Detta kommer med all säkerhet bli min mest nöjda blogg någonsin, i alla kategorier. Söndag kväll och jag sitter som en glad liten höna på översta pinnen och bara njuter av att känna mig så förnöjsam. När jag tänker efter, så är det inte ofta som jag når denna nivå av nöjdhet. Jag känner mig ofta nöjd, glad, tacksam och lycklig. Men jag kan lika ofta känna mig frustrerad, ledsen, trött och sorgsen. Det är väl det som det innebär att vara människa. Vi pendlar mellan olika känslor och ibland så påtagligt att det kan kallas humörsvängningar. Jag är nog inte känd för att pendla från noll till hundra på en sekund, utan jag ligger oftast på en ganska jämn nivå. Fast den nivån kan skifta uppåt eller nedåt. Jag blir sällan okontrollerbart arg eller överväldigat förtjust. Men jag blir arg och jag blir förtjust. Jag blir ofta berörd och rörd. Men idag är jag nöjd. Det är skönt att blogga nu. Att få sitta här och bara pillimariskt blinka med glimten i ögonvrån och med uppdragna mungipor. Att få känna hjärtat slå sköna lugna slag och vara mätt och belåten.
Vad har fört mig hit till denna förnöjsamhetens plats? Jag vaknade sjukligt tidigt idag, för att vara en söndag. Jag kände mig dock pigg och tänkte att det var nog en mening med denna tidiga start. Jag kunde i lugn och ro stiga upp och ägna mig åt det jag ville. Utan några förpliktelser mot övriga medlemmar i familjen. Så jag förvissade mig om att Mr T fortfarande var trött och tänkte stanna kvar i sängen. Det jag kände att jag ville ägna mig åt i lugn och ro, utan frukostskrammel och radiosorl, var en genomgång av dagens arbetsuppgifter. Det var några timmar kvar, men en sista check att allt var under kontroll skulle sitta fint.
Det visade sig vara en alldeles underbar morgon. Solen strålade från en klarblå himmel och en koll på termometern gav trevligt besked. Det blir en fin dag idag. Om det inte var så att jag skulle förbereda psalmer som skulle teckentolkas, så hade jag nog dragit på en Tomas Ledin-skiva. För sommarkänslan infann sig i arla morgonstund. Förberedelserna var avklarade och eftersom tystnaden från sovrummen på undervåningen höll i sig, så bestämde jag mig för att göra picknick-korgen klar. Till eftersitsen i prästgårdens trädgård, när gudstjänsten var över. Jag fixade och donade en stund och kom på mig själv att jag stod och nynnade. Jag gör det när jag mår bra. Alltså var jag nöjd redan före frukost.
På väg ner för en dusch så överraskas jag av smygande fötter. Där kom de på led i trappen. Mr T, yngsta tonåringen och nyblivne 19-åringen. Jag blev inte skräckslagen, men ett litet skutt både i andningen och med benen. Så klämde de i med hyllningssången i nedersta basregistret, så att Mr T efter en stund gick över i falsettsång. Förnöjsamheten inombords höll i sig. De vet hur de ska få en mammas strängar i gungning. Jag blev uppvaktad med ett halsband av yngsta tonåringen, som föll mig i smaken direkt. Jag har burit det hela dagen. Ett snyggt format hjärta i silver och i svart. Med svart läderrem. Hon vet verkligen vad jag gillar. Äldsta tonåringen kom med en lång pappersrulle. Såg nästan ut som en ihoprullad tidning.
Han höll ett litet tal och jag fick kämpa med att hålla tillbaka tårarna. Du mamma jobbar i kyrkan och det är bra. Du ser till att vi och andra har det bra och inte behöver bo på gatan. Så har du och pappa slitit hårt med att renovera köket och det liknar nu en stor och tjusig salong. Så jag tänkte att det här kunde passa... Då såg jag att det var ingen ihoprullad tidning, utan det var en meny från stans läckraste restaurang. Church Street Saloon. Ett ställe i vilda western-stil. Med sheriff och banjomusik. Jordnötsskal på golvet. Med menyn följde ett presentkort så att Mr T och jag kan gå dit och njuta av några läckerheter. Jag blev så glad, både för menyn, som jag nog tänker rama in, och för presentkortet, som innebär en helkväll med garanterat det bästa sällskapet jag kan få. Då ska vi höja ett par ölsejdlar och se på när servitriserna dansar can-can på bardisken.
Så det blev något att ha runt halsen i hjärtform som jag absolut älskar och något att få ner i halsen på en restaurang som jag också älskar. Det bästa av allt är att jag får ha en sådan underbar familj som jag verkligen älskar. Uppvaktningen var inte slut. Mr T hade en liten lovande kartong. Han är rätt ovanlig. Köper personliga grejer. Sådant som han gillar. Som han tycker är snyggt på tjejer och som han vet att jag gillar. Enkla, ganska strikta modeller, utan att vara tråkiga. Jag fick en helt underbar ljusblå och vit pikétröja. Jättehärlig kvalité och storlek 38 satt som skräddarsydd. Verkligen lyckat. Provade direkt och den blir suverän en varm och skön sommardag. Till kjol, shorts, byxor, capribyxor. Användbar med andra ord. Om jag skulle få för mig att spela golf, så skulle jag vara välklädd ute på fairway. Fast det är väl inte fel att vara lite proffsigt klädd på minigolfen i Boulognern heller?
Frukost och sedan iväg till kyrkan mitt i stan, tillika en av mina arbetskyrkor. Temamässa med nattvard. Temat var dopet och några annorlunda inslag skulle säkert få några att kalla det jippo. Det var ingen som tog någon notis om dessa åsikter. Gamla, unga, olika körer, alla tillsammans. Gudstjänsten var varierande och bäst av allt: välsignad. Vid sången: Du omsluter mig på alla sidor, så kände jag hur hela jag fylldes av... Ja, hur ska jag säga? Om jag kom dit tom, så gick jag därifrån påfylld. Om jag kom dit trött, så gick jag därifrån uppiggad. Om jag kom dit nöjd, så gick jag därifrån berusad av glädje. Jag är säker på att det var ett litet, litet möte med Gud. En närhet som jag så väl behövde och det fantastiska låg i att få dela det med så många andra.
Jag lyckades få dit elva av tolv rätt på tipspromenaden utanför kyrkan. Tipspromenad med målgång i prästgårdens trädgård. Där vi avnjöt vår medhavda matsäck och dessutom blev bjudna på supergod gräddtårta med jordgubbar och kaffe. Syrenhäcken var på näppen att blomma ut. Fåglarna kvittrade. Gräset var nyslaget och saftigt grönt. Alla var glada och det kändes fest ända in i benmärgen. Hur kan man undvika att vara förnöjd efter en sådan arbetsdag? Jag drillade duett med en fågel på väg till bilen när jag skulle åka hem. Det kändes inte ens tungt att bensinmätaren lyste rött och jag insåg att jag skulle vara tvungen att tanka på hemvägen. I högklackat, sommarkjol och kavaj. På macken hände det som jag aldrig trodde skulle kunna hända. Jag, bloggaren, fick nöjet att hjälpa en dam att tanka. Det är kvittot på hur bra en dag i maj kan vara. Hon log så tacksamt mot mig. Som om jag hade gett henne hela världen. Det kändes gott och jag log givetvis tillbaka. Byte av leenden är som läkande medicin.
Att sparka av sig högklackat är ytterligare en pinne upp på förnöjsamhetens stege. Hittade Mr T vid grillen och såg att han planerade grillade kycklingfiléer, potatisgratäng och sallad. Finvädret höll i sig och vi avnjöt Mors Dags-middagen på altanen. Vilken lyx att sätta sig vid dukat bord. Även om jag hade dukat själv. Lyxen var egentligen att få ha hela familjen samlad. Tänk, ingen skulle på träning, match, konsert eller annat jobb. Inte undra på att det höjdes en cider-skål. Cider. Ingen pärondryck med ciderkaraktär. Rabarberpaj, min mammas recept. Våra rabarber. Gottigottgott. Mätta och belåtna päste jag och Mr T på varsin solsäng. Igår, kyla och närmare driv-is. Idag, smekande varma vindar.
Vi, Mr T och jag, lyckades pallra oss ur detta slöfockstillstånd och tog en liten nätt promenad till idrottsplatsen, där äldsta tonåringen dömde fotboll. Inte så vanligt kanske att domarna har egen supporterklubb, men det var inte så tokigt att sitta där och känna sig förnöjsamt stolt över en rättvis tonåring med pondus. Efter slutsignalen vände vi hemåt i sakta mak. Mr T jobbar fortfarande med sviter efter operationen. Det har visat sig att några nerver är skadade och det brinner en nerv-eld i benet. Förhoppningsvis är detta något som rättar till sig med tiden. Annars får de hjälpa honom att rätta till det. Det är en hemsk smärta. Värre än själva operationsvärken.
Från fotbollsspel till kortspel. Jag sällade mig till yngstingen och hennes pojkvän. Inte vet jag om det beror på att det är Mors Dag, men jag vann rakt igenom hela tiden. Alla omgångar. Jag vet inte om de lät mig vinna på grund av Mors Dag eller om jag har fått Stålmanskrafter i kortspel? Det kändes gott. Jag sticker inte under stol med att det är kul att vinna. Speciellt över två oförstörda snabbtänkta hjärnor. Min har ju blivit överhettad några gånger och har säkert tappat en och annan välbehövlig cell. Kortspelscellen verkar intakt i alla fall. Alltid något.
Farbor Melker på Saltkråkan uttryckte en gång: Denna dagen, ett liv. På något sätt är jag på samma nivå som Melker. Denna dagen, känns som ett liv. Ett gott liv. Den har rymt så mycket lycka, glädje, tacksamhet, närhet, stolthet att det skulle räcka ett helt liv. Jag har fått så mycket gott idag att jag vill så gärna dela med mig. Jag börjar i bloggen och så får jag ta nya tag med delandet imorgon och framöver. Nu ska jag unna mig att sitta på översta pinnen och slå mina vingar runt mitt bo, mina ungar och om tuppen, Mr T. För dagen kan T:et få stå för Tuppen. För på Mors Dag och alla andra dagar har jag varit, är och kommer att vara en hönsmamma. Det hymlar jag inte om. Just för tillfället, världens mest nöjda hönsmamma. Utan negativ klang. Idag stämmer allt. Jag tillåter det att vara så. Tack!
PS. Igår fick vi oväntat besök. Det kom rullandes på två cyklar. Vi hade Gevalia Ekologiskt hemma, så det var absolut inget problem. Utan bara trevligt. Det blev ett par timmars samtal kring det nya köksbordet och det var kanske där vi grundade för förnöjsamhetens söndag. Telefonsamtalet på eftermiddagen från en väninna, med småländsk dialekt, som gav positiva lägesrapporter, hjälpte säkert till. Det hela kryddades med Anna-Kajsas och Malins vackra teckenduett i kyrkan idag. I psalm 7 och 21 dubblerades tecknen. Dubbelt vackert. Tack tjejer. Ni är sköna pärlor. Som gör bloggaren nöjd i ända in i själen. På återseende med ett leende!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar