Det finns så mycket tokerier. Varje dag kommer det något nytt som jag tänker: att det där kan inte vara sant. Fast nu börjar jag komma upp i en ansenlig summa av år och har förskaffat mig en gedigen samling av tokerierfarenhet, så nu börjar jag nästan tänka: ja, det där kan säkert vara sant. I den tonåriga sfären som jag ibland dras med i av två av mig närstående tonåringar, så finns ordet myt. När jag tänker på ordet myt, så tänker jag på berättelser och teman från en tid då kommunikationen var muntlig. Berättelser som gick från mun till mun, eller från händer till händer, om man använde teckenspråk, och som långt senare skrevs ner i skrift. I dagsläget när ungdomarna använder ordet myt, så känns det som översättningen måste korrigeras litegrann. Det känns som om betydelsen mer lutar åt att det inte är sant. Något påhittat. Något lurigt. Verbet blir då: att myta. De bara mytar eller nu mytar du. Alltså något som egentligen inte stämmer.
Det finns många bloggämnen som skulle kunna sorteras in under tonåringarnas användande av ordet myt. Jag känner ibland eller rättare sagt ganska ofta ett behov av att själv få ställa en något förvånad fråga: Du mytar väl? Ibland får jag veta så mycket konstiga saker som jag har svårt för att ta på allvar. Jag skänker en tacksamhetens tanke till mina tonåringar som har uppdaterat mig och gett mig ett ord för det jag känner. Myt. Eller vad sägs om det här? När det skulle serveras pannkakor i skolbespisningarna så var dessa pannkakor stekta på lokala pannkaksstekpannor. Det låter väl helt rimligt och själva mytande har alltså inte kommit igång än. Så kom någon klipsk hjärna på att pannkaksinköpen skulle ses över och de behövde kanske omförhandlas?
Det är inget konstigt med det heller. Bra att pannkaksinköpsansvarige i kommunen är medveten om budgettänkande. Så långt, inget mytande. Håll i dig nu. Det visade sig att pannkakorna var billigast i England. Alltså inte i grannkommunen eller i ett närliggande landskap. Inte ens i grannlandet, utan man måste ut på Atlanten för att bärga hem dessa platta tingestar. Nåja, i alla fall ut på den del av Atlanten som kallas Nordsjön. Nu önskar jag att alla bloggläsare gemensamt tänker: nej, det där kan inte vara sant. Eller ett mer modernt och tonårigt uttryckt: nä, du mytar va? Pannkaksinköpsansvarige i kommunen har säkert noggrant och nitiskt undersökt pannkakspriser och mycket riktigt kommit fram till att de engelska pannkakorna var billigast. Styckpriset per pannkaka kunde inte de lokala pannkaksstekarna konkurrera om.
Jag måste bara få ställa en fråga eller snarare en rad av frågor. Hur ser receptet ut på pannkakor i England? Vilka råvaror används? Hur många E14, E233, E679-ingredienser har engelsmännen drygat ut smeten med? Vad händer med miljön? Det kan inte vara försvarbart att frakta pannkakslådor från England till skolmatsalen, när var och varannan invånare i kommunen har stekpanna. Vi har höns, vi har kor, vi har sädesfält och ett helt hav fullt av salt här i närheten. Vad händer med de lokala pannkaksstekarna? Väntar nedläggning och arbetslöshet? Bara för att en klipsk person på kommunen råkat bli pannkaksinköpsansvarig? Det är inte klokt så tokigt och dumt det låter. Tänk vad som kan hända om samma person ska börja jämföra literpriset på Minestrone-soppan eller kilopriset på pölsan. Snart kan hela samhällsstrukturen välta omkull.
Det vore skönt att bara kunna göra allt bra igen och säga att det är en myt. Något som har gått från mun till mun, eller från händer till händer och så skriver jag ner det i min blogg. Eller om jag likt tonåringar kunde utbrista och tala om att det var bara en myt. Det är ingen fara. Världen är inte så tokig som du tror. Det finns fortfarande förnuft, rim och reson hos de ansvariga personerna. Detta är något jag önskar, men som jag tyvärr inte kan skriva. Tillvaron är så här tokig ibland. Pannkaksinköpsansvarig klappas på axeln efter uträttat verk, medan allt rasar ihop på grund av beslutet.
Det är ingen hemlighet att det har gått tungt för Brynäs. Ni vet, hockeylaget. Med tillägget, Tigers. Brynäs Tigers. Namnet låter häftigare än vad det är. När jag tänker på tigrar, så tänker jag snabbhet, fara, rovdjur, klor och kroppstyngd. Inget av det verkar stämma ihop med hockey för tillfället. Det har gått rätt långsamt för alla spelfemmorna i laget. Inget av motståndarlagen har upplevt rädsla inför Brynäsmötena. Brynässpelarna har inte direkt gått till anfall och käkat sina motståndare levande. De verkar inte ha vässat klorna inför varken hemma- eller bortamatcher. De verkar inte ens ha vässat skridskorna. De har vägt lätt i jämförelse med HV71, Modo, Djurgården och de övriga lagen i Elitserien.
Tigrar är utrotningshotade djur och i slutänden kommer kanske namnet passa som hand i handsken. Tabell-läget i Elitserien är inte roligt. Klart sist och nu väntar kval. Både kvalspel och inombordskval. Det här blir inte kul. Hungriga lag väntar där nere i Allsvenskan. Deras käftar gapar efter mycket. Deras huggtänder nafsar Brynäs i svansen och jag är rädd för att de lyckas övermanna tigrarna och hugga dem i strupen. Jag är rädd för att Brynäs IF åker ut ur Elitserien. De får gärna överbevisa mig. Jag går gärna ner på knä och bloggursäktar mig om de lyckas hålla sig kvar. Det har varit lite strul i föreningen. Det har gått att följa i lokalpressen. Allt har inte gått att följa. Det är mycket som är gömt i det fördolda. Som tystas ner. De flesta av oss är inte dumma i huvudet. Vi kan tänka själva. Vi förstår att något fuffens är på gång. Lite Brynäs-tokerier. De verkar inte myta. Någon form av vårstädning är tydligen på gång i tigerburen, när de skickar in domptören Leif Boork igen. Jag unnar honom verkligen att lyckas. Jag håller tummarna för Boork medan jag gläds åt att Södertälje har säkrat sin Elitserieplats.
Det pågår lite fulspel lite varstans. Det ordnas och donas. Någon bor granne med någon som fixas in på ett ställe, fastän någon annan hade bättre förutsättningar för att vara där. Någon känner någon vars fru skulle behöva lite hjälp på traven i urgallringen och så är det kirrat på mindre än en ögonblink. Eller han som rustar på firman, rustar samtidigt ett badrum hemma och så blir det krångel med fakturan från byggbolaget och så snurrar det till och vi vill alla tänka: att det där måste vara en myt, för så där kan man inte göra. Det klappas på axlar, bjuds på middagar, lovas inofficiellt, fixas bygglov eller boende med förtur och det pratar vi tyst om. I detta läge startar en fantastisk cirkulation av rykten och korridorsnack. Det är inte konstigt. För folk har behov av att veta sanningen och hur det verkligen ligger till. Speciellt när allt verkar vara en enda stor myt.
Det bästa vore om alla korten las med sanningssidan uppåt på borden. Detta är inte enkelt, för i dessa situationer, sitter de flesta korten ihop i någon slags härva. Det är inte bara att vända upp en sida, för då dras många andra kort med och det blir rörigt. Desto jobbigare, desto större mytvarning. Ni förstår väl själva att om en oegentlighet ska städas upp och rensas bort, så drar det andra med sig. Folk kanske måste lämna lägenheten på 210 kvm. Andra måste sluta på den höga chefstjänsten. Ingen klappar på axeln längre eller bjuder på whiskeyprovning. Livet blir annorlunda. Fast jag skulle tycka att det vore skönt med ett annorlunda liv än att vada omkring i en pannkakssmet livet ut. På återseende med ett leende!
PS. Upp med flaggorna imorgon. Kronprinsessan har namnsdag. Finns det flaggstänger så tycker jag vi ska ha svenska flaggor där också. Det är trista tankar att vi ska vara återhållsamma med flagghissande och flagganvändande. Att det skulle vara rasistiskt och förbehållet nazisterna. Vilken myt! Idén till svenska flaggan fanns säkert före tanken till rasism och säkerligen före nazisterna. Så låt det vaja blågult imorgon. För kronprinsessan för all del, men främst för att visa stolthet för vårt land och för att så många har en längtan av att bo just här. Detta är ingen myt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar