Du tronar på minnen från fornstora dar

Jag skapade en ny etikett för mitt bloggämne igår. Etiketten blev blandat. Antagligen för att jag tyckte den var just - blandad! Sport, musik, tortyr, schlager, sprit, verktyg, juryarbete och hemmakvällar. Jag letade i redan satta etiketter, men kunde inte ena mig själv om en gemensam etikett. Blandat fick det bli. När jag läste min blogg (jag gör det ibland faktiskt) från gårdagen, så tänkte jag att jag måste göra ett förtydligande. Jag var nykter. Spik nykter när jag skrev. Blogg och sprit hör inte ihop. De börjar inte ens på samma bokstav. Slutar inte ens på samma. Jag tycker att gårdagens blogg var så blandad att den kan uppfattas som onykter. Jag bloggar med ena handen på hjärtat nu. Jag var inte rödmosig, glansig eller det minsta vinglig. Ibland är det bara så att när människor är från hjärtat ärliga, så kan de uppfattas som om de är på lyran. Så långt har det faktiskt gått i vårt kära fosterland. Är man ärlig så kan man inte vara nykter.

Jag ber om ursäkt om jag ägnade gårdagens blogg åt att höja ett mediokert bandylag till skyarna, gnälla på gnisslande stråkinstrument, såga Christer Sjögren och stoltsera med nyinköpta redskap. Det fanns faktiskt viktigare saker att blogga om. Nämligen Sveriges asylpolitik. Jag är så förvånad att jag får med våld stänga min mun, så att inte någon flyttfågel flyger in i munnen och bygger bo. Jag bär på ett så stort frågetecken så att jag ser ut som en fågelholk. Det går inte en dag utan att tidningar, TV och radio berättar om tragiska människoöden. Inte nog med att de har upplevt krig, förföljelse och svält i sina hemländer. Det har upplevt flykt. De bär på mycket som vi inte har en aning om. Vi kan bara försöka föreställa oss hur det skulle vara. Vi slår ofta bort dessa tankar. Det blir för mycket. Vi orkar inte tänka tanken ut. Då är det lättare att prata om vädret. Det fungerar som plåster på såren. Dock inte på de riktiga såren.

Jag kan inte för mitt liv förstå, hur Sverige kan rycka upp en människa som har varit här i sju år. Som pratar bättre svenska än vår drottning. Som har fast arbete och en familj som han försörjer utan bidrag. Hur kan man hämta denna person med polisiär hjälp och sätta honom i förvar? Inom lås och bom i väntan på avvisning? Avvisning till Irak? Eller Iran? Eller Afghanistan? Vi som är födda och uppväxta i Sverige, vi varnas för att åka till dessa länder. Det är farligt och oroligt där. Trots att vi har svenska pass. Trots att vi inte har sagt vår politiska åsikt eller tagit strid i dessa länder. Hur kan Sverige som land skicka tillbaka människor dit? Till en plats de har flytt ifrån. Av olika anledningar. Vad ska de komma tillbaka till?

Hur kan Sverige komma på tanken att tillfångata en man som har tre månader kvar på sin gymnasieutbildning här i Sverige? En man som har vunnit respekt i sin klass. Som har vunnit respekt och tränar ett lag. Som har vunnit respekt och idag har många vänner här. I vilken lag står det skrivet att när det har gått sju år och människan börjar komma på fötter i sin nya tillvaro, då ska vi i detta välfärdsland slå undan fötterna och behandla människan som den grövsta brottsling vi har. Mördare, våldtäktsmän, bankrånare, motorcykelgäng, kvinnomisshandlare, kidnappare, pedofiler, alla framstår de som bleka och mjuka små lamm i sammanhanget. Hur är detta möjligt? Jag höjer rösten! HUR ÄR DETTA MÖJLIGT? Om det finns i en lag, borde det inte vara dags för en lagändring. Detta är grymt, omänskligt och totalt oacceptabelt.

Jag skäms inte för att vara svensk. Jag är stolt över detta. Men det får inte gå hur långt som helst åt detta hemska scenario som nu utspelar sig på migrationsverkets förvar på olika platser i vårt land. Jag skäms för detta beteende. Dags att plocka fram alla FN:s konventioner som vi i Sverige har skrivit under. Dags att uppdatera budskapet. Det finns något som heter mänskliga rättigheter. Med detta följer även skyldigheter. Nu gör vi oss skyldiga till hemskheter som vi kommer att få stå till svars för. Vi i Sverige är ett föregångsland på många sätt. Vi har satt oss över mångt och mycket och är inne och petar här och där runtom i världen. Vi pekar på felaktigheter hos andra länder, men vi ser inte bjälken i vårt eget öga. Asylpolitiken är en bjälke så ond och värkande att hela vårt land skriker på hjälp. Vi har hamnat långt efter i hur vi bemöter och möter människor. Vi kan inte skydda oss med att säga: ja, men hur är det i Kina då? Tycker du att vi i Sverige beter oss illa, hur tror du folk har det i Östtimor? Eller vad kan du säga om Tibet? Du Sverige ligger i lä, jämfört med många länder.

Förvisso, allt det där är sant och riktigt. Jag är fullt medveten om att människor lider i hela världen, men rättfärdigar det Sverige att bete sig som svin? Förlåt alla grisar. Det där var orättvist. Att andra gör fel ger inte Sverige fritt fram för att bedriva sådan människojakt. Det otäcka är hur lättvindigt vi slår ifrån oss det hemska som sker. Vi skyler över våra gärningar med att peka på alla fel som invandrare och utlänningar gör. Självklart finns det de som beter sig som svin (ny ursäkt till alla stior) inom den gruppen också. Vad händer om vi börjar peka på alla fel som vi infödda svenskar gör? Vem är genuint svensk här? Vad är det som säger att invandrarna inte har slutat och vandrat och numer har lika många år här i landet som vem som helst av oss? Vi får inte glömma att vi i Sverige har både utvandrat och invandrat genom tiderna. Enklast är nog att sluta använda vokabulären vi och de.

Tillsammans måste vi göra något åt den situation som råder. Om vi fortsätter att tyst se på så behöver vi bara titta litegrann över axeln och se vad som har hänt tidigare i historien. Tystnaden är förödande. Det är så lätt att ta tystnaden för ett accepterande. Att tyst hålla med. Är vi verkligen beredda att stå tysta och se på? Jag tror faktiskt inte det. För vi vet bättre. Det är ett hån mot alla historiens offer om vi gör om samma misstag. Vi har yttrandefrihet i vårt land. På detta område är vi ett föregångsland. Låt oss ta vara på det. På återseende med ett leende!

PS. Har ni hört den fantastiska nyheten? Jonas Claesson blir tränare och sportchef för Vetlanda bandy. SM-guldet är inte långt borta. Ska vi sätta ribban på säsongen 2009? Vetlanda-SAIK i final! Då har jag biljett och bandyportfölj på Studenternas. Jag hade bandyportfölj hela gymnasietiden. Hittade pappas fina gamla portfölj och han lät mig använda den. Det var ungefär i samma veva som jag hittade mammas fina gamla mocka-jacka och hon lät mig använda den. Båda var bruna och passade in i Hultan-looken på den tiden. Med en liten blus à la 50-tal från Brolins manufaktur, stövletter från utförsäljningen i Bösebo lanthandel och Lewis-jeans från Westrings. Värsta spätta-stuket. Måste skicka en blogg-hälsning till Mia. Kommer du ihåg när vi tömde lagret hos skomakaren i Näshult? Det var rena rama guldgruvan på skofronten. Åh, vad jag fick hemlängtan och tråningar efter jukeboxen hos Goods konditori. Hallonsoda och vaniljbullar och en och annan negerboll, som vi sa nere i Småland. Vi visste inte bättre och detta hände sig på den tiden då det inte fanns varken invandrare, migrationsverk eller asylpolitik i Vesuma-trakten. Jag har lärt mig att säga chokladboll, så nu hoppas jag att migrationsministern lär sig empati.