Igår satt vi där, Mr T och jag, på nystädad och på maritimt dekorerad altan och ägnade oss åt vår favoritsysselsättning. Aha, nu hann du kanske tänka icke-blogg-publikations-vänliga-tankar. Det får stå för dig. Jag har en gång tagit mig själv i hand på att inte blogga under bältet. Alltså ska min blogg skilja sig från det mesta av svensk underhållning nu för tiden. Nåja, vi ägnade oss åt en av våra-hundra-i-topp-favoritsysselsättningar, nämligen melodikrysset. Vi startade ute på altanen redan tidig morgon med frukost och varsin del av Gefle Dagblad. Plockade undan frukostbordet och förberedde för förmiddagsfika och melodikrysslösande. Jag vet inte hur många gånger som vi konstaterade hur bra vi har det. Vi har på något vis ett fantastiskt boende. På hösten, vintern och våren är det som vilket boende som helst. Ett hem där vi äter, sover och har det allmänt vardags- och helg-bra. På sommaren förändras det till ett sommarboende, som gör det helt onödigt att skaffa ett sommarhus. Vi kan cykla till sjö, å, pool och hav om vi vill doppa oss. Blir det alldeles panikartat, så kan jag ta fram en hink och stoppa fötterna i.
Visst drömmer Mr T och jag om sommarhus. Vid en sjö eller vid en äng. I närheten av ekar. Med en berså att dricka kaffet i. Med en skrivarlya och med ett övningsrum att ställa in trombone och notställ i. Med hängmatta. Med rabarberplanta och gräslök. Självklart drömmer vi. Det är dessutom helt gratis och hjälper oss att se framåt. Vi är ändå på det klara med att dubbla hus och dubbla trädgårdar är inte för oss. Vi är alldeles för kära i att åka ut på äventyr på sommaren och har full gärning med att klippa gräs och dra upp ogräs i nuvarande trädgård. Skulle vi ha ett ställe till, så skulle det bara kännas som en belastning. Den dagen vi köper sommarhus, så har vi en våning inne i stan med kakelugn och öppen spis. Vi vill alltså inte flytta in i ett äldreboende à la 1990-tal, utan snarare i 1890-tal. Kom ihåg det Gävle kommun. Riv inte alla gamla kåkar. Mr T och jag gillar naturlig vädring genom fönsterspringorna.
Efter lättlöst melodikryssande grillade vi så det stod härliga till ute på gräsmattan. Det känns som om vi bor på ett koloniområde Mr T och jag. Alla hushåll grillade på baksidan och tomterna är inte större än på en kolonitomt modell XL. Lite märkligt kändes det att gå in mitt på eftermiddagen och göra sig gå-bort-fin. Jag duschade, fixade håret, sminkade mig, satte på mig en ärtig svart kortärmad klänning och letade fram ett par läckra svarta skor. Smyckade mig med silver om hals, i örsnibbar och på fingret. Gävleborna skulle till grannkommunen Sandviken och inviga deras nya stolthet, Göransson Arena. Mr T och jag fick VIP-biljetter i födelsedagpresent av svärföräldrarna och hade verkligen en helkväll att se fram emot.
Det började med en fördrink hos goda vänner och sedan kom en taxin och hämtade upp hela sällskapet och skjutsade oss fram till dörren. Det kändes flott och jag kände mig fin. Solen sken och en musikkår paraderade utanför arenan. Väl inne i det imponerande bygget så fick vi ett glas champagne i handen. Skål för en trevlig kväll!
Den där skålen gjorde tydligen susen. Inte så att jag blev på snusen. Å nej, inte alls. Jag menar att det blev en fantastiskt trevlig kväll. Vi hittade våra platser. Jag har inga problem med att sitta med, för mig okända människor, men det är klart att hade jag fått välja och om jag hade haft några förvibbar, så hade jag valt några andra. Paret mitt emot var inte på festhumör och klagade på allt från dryck till placering och väntetid på mat. Mitt upp i alltihop brakade det loss ett gräl makarna emellan och jag tänkte att de hade behövt lägga entrébiljettspengen på ett besök hos samtalsterapeut istället.
Jag tycker däremot att det var en fantastisk känsla att sitta som en person tillsammans med 2999 andra och bli serverad förrätt och varmrätt. Dessutom var varmrätten varm. Det vita vinet till förrätten smakade gott och det röda till varmrätten smakade inte sämre. Vita dukar och brutna linneservetter. Vad kan jag önska mer? Det hade räckt så. Mer än väl.
Så allt det övriga som hände under kvällen var ren bonus. Det är svårt att blogga om känslan som det var när Tomas Ledin äntrar scenen på hemmaplan. Inte vet jag hur han bär sig åt, men han blir bara snyggare och snyggare ju äldre han blir. Du förstår när han kommer in på äldreboende. Det måste vara världens lyckligaste personal som får vila ögonen på honom hela dagarna. Jag behöver väl inte säga att jag stod upp under hans framträdande och sjöng med? Sommaren börjar inte på riktigt förrän Tomas Ledin står på scenen. Hösten kommer snart. Det går med vindens fart. Så ta för dig. Solen skiner idag. Jag smälte som ett gelatinblad i vattenbad.
Inte blev det sämre när Malena Ernman kom in och rev av en publikfriande operadänga. Hon är underbar. På alla sätt. Hela Sandviken kokade av stolthet denna kväll. Det stänkte över på oss Hillebor och Mr T var hemma på sin mammas gata i stan och kände hur brukshjärtat slog av lycka. Vi köpte konjak och likör till kaffet och mumsade på Tobleronechoklad. Det här var en kväll som jag aldrig kommer att glömma. Jag har haft några sådana på rad nu på sistone. Bobby McFerrin, invigningen av Göransson Arena.
Det är något visst med livemusik. På scenen satt Sandviken Big Band och Sandvikens Symfoniorkester under Anders Berglunds ledning. Han hade dessutom med sig ett eget kompband, där Mr T:s gamla klasskamrat från gymnasiet på Södra Latin, satt och lirade gura. Så det blev en klassträff i miniformat och uppdatering av livsstatusen nuförtiden. Vad gör du nu för tiden? Klasskamraten spelar i Så ska det låta på TV och är grym på gitarr. Kul klass det där med Carola, Mr T och Mankan.
Det var en mycket bra blandning i programmet för kvällen. Välordnat och högtidligt. När scenen släcktes ner framåt midnatt, så tändes lamporna i andra änden av hallen och där var det ett live-band som spelade vid dansgolvet. Mr T och jag improviserade några linedancesteg, men efter en stund blev det sex eller sju pardanser och ojojoj vad kul vi hade. Något har hänt med Mr T sedan han började med linedance. Han som alltid har hävdat att musiker inte dansar, var nu kung för en kväll på dansgolvet. Han förde mig som om jag vore balens drottning och jag lovar, Nobelfesten har inget att komma med i jämförelse med invigningen av Göransson Arena. Där har Sandviken något som Stockholm inte har. Vem bryr sig om kungligheter en sådan kväll? Det fanns en kung på scen, Tomas Ledin och en kung på dansgolvet, Mr T. Carl XVI Gustaf hade bara känts överflödig och kanske hade han trott att han var i Arboga. Pinsamt. Det ska vara Sandvikens kommun till att ordna Sveriges största sittande middag genom tiderna. Det är bara att bocka och buga. Gävle kommun är imponerad av lillebrors duglighet. Hoppas storebrorskomplexen är utplånade för evigt.
Pay-back-time. Vår son kom och hämtade oss innan solen gick upp. En för tidig Mors Dags- present. Jag tillstår att den här helgen har jag inte planerat superväl, om det inte gäller tryck-in-så-många-udda-åtaganden-som-möjligt-på-en-helg. I så fall har jag verkligen lyckats. Alldeles för sent i säng på tidig söndagsmorgon. Upp med tuppen för att åka till Strömsbro kyrka och konfirmationssöndag. Så det var bara Mr T som hann uppmärksamma Mors Dag, men det var inte så bara. Jag fick en snygg långärmad sommarskjorta. En sådan där som kommer att vara till stor nytta på en sommarkonsert, när bloggarens hud har varit vid havet och pressat en hel dag. Snygg till slitna jeans. Resten av Mors Dags-firandet hölls på eftermiddagen ute på altanen. Tårta och paket. De två kiddisarna hade gjort gemensam sak och lagt uppvaktningen i en spännande låda. Yngstingen hade dessutom varit ute på cykeltur och plockat en bukett med liljekonvaljer och en bukett med sommarängsblommor. Vad mer kan en mor önska än att få just en sådan stund en gång om året? På återseende med ett leende!
PS. Efter gudstjänsten, som för min del mest gick ut på att hålla ordning på två rader med konfirmander som hade sommarmyror i byxorna, så gjorde hela gruppen en vandring till Skidstavallen. Längs vägen var det en tipspromenad med pingst-tema och några stationer där konfirmanderna skulle utföra några praktiska övningar. Väl framme vid Skidstavallen så vankades grillad korv och dricka. Grillmästare var självaste Mr T som kört i förväg och fixat till eld och fått packningen på plats. Flera dunkar med vatten gick åt för att släcka vandringstörsten. Det är inte varje år som det är trettio plusgrader sista maj.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar