Har du sett filmen "En busschaufför och gentleman"?

Så här fint har vi det! Med betoningen på ordet vi. Så här fint har vi det! Så utbrast ordföranden, när servitrisen kom med den första rundan av ölglas till vårt bord. Så här fint har vi det, är väl den mening som jag kan skriva helt utan att behöva tänka efter om jag får skriva den eller inte. Det här är första gången i min bloggarhistorik som jag har fått höjda varningspekfingrar och varningsord uttalade. Ordalagen var i stil med: Det här vill jag absolut inte bloggläsa om eller Det här ska inte in i protokollet. Jag som tidigare hävdat att det som inte kan få finnas med i bloggarljuset, ska inte få existera på styrÖLsemötena heller. Så nu känner jag mig lite bakbunden, men jag väljer att vara diplomatisk och skriver inte ut hela mötetsinnehållet i protokollet. Men för alla läsares skull, så gör jag ändå en antydan om vad det gäller. Där jag känner att även min gräns går för vad som passar sig eller inte, så väljer jag att säga att detta är utanför protokollet. Vissa punkter mår inte dåligt av att få bordläggas.

Inte nog med att jag är bakbunden och smygcensurerad. Jag har fått protokollönskemål också. Sammankallande, tillika ordningskvinnan önskade en lista på alla ölsorter som vi har provat. Jag tror att hon såg på mig att jag höjde, alternativt sänkte, ögonbrynen en stund. Jag var tvungen att fundera. Det går inte att säga ja och amen till alla önskemål direkt. Jag såg framför mig hur jag skulle tvingas bläddra igenom alla tidigare protokoll. Jag som aldrig går tillbaka och läser mina gamla bloggar. Jag framförde synpunkten, men den fick inget genomslag eller gehör. Alla, det är ju bara fyra. Jag insåg rätt snabbt att detta var inte i diskussionsläge. En lista ska det bli och jag får äran att läsa igenom fyra av mina gamla bloggar, alla med etiketten Protokoll. Så får jag mig en lektion i hur ni bloggläsare har det.

Lite fundersam är jag ännu över sammankallandes förklaring till att vilja ha en lista. Hon ville inte ögna igenom hela bloggen för att hitta ölsorterna. Men kära nån... är detta ett protokoll eller inte? Fast innerst inne tycker jag att hennes idé är god. Som så många av hennes andra idéer och bara för att hon är så underbar som kollega och vän och dessutom en ytterst kompetent och trevlig styrÖLseledamot, så ska hon få sin lista. Jag tror nämligen att den kan komma till glädje för övriga ölintressenter. Dessutom, tack vare att hon är en sådan underbar kollega, vän och styrÖLseledamot, så ska jag hålla löftet om att inte bloggavslöja vad hon inte börjar med före ICA Maxi. Lovat är lovat.

Jag och ordföranden sitter nu på hemligheten hur ett dygn på Ålandsbåten ska genomlevas och överlevas. Det finns en stor öppenhet i vår styrÖLse och där känner jag mig fri att ställa de här dumma frågorna, som jag drar mig för annars. Det var en mycket lärorik punkt på dagordningen. Jag och ordföranden lyssnade så att öronen stod på skaft och våra ögon höll på att trilla ur och ner i ölglasen. Vilken världsvan ledamot vi har fått med i vårt gäng. Hur världsvan däremot, får jag inte blogga om. Jag sitter bakbunden, glöm inte det. Det är inte många saker som får mig att glömma OS, men en sådan här kväll, så vet jag inte ens att det finns ett ord som heter sport.

Detta var en ytterst efterlängtad kväll. Jag var tvingad att ställa in ett bestämt datum på grund av sjukdom. Alltså, jag var riktigt sjuk. För en sådan här kväll skippar jag inte hur som helst. Jag försökte ända in i det sista kurera mig och vila mig i form och intalade också mig själv hur bra jag skulle må av att träffa dessa härliga ledamöter. Men nej, intalningen gick inte hem. Det fanns inte en chans att jag skulle orka. Så än mer efterlängtat var kvällens möte. Jag och ordföranden avslutade tredje träffen med den teckenspråkiga Frälsarkransgruppen och så mötte sammankallande upp på jobbet. VIP-kort med? Check! Cirka två timmar senare än vanligt gjorde vi oss hemmastadda i skinnfåtöljerna i styrÖLserummet. Så här bra har vi det. Ordföranden slog huvudet på spiken.

Trots att vi varit där många gånger tidigare, upptäckte jag krokar att hänga jackan på, som jag inte sett förut. Jo, de hade varit där förut. Sammankallade funderade på något lättare än raggmunk, men föll för trycket. Tre raggmunk och så en startöl. Har ni Helsinge Rököl? Standardfrågan. Tyvärr, men den är snart tillbaka i gästpumpen. Vi i styrÖLsen log mot varandra och jag vet att vi alla tre tänkte: Snart ett nytt möte alltså. Kvällens inledning blev därför Sleepy Bulldog från Gotlands bryggeri. Bryggeriets devis för detta öl är som följer: En Pale Ale med bett och hög svansföring. Namnet Sleepy Bulldog visar sig vara en kärleksfull hyllning till Krut - en 40 kilos Bulldog med sydafrikanska linjer. En riktig glädjespridare med många härliga egenskaper. Precis som ölet. Allt enligt bryggeriets hemsida. StyrÖLsen var enig. Detta var en värdig ersättare till Helsinge Rököl för att avnjutas till raggmunken. Vi gav den fyra sejdlar.

Vi som alla intygat för varandra att så speciellt hungriga var vi inte, smällde ändå i oss en rejäl portion raggmunk med goda aptiter. Mätta, däsiga och mycket lyckliga kom vi fram till det delikata bekymret att välja runda nummer två. Det bör nog ändå protokollföras att vi redan vid runda nummer ett, hade kört den småländska pubvarianten. Vi fick in smakprov. Så även vid runda nummer två. Det föll så ut att vi gick skilda vägar i valet. Sekreteraren, det vill säga jag själv och sammankallande, det vill säga hon som efterlyser en öllista, valde ett öl med namnet Single Target. Detta från Närke Bryggeri med devisen: Inget Blask. Det märkliga är att just det namnet går inte att hitta i deras öllista, men efter lite efterforskningar så hittar jag det i några nyhetsbrev. Ölet har varit ute och rest och bland annat funnits på tre pubar i huvudstaden, tillika tre pubar i Göteborg. Även Örebro på något enstaka ställe. StyrÖLsen vet också med säkerhet att det gjorde en liten visit på Bishop Arms ikväll. Vi ger det tre och en halv sejdel. Närke Bryggeri har vi testat förut och de kommer få nya chanser. De håller vad de lovar: Inget Blask!

Ordföranden gick sin ölväg och beställde in en Indian Tribute och inte vet jag om det var hennes tysta OS-hyllning. Mitt i mötet fick vi sms-besked om att Kulla tagit guld. Vilken tur att vi hade nära att höja våra glas. Skål för Kalla med en #Kalla. Ordföranden verkade mycket nöjd med sitt val. Av smuttandet att döma. Det undslapp henne några mmm, hmmm, mmm med jämna mellanrum. Indian Tribute, ett Oppigårdsöl. Om ölet går det att läsa följande på deras kurbitsmålade hemsida: Oppigårds Indian Tribute är vår hyllning till Indien. Det förpliktigar också att göra ett öl som med sin smak och doft också ger bestående minnen. Vi strävar ditåt. Och när man tror att man nått dit, så vet man att man kan komma ännu längre. Hur som helst, vi har nu bryggt detta öl ett antal gånger. Vi har succesivt ökat stamvörtstyrkan. Denna öl tog guld på StockholmÖlfestival 2008 och utsågs även av Svenska Hembryggarföreningen till Sveriges bästa mikrobryggda öl 2008. Tre sedjlar är ordförandens betyg.

Sekreteraren gör tillägget Oppigård 6,6%, Närke 4,5%. Jag gör inga procentkommentarer. Så till den viktigaste punkten på dagordningen. Fram med blanketter. Nu skulle vi beställa hem Helsinge Rököl till Systembolaget i Gävle och på så sätt göra en välgärning för staden. Allt löpte på bra. Tills vi kom till mängden. Det visade sig att ölet inte är tappat på flaskor, utan vi måste köpa en tunna. Innehållandes tjugofem liter. Varpå styrÖLsen helt plötsligt åtog sig helt oombett att festfixa en personalfest. Nåja, lite mer återstår väl än att fixa drickat. Men vad sägs om linedancekurs, Helsinge Rököl och westernstuk på maten? Blir det av, så lovar sekreteraren att öva upp sina munspelsläppar. Hur som helst, jag har lovat att kontakta bryggeriet i Söderhamn för att kolla deras vänlighet. Kanske vill de ge sina ambassadörer möjlighet att köpa ölet på flaskor. Min farmor är ju ändå född i Söderhamn. Det borde väl vara en rimlig connection?

En sådan underbar kväll är precis som Povel Ramel sa för länge sedan: alldeles för kort! Vi hade alla kunnat tänka oss en tredje runda, men måndagskväll, jobb imorgon bitti och trötthet, gjorde att vi istället bokade en nytt datum för nästa styrÖLsemöte. Annandag Påsk. Vilken fantastisk avslutning på årets mest fantastiska högtid och vilken fantastisk inledning på den nya arbetsveckan efter påsk. Hur fantastiskt det än är, så slår det inte den fantastiska upplevelsen vi hade efter avslutat möte. Vi kom ut i den kylslagna februarikvällen. Vi styrde stegen mot busshållplatserna vid Rådhuset. Vid biblioteket blir vi uppraggade. Av tvåans buss. Dags för den världsvana ledamoten att vinka in oss med orden: Kom flickor! Vi övriga två spärrade upp ögon och munnar. En stadsbuss. Detta händer en gång i livet, tänkte jag. Det var lika overkligt som vissa saker i Harry Potter-filmerna. Helt gratis åkte vi fram till den riktiga hållplatsen och vi bytte buss. Detta kräver en förklaring, menade både ordföranden och jag. Den kom, på treans buss och vi lyckades få en tonåring att byta säte. Det har heller aldrig hänt mig förut. Jag smågnolade den sista biten mot hemmet. Säga vad man vill om styrÖLsemöten, men de kan faktiskt vara lika underbara som en bal på slottet. Bara man ser till att välja in rätt folk. Se och lär omvärlden. På återseende med ett leende!

PS. Som sagt en hel del ligger nu utanför protokollet och en del annat är bordlagt. Det får ligga och marinera sig i en härlig öltunna och vem vet, det kanske mognar tills det är dags för nästa protokoll? Påsköl och en studieresa står antagligen på nästa dagordning och så vill i alla fall jag och ordföranden ha en en utförlig redogörelse över hur det var att åka förbi ICA Maxi. Nu den senaste gången. Tills detta kommer i bloggprotokollets ljus, så ska jag försöka smälta fascinationen över att romantiskt ha blivit upplockad av en stadsbuss. En vit springare, en limousine, en motorcykel. Ja, nästan vad som helst, men en stadsbuss? Absolut, sammankallande ska få sin öllista. Dessutom med egen etikett: ÖLlista.