Nu tänker jag sticka ut hakan. Medveten om att jag kan åka på en smäll. Undrar om det kan vara en värre smäll än den jag gav mig själv i lördags kväll? Jag skulle slänga återvinningsskräp, som fyllde en hel SAAB-bagagelucka, vid en återvinningscentral. I ösregn sprang jag mellan containrarna för mjukplast och tidningar. Hårdplats och kartonger. En runda till färgat glas och PANG! Sprang rakt in i en stålkonstruktion som stack ut 2 decimeter, minst. Träffade min vänstra tinning. Jag såg inga stjärnor i häftiga färger. Jag såg bara blöt svart asfalt. För jag var tvungen att sätta mig på huk. Kände mig däckad. Jag hade ingen aning om att Muhammed Ali eller hans polare Paulo Roberto skulle ge mig en rak höger. Jag borde ha åkt till akuten. Men ingen vettig människa åker självmant till akuten en lördagskväll. Skulle jag ha gjort det så hade jag verkligen trott att jag hade fått en knäpp. Ville inte oroa mig själv på detta sätt. Lite soffmys med Mr T gjorde gott. Väntrummet med gamla damtidningar och en TV-kanal fick klara sig utan min utfyllnad.
OK, nu sticker jag ut hakan, så är det någon som vill slå, så sikta inte på vänster tinning är du snäll. Fortfarande öm. Vill kommentera en serie tidningsartiklar. Lokala skriverier. Förstasidesstoff. En kvinna har protesterat mot att en anställd i hemtjänsten har fått ärva kvinnans pappa. Den anställda har också ordnat med begravningen och satt in annons. Pappan hade även firat jul med den anställdas familj. Visst, det finns policy för anställda inom omsorgssektorn. Det finns gränser mellan arbete och privatliv. Fast finns det verkligen en enda policy som täcker alla situationer? Är det inte svårt att stå på ena sidan och vara hundra procent professionell när hela ens inre vill visa medmänsklighet? Okej, lönen utbetalas för väl utfört arbete. Inte för medmänsklighet.
Enligt arbetsförordningar har den anställda gjort fel och det har begåtts övertramp. Jag funderar på om verkligheten är så svart eller vit. Smälter inte färger ihop ibland och bildar en gråzon? För enkelhetens skull följer vi lagarna och då har den anställda agerat fel. Jag kan ändå inte låta bli att fundera på om den gamla pappan smusslades ut i någon slags förklädnad på julafton? Var det ingen annan i personalstyrkan som visste om att han firade jul tillsammans med en arbetskamrat? Varför stod ingen upp och påpekade det felaktiga handlandet redan då? Nu när fällan slår igen, så är det nära till fördömelse och den anställda jobbar givetvis inte kvar. Så lägger sig lugnet för ett tag, men vad händer härnäst? När rullstolarna rullas ut på stan, om de någon gång hinner rulla ut, så tror jag inte att det är så många av de äldre människorna som är intresserade av de små topparna på H&M:s övervåning. Eller av sommarens solglasögonmodeller på Kicks. Små fel är väl också fel?
Tillbaka till tidningsföljetongen. Dotter till den avlidne pappan uttalar sig. Känner sig överkörd. Inte trevligt alls att se sin pappas dödsannons i tidningen. Hon visste inte ens att han var död. Hon kände inte igen namnen i annonsen. Förutom pappans förstås. Kom ihåg att inte klippa till mot vänster tinning, men nu ställer jag en rak fråga. Jag tycker den är befogad. Av olika orsaker kan kontakten vara bruten med föräldrarna. Men om det nu är så plågsamt att någon har styrt med begravning, annons och även inbjudit till julfirande, så varför har det inte tagits kontakt under alla år. Det har funnits högtider, födelsedagar, namnsdagar, vardagar, helgdagar. Hur många år? Hur många dagar har passerat utan orden: Hej Pappa! Hur har du det? Det vi nu följer i tidningen är inte det ett tragiskt människoöde? Läser vi inte ett dåligt och gnagande samvete som slår tillbaka i vrede? Det är lättare. Att inte behöva ta itu med sitt eget handlande. Enklare att se fel som är begångna av andra.
Av min historieprofessor har jag fått lära mig att vara hyperkällkritisk. Tidningarna har säkert förvrängt lite och min tolkning kan också förvränga en del. Jag vet inte heller vilka avsikter den anställda hade innerst inne. Jag utgår från att hon ville göra goda gärningar, utan någon baktanke. På så sätt satt en människa mindre, av alla ensamma människor i världen, ensam på julaftonen. Pappan verkar ha varit klar i skallen och då kan det ha varit smärtsamt att inte någon av barnen tog kontakt. Eller så visste han om anledningen och förlikat sig med att så ter sig livet ibland. Lagarna följs och barnen får ändå sin lagliga arvslott. Resten till julfirningssällskapet. Jag kan inte döma. Varken lagligt eller känslomässigt. Jag kan bara sticka ut hakan och vara beredd på smällen. För jag tycker att det är en beklämmande tidningsartikel och jag funderar på varför och till vilken nytta den här trista historien ska skrivas på allas näsor.
Jag känner ingen av de inblandade. Den enda tröst jag kan ge är att tidningar snabbt får något annat att skriva om. Förstasidesstoff. Redan idag meddelades allmänheten att Bäckis, Gävles NHL-stjärna, har köpt en strandtomt ute på Norrlandet. Gävle kommun kunde därmed håva in 2 miljoner i kassan. Pengar som förhoppningsvis förvaltas väl och kanske hamnar på uppiffningskontot på äldreboenden. Någon enstaka krona kanske kan användas till att vaddera stålkonstruktionerna på återvinningscontainrarna. Eller är de utplacerade för att få ner mig på jorden då och då? På återseende med ett leende!
PS. Schlagerfestivalen har nu vevats upp igen och det är tydligen inte nog med en enda stor europeisk final. Först semifinaler och om jag är rätt uppdaterad så är inte Sverige och Perrelli direktkvalificerade till finalen, utan måste först tävla i semin. Jag vet inte ens om jag ska se finalen, så någon semifinal har jag inte följt ikväll. Nu sticker jag inte bara ut hakan, utan hela skallen. För min del har det blivit utdraget till leda och har blivit ett enormt påkostat jippo. Bäst att jag passar mig i den snåriga melodifestivaldjungel, så att jag inte springer rakt in i någon stålkonstruktion på det gigantiska scenbygget. På tal om smällar. Öster spelade 1-1 mot Motala hemma i söndags. En halv smäll. Öster ligger i nuläget 3:a i tabellen. Trollhättan och Karlstad före. Just Trollhättan borta på lördag. Upp med hakorna, Östergrabbar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar