Jag är ingen blankettmänniska. Även om det triggar igång positiva känslor att fylla i semesteransökan, så tycker jag ändå att det är ganska trist. Fasta rader för bestämda ändamål. Mig skulle det passa bättre att skriva en liten hälsning. Något i den här stilen: Hej chefen! Jaha, så är det dags för årets semesterplanering. Eftersom jag vet att det brukar vara intensivt in i det sista före semestern, så tänkte jag ta 2 veckors semester för att förbereda mig för semesterlunken. Därefter så tänkte jag att det skulle passa bra med 2 veckors semester för att komma igång med semestern. Då har det gått 4 veckor och jag borde vara i så pass fin form att jag skulle kunna ta 5 veckors semester. Jag tror att jag även tar ut min sparade semestervecka. Ja, det är nog lika bra nu när jag är i semesterform. 6 veckor ren semester är inte för mycket, eller vad anser du?
Efter 10 veckors ledigt chefen, så tror jag det kan vara chockartat att avbryta semestern abrupt. Det kan nog få en rent skadlig effekt och är inte bra på sikt. Det är bäst att lägga till 2 veckor på en semesteravvänjning. Eller är det kanske bäst med 3 veckor? Efter 10 veckor är jag säkert inne i ett rejält semesterberoende. Ja, vi bestämmer 3 veckor på avvänjning. Då borde jag klara av att gå in i en upptrappning och en jobbförberedande period. Ojojoj, 13 veckors frånvaro från jobbet borde innebära en ordentlig uppryckning och ta-dig-i-kragen-tid. Ska vi planera för 3 veckor för detta? Det känns nog vettigt.
Ja, du chefen. Det verkar som jag måste ansöka om 16 veckors sommarsemester. Fast nu när jag kollar igenom veckorna så ser jag att jag har missat att skriva upp de 4 veckor som jag och familjen tänkte åka utomlands. Det är ju tokigt att behöva ta semester för det. För som du säkert vet, så är det ju ofta långt ifrån semester. Det är mycket jobb före med tvättning och packning. Det ska ordnas någon som tar hand om vattning, post och trädgård. För att inte tala om allt som kan inträffa under resans gång. Det brukar verkligen ta på krafterna. Vi är inte heller vana vid den starka solen och blir ofta dåsiga och ännu tröttare än hemma. Men det finns egentligen ingen annan passande ledighet för sådana påfrestande uppdrag, utan det måste bli semester va? Så med tanke på alla tröttande förseningar och eftersökningar av bortkomna väskor, så är det nog inte dumt med ett par veckor för att plana ut alla efterdyningar. Summa summarium 22 veckor.
Då tror jag att jag har fått med allt. Jag får återkomma med ansökan för höstledigheten senare. Du vill väl ha den och julledigheten på skilda ansökningar? Sedan är det nytt år och då görs väl ansökan för påskledigheten på det nya arbetsåret? Allt ordnar sig säkert. Vi tar en sak i taget och det ska bli så skönt med sommarsemester. Det ser jag fram emot. Hoppas du hinner få lite välbehövlig vila också. Med varma hälsningar... Även om jag inte gillar blanketter, så förstår jag varför de finns. En rad för datum. En rad för antal dagar. En rad för ansökningsdatum och en annan för min namnteckning. Chefen ser direkt att något är fel om det på raden antal semesterdagar står 110 dagar.
Då skulle han komma upp för trappan snabbare än en Formel 1-bil och peka på raden med den osannolika siffran och fråga: Är detta ett skämt? Jag skulle ställa mig i givakt och svara: Sir, no sir! Han skulle titta uppfordrande på mig och säga: Sluta genast upp med dessa dumheter! Jag skulle inse orimligheten och med stark stämma ge beskedet: Sir, yes sir! Jag har nu glidit in i filmernas värld och där ser man sällan någon fylla i semesteransökningar. Det är inte så ofta de är på semester i filmerna heller. Så det gäller att skilja på dessa båda världar. Film är film och verklighet är verklighet. Är man bara vaken över detta, så är det egentligen inga konstigheter med att fylla i sin semesteransökan. Då borde man också förstå att det är inte speciellt smart att sparka på någon som ligger på trottoaren efter att ha fått en skalle rakt i nyllet. I filmens värld kan den som ligger ner efter misshandeln resa på sig och vara fit for fight och fortsätta vendettan.
I verkligheten räcker det med en spark och livet kan vara slut. Så snabbt rinner livsgnistan ut och inget kan få den att gnistra till igen. I filmen går det att springa förbi med livet i behåll när en bilbomb exploderar, men i verklighet dör ett flertal människor som befinner sig i närheten. Hur bra de än springer så släcks deras liv. Så totalt onödigt och så totalt värdelöst. Jag önskar att det vore så enkelt att jag fyller i en normal och av chefen förväntad semesteransökan och att alla som tänker flippra ur och råna en stackars tonåring på mobil, Ipod, busspengar och klocka flipprar tillbaka till verkligheten. Det pågår saker i samhället just nu som vi inte kan ta semester ifrån. Vi kan inte åka bort ifrån dessa problem. Vi måste vara kvar och jobba på att förändra denna negativa trend.
Vi kan inte längre skydda oss med att säga att det är samhällets ansvar. Då har jag den smärtsamma uppgiften att klargöra att det är du och jag som är samhället. Alltså vårt ansvar. Vi behöver börja jobba. Vi har haft semester länge nog. Många av oss har legat och svingat oss i hängmattan medan det pågår rent helvetiska saker runt omkring oss. Solglasögon, parasoll och skyddande krämer har avskurit oss från slagfältet som råder i våra olika stadsdelar, i centrum, på ungdomsgårdar, på skolor, i hemmen och på institutioner. Vi får ta ner semesterstängt-skylten. Dags att kavla upp skjortärmarna och ta i med hårdhandskarna. Inte för att slå tillbaka eller för att slå ner. Utan för att sträcka ut handen eller för att slå ner den i bordet. På återseende med ett leende!
PS. Vem ska ha in bloggsemester-ansökan? Eller finns det ingen sådan blankett? Kanske övergår det automatiskt till någon form av bloggrapport från hängmattan. Jag låter det bero så länge. Ska slå in svärmors present. Imorgon blir det tårta och födelsedagshyllning. Ett grattis i förskott kommer här. Däremot inga innehållsavslöjanden. Bara en vink om att svärmor ska få något hon tycker om. Som orkidé och cd-bok. Det tycker hon om. Roligt att ge bort något som vi vet hon blir glad för. Mer än så säger jag inte. Lite blogg-hemligheter skadar inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar