Detta kan vara en IG-blogg

Om jag tittade mig i spegeln nu, så skulle jag säkert få se ett par ögon som liknade en datorskärm eller som en avbild av ett par A4-ark. Jag har ägnat kvällen åt att rätta färdigt skrivningar och det är medaljens baksida med att vara lärare. Jag älskar mitt läraryrke. Jag älskar samvaron med eleverna och undervisningsmomentet. Jag älskar att dela livet med ungdomarna i klassrummet och samtalen utvecklar mig som människa. Jag ger dem något och jag får tillbaka tusenfalt. Jag hatar skrivningar. Även om jag inte behöver prövas själv och skriva dem, så är det en förskräcklig del av yrket. Jag hatar att behöva rätta dem och betygsättningen ska vi inte tala om. Den är hemsk, även om jag tycker att den är nödvändig.

Jag hör till dem som tycker att det kunde vara någon form av betyg långt ner i stadierna. Jag tror inte barn och ungdomar mår dåligt av att få ett hum om vad de står, bara om det görs på rätt sätt. Om det inte har gått så bra, så måste de få chans att fångas upp och vägledas bättre. Om det har gått bra, så måste de få rätt stimulans att utvecklas ännu mer. Vi vuxna vet att det går trögare och trögare att lära sig något ju äldre vi blir. Ändå har vi vuxna lärare inte förstått att det är bäst att smida medans järnet är varmt. Att ta tillvara det lilla barnets nyfikenhet och frågvishet. När barnen är som mest vetgiriga, då ska de vänta och sitta tysta och lyssna. Kanske passar en annan pedagogik bättre i unga år? Kanske måste den vuxna läraren bemöda sig med att besvara de smålustiga frågorna efter bästa förmåga?

Jag tror att många barn blir missförstådda. Hur kan det komma sig att några av de bästa sångrösterna i vårt land inte ens fick sitta med på musiklektionerna? Varför har många blivit så hämmade i sina matematiska uträkningar, därför att de hade redan svaret på uppgiften, men inte på det sättet som den vuxna läraren ville att det skulle växa fram? Hur kommer det sig att vi fortfarande har mallar på hur vi ska vara och utvecklas, så att vi i slutändan blir så likformade som möjligt? Hur många talanger och genier sorterar vi bort? Jag tycker att vi vuxna har lyckats ganska bra med att forma likadana ungdomar. Ibland så skrämmande bra att alla i en stor klass på cirka trettio elever ser exakt likadana ut. Likadan frisyr, likadant linne, likadana jeans, likadana jackor, likadana skor, likadana väskor och likadana mobiler. Deras sätt att föra sig är likadant också. Om någon skulle sticka ut i mängden, så skulle den personen anses udda. Annan frisyr är lika med en annan planet.

Okej att klädseln är lika, för vi styrs mycket av konsumtionen och modetrender. En del är snyggt, annat är skrattframkallande fult. Det är värre när åsikterna är lika. Fast egentligen innerst inne så är de inte lika, bara på ytan. Ingen skulle väl vara dum nog att säga rakt emot? Enklast att flyta med. Vad har de haft för föredömen? På många skolor finns det arbetslag. De träffas minst en gång i veckan. Där bestäms det en hel del, som inte är till fördel för eleverna. Till exempel att en del lektioner kan göras lärarlösa. Eller att mycket av informationen som förut läraren gav direkt till eleverna numera delges på en portal på datorn. Vi tar mer och mer bort det viktigaste. Mötena. Vi sammanträder bort det vi egentligen så väl vet att alla behöver. Att bli sedda och att alla behöver bli älskade. För den man är.

I mötet lär man känna varandra och jag är av den uppfattningen att ålder spelar ingen roll för respekten. Jag måste visa respekt för mina elever och deras åsikter om jag ska förvänta mig respekt från dem. Idag handlar det inte bara om att undervisa i sitt ämne. Idag handlar det om att sätta de gränser som eleverna inte har fått med sig hemifrån. Det råder en stor otrygghet idag att inte våga vara sig själv. Att spela en roll. Att vara en person hemma och en person i skolan med kompisarna och med lärarna. Vi spelar alla våra roller. Jag är hustru, mamma, dotter, syster, arbetskamrat, vän, lärare, tolk, bloggare med mera och allt detta ska rymmas i en och samma kropp. En del har det ännu jobbigare, för de spelar ofta en roll som de inte är. De spelar en roll som de inte har en uppfattning om eller som de kan stå för. De bara tror att de måste göra den rollen. Helt utan manus.

Det slutar oftast i kaos. Speciellt om trettio personer spelar sådana roller samtidigt. Då räcker det inte med att undervisa i sitt ämne. Då måste man veta vem man är som människa. Var man står och vad man har för tankar om etik och moral. Det räcker inte bara med att tänka tankarna. Man måste framföra dem, antingen i handling eller ord. Det liknar en gränsdragning. Den kan omöjligt göras på lärarfria lektioner. Den kan omöjligt göras genom dataportaler. Den kan bara byggas upp genom förtroenden och det är en konst i sig. Nu närmar vi oss sommarlov och vi behöver det. Allihop. Elever och lärare. Jag ser fram emot vilan, värmen, sol och bad. Jag önskar alla elever ett underbart sommarlov. Jag hoppas att de känner att jag kommer att sakna dem och att jag längtar redan till hösten. Inte till proven och läxförhören. Utan till eleverna och deras vardag.

Jag fick för ett par år sedan en liten gåva av en elev med några ord på en lapp. Om du någonsin funderar på varför du blev lärare, så kom ihåg att det var för att du skulle rädda livet på mig. Ikväll har jag tänkt på de orden. Skrivningarna ligger rättade och det har varit en riktig öken-kväll. Men det spelar ingen roll. För jag är lärare och jag vet att jag är en bra sådan. Oj, vad osvensk den meningen blev. Låter skrytsamt. Men jag tänker på orden på lappen och enligt dem så har jag räddat livet på en person och då har det inte varit förgäves. Jag är glad att mina lektioner inte var lärarlösa i det läget. Jag är glad att jag inte knappade ut någon hälsning på tangentbordet som skulle hämtas på någon portal. Jag är glad att jag lägger mer tid på lektionerna än på arbetslaget. Lektionerna är skapande. Arbetslagsträffarna är tidsdödande. Det är skillnad. Minns att det är bara de döda fiskarna som flyter med strömmen. På återseende med ett leende!

PS. IG i rubriken syftar på betygskriteriet Icke Godkänd. De övriga är G som i Godkänd, VG som i Väl Godkänd och MVG som i Mycket Väl Godkänd. Det finns också ett streck. Alltså sämre än IG. Jag orkar inte ändra rubriken. Detta kan vara en streck-blogg...