kliva upp, utan snarare kroppastollen. Vissa dagar fungerar den som en väderleksangivare, som en bärbar och medtagbar barometer. Kroppen signalerade väderomslag och det yttrar sig som värk i hela kroppen. Det bästa att göra i dessa lägen är att gå upp och ta en lång och varm dusch. Det gjorde jag. I vanliga fall, då jag är hemma, så är det lockande att krypa tätt intill dubbelsängskamraten, men den här helgen har jag delat halmen med en kollega och inte Mr T. Alltså inget krypande över mittlinjen. Det fanns inte något alternativ. Det blev duschen.
Duschrummet på hotellrummet var ljust och fräscht. Eftersom jag gick upp en hel kvart innan larmet på kollegans mobil skulle gå igång, så kände jag att jag hade en hel kvart tillgodo. Det hade jag säkert haft ändå. Det har varit totalt friktionsfritt att dela rum, säng, toa, sminkspegel, hårfön, skratt och allvar med Meta. En gudasänd kollega. Hon är värd allt gott. En blogghyllning får bli en början. Jag vet med mig att jag inte utger mitt liv till kreti och pleti. Det finns till exempel mycket som jag inte bloggar om. Lika lite som jag blottar mig och mina innersta funderingar, lika mycket gläds jag åt när sådana människor kommer in på min livsvandringsväg. Det är mycket som stämmer och på de punkter som inte stämmer, så betyder inte det problem, utan det betyder komplettering. Det är en avsevärd skillnad. Vi har delat stort och smått och det ligger mycket befrielse i det. Tack Gud. Tack Meta. Ni har båda gett mig en supertrevlig helg.
Vi har båda försökt förstå oss på hur lyset i hotellbadrummet fungerade. Vi gick först på teorin att det var sammankopplat med en rörelsedetektor och det verkade stämma ända tills det slocknade när jag eller Meta stod i duschen. Helt plötsligt stod jag med schampo i håret och tillvaron runt omkring var nattsvart. Då hjälpte det föga att Teologifestivalens arbetsnamn var "...och det lyser i mörkret...". Det hjälpte inte att vifta med armarna eller skaka på höfterna i värsta sambastil heller. Så kom ljuset tillbaka utan att någon av oss förstod varför. Då gick vi över på teorin att det kanske var tidsinställt. Vi höll fast vid den tanken, men efter ett nattbesök av mig, så lyste det hur länge som helst, för att en annan gång bara lysa ett par minuter. Vi enades om att det fanns ingen logik i lyssystemet och att det måste vara en blandning av allt. Rörelse, tid, ordning och oreda. Ungefär som en beskrivning på en Teologifestival.
Jag har på tåget hem från Uppsala lovat min bloggläsande kollega att strukturera upp bloggreferaten från festivalen och inte ta allt på en gång. Just nu vimlar det runt en massa intryck i skallen och det känns som en stor uppgift att eftersträva en struktur i återgivningen av en helg, där den ena ytterligheten efter den andra har staplats upp. Det har inte heller varit endast en festival heller, utan två. Både Teologifestival och TeÖLogifestivÖL. Den ena ska sorteras in under etiketterna festlighet, tro eller arbete. Den andra ska ha sin vanliga protokoll-etikett. Jag stöter på problem redan här. Jag har dessutom på en kort stund somnat med laptopen i mitt knä ett oräkneligt antal gånger, vilket tyder på att jag inte ska använda etiketten avkoppling utan försöka genomföra den. En soffa, en kudde, en filt vore just nu det bästa. Jag tror jag bestämmer mig för att protokollföra lite senare och koncentrerar mig på anledningen till att vi överhuvudtaget var i Uppsala den här helgen.
Ska vi backa bandet bakifrån? Nyss hemkommen. Har kramat om alla familjemedlemmar och talat om för dem hur glad jag är att se dem och hur skönt det är att vara hemma. Det var inte jag som myntade talesättet: Borta bra, men hemma bäst, men jag har skrivit min namnteckning under det. Sonen ställde upp och agerade taxichaufför. Bilen stod framkörd vid Centralstationen och färden ställdes mot Hille. Vi har byn gemensam också, Meta och jag. Tåget avgick och ankom i tid. Alltså behöver jag inte bloggskälla på SJ. Vi startade och avslutade helgen på Flash. Ett litet skärp smugglades ner i bagaget. För oss båda. Betalat och klart förstås. Du tänkte väl inte ens tanken? Smålänningen är varken snål eller tjuvaktig.
Kyrkkaffet bestod av en Foccaciatallrik med mineralvatten och kaffet fick vi med oss i take-away-mugg-med-lock. Annars hade vi missat tåget och vid det laget, hur bra vi än har haft det, så lockade Hille. Uppsala står sig slätt mot Hille. Det är dagens sanning. Här kommer en annan sanning. Det är något speciellt att fira högmässa i en fullsatt Domkyrka. Ska jag nämna några reflektioner, så är det att Jesus är målad så att hans högerhand visar tecknet för sanning på teckenspråk. Titta på det nästa gång du besöker Domkyrkan i Uppsala. Det är mäktigt att sjunga psalmen "Härlig är jorden" tillsammans med ettusen personer. Testa det någon gång. Jag fick också en textidé till en önskad sångtext mitt under evangelieläsningen. Den snurrade runt en stund in på den engelsktalande predikan och för att inte glömma bort textidén och för att inte missa predikan, så skrev jag ner stolparna. Ska ta itu med bearbetningen så fort jag har bearbetat Teologifestivalen färdigt.
Predikan ja. Det vore nästan en bloggsynd att inte nämna den. Den var uppmanande och utmanande. Den var påskyndande. Skjut inte upp något till imorgon. Börja be idag. Predikanten fick applåder. Det fick organisten också. Efter att ha rivit av ett postludium som fick hela den gudstjänstfirande församlingen att dra på smilbanden. Nu gjorde jag inte ansiktskontroll på alla, så det fanns säkert någon som drog på smilbanden neråt, så där missnöjesaktigt som vissa gör. Vi övriga får glädja oss åt att vi tränar fler muskler genom att le och träning är bra. För övrigt har det inte blivit någon annan träning i helgen än att ha promenerat fram- och tillbaka till hotellet. Några har haft synpunkter att det låg lite avsides, men jag tror nog ändå att det var bra. Jag har uppskattat de uppfriskande promenaderna.
Om jag ska ha någon åsikt om hotellet, så var inte frukoststället så värst upphetsande. Jag har ännu inte kommit på vad jag ska jämföra den med, men jag funderar på om det inte vore något för "Bygglov". Jag kan garantera att de omgående skulle ha lyft ut de fula flygplansstolarna som stod under ett grönt, gigantiskt parasoll. Finns det verkligen ingen flygplansskrot? Får jag föreslå för flygbolagen att de använder sig av Blocket eller Tradera i fortsättningen? Det finns säkert någon flygnörd som skulle gå i taket eller känna sig som i sjunde himlen om de kunde vardagsrumsmöblera med The Jumbojetstyle. Själv gick jag nästan i taket av att ärkebiskopen var en sådan hejare på att sjunga. Tröttnar han på att vara ärkebiskop, så kan han vinna vilken Melodifestival som helst. Startfältet var tydligen svagt igår kväll. I Örnsköldsvik.
Jag såg inte första delomgången, men fick med mig att Ola och Salem gick vidare. Själv var jag upptagen med att köpa Heaven-ÖL som när jag kom fram till bordet visade sig vara Wee Heavy. Men jag har blogglovat kollegan att hålla isär dagarna och helgens händelser. Så jag nöjer mig med att säga att så kan det gå när jag stundtals har känt mig som i himlen. Inte just i den sjunde kanske. Fast en bit av himlen har vi fått uppleva i helgen. Det kan nog alla elvahundra personer enas om. Tack Meta och övriga kollegor för trevligt sällskap. Tack chefen för en fantastisk helg genom arbetet. Tack alla arrangörer och medverkande. Tack till alla deltagare. Tack till väsktransportörerna och platshållarna i Domkyrkan idag. Sist men inte minst tack Gud. Du som är ljuset i mörkret och anledningen till att jag kan skriva: På återseende med ett leende!
PS. Sjunde himlen är förresten en kristen nätdejtingsida för dig som vill ha och behöver en sådan. Själv är jag hemma hos Mr T och vet du vad... det finns en liten osynlig skylt på vår ytterdörr. Om du tittar riktigt noga så kan du se att det står... Sju...nd...e hi...ml...e...n! Sjunde himlen! Så är det. Där har vi varit sedan nittonhundraåttiofyra och tänker inte flytta ut förrän det är dags för den slutgiltiga himmelsfärden. Åh, må ingen bli tillbaka, här i denna mörka värld. Må vi alla där få mötas, efter slutad i-sjunde-himlen-färd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar