Dags för mitt livs första påskaftonsblogg. Så jag använder bloggytan till att önska alla bloggläsare en riktigt glad och härlig påsk! Hoppas allt är väl därute bland påskägg och påskliljor. Jag har under större delen av mitt liv förknippat påsken med färgen gult. Gula påskliljor, gul drällduk på köksbordet, gula kycklingar, gulmönstrade servetter och så vidare. Inomhus är allt sig likt. Förutom att jag tycker att lila är en snygg dekoreringsfärg som passar till påsken. Därav mörkt purpurfärgade ljus och ljuslyktor. Kycklingarna är fortfarande gula. Påsken utomhus brukar förknippas med påskliljor i zinkhinken på trappan. Krokus i påskfärger i rabatten. Visserligen är påsken normalt onormalt tidig i år. Den blir ju det med jämna mellanrum, men ute känns det mer som julafton och vinter idag.
Snön har vräkt ner över Gävlebukten. Ingen plog har synts till i kvarteret. Vi har hållt gångar och garageuppfart snöfria i högst en kvart, sedan ser de ut som när vi började skotta. Ett riktigt snöoväder. Det första den här säsongen. Pulkor, skidor, snowracer, stjärtlappar och andra snöförknippade färdmedel har använts av barnen i området. Problemet verkar vara att det har kommit för mycket snö. Pulkan tar tvärstopp i snödrivorna. Mr T och jag tog oss till gymmet. Bäst att förebygga inför påskbordets läckerheter och för innehållet i godispåskäggen. En chokladkladdkaka med hushållsfärgad grädde står också och väntar på sin tur. Måste bara få en stund till att bearbeta skinka, lax och frestelsens vid namn Jansson.
När vi hade gymmat färdigt Mr T och jag, så tog vi oss ut i kylan och snålblåsten. Det var som att gå in i en vägg av snöflingor. Hela tillvaron såg snögrå ut. Det blev till att borsta av bilen. Den var vit och inte längre blå. Färden till affären blev spännande och vi suckade tacksamt över att det var just till affären och inte till Småland eller till fjällen som vi tänkte åka. Det har fortsatt att snöa hela dagen och påsken blev därmed inte gul i år. Den blev vit, vit som snö. Vit av snö. Får försöka bättra på påskfärgen med lite gul hushållsfärg i grädden. Det är de små, små detaljerna som gör det.
Äldsta tonåringen har jobbat idag och var hemma och avnjöt påskbordet. Mätt och belåten tog han sig vidare för lite påskfirande med några tränarkollegor. Yngsta tonåringen har besök av pojkvännen, så vi får ungt sällskap vid matbordet Mr T och jag. Det känns skönt med varm och trevlig gemenskap när snövindarna ilar runt knuten. Ett perfekt scenario för tändning av de mörkt purpurfärgade stearinljusen. När det inte går att titta på krokusarna ute, så får vi nöja oss med ekologiska gula rosor, ekologiska gula tulpaner och gula påskliljor i krukorna i köksfönstret. Har inte en aning om påskliljorna är ekologiska. De kostade inte skjortan, så de är säkert oekologiska. De blommar ljuvligt och vårhoppfullt, men i takt med utslagning, så känns de allergiframkallande. Får se hur länge Mr T och äldsta tonåringen står ut. Jag tycker inte att de luktar lika gott som de ser ut. I det fallet är rosorna oslagbara. Både vackra och gott doftande. Dessutom ekologiska.
Ska sätta mig och förbereda lite för morgondagen då budskapet om uppståndelsen ska teckentolkas. Steg 1 av förberedelserna är avklarade. Uppbyggandet av styrka på gymmet och utrensning av trista tankar på löpbandet. Nu följer steg 2. Genomläsning och en del översättning av krångliga texter till förståeligt teckenspråk. Från fikonspråk till teckenspråk. Jag ska under tiden titta lite djupare i påskäggsinnehållet. Skumharar och dragéchokladägg. Påsken är inte så tokig. Även om den i år blev vitare än den var tänkt att den skulle bli. I skrivandets stund yr snön utanför fönstret, så jag ser knappt över till andra sidan av vägen. Det beror på snön. Det vet jag säkert. Men det skulle kunna bero på min syn också.
Jag var hos optikern i torsdags . Precis innan starten på påsklovet. Det var både goda och dåliga nyheter. De goda först. Jag har fått bättre syn på långt håll. Tänk att det händer sådana positiva saker mitt i livet. Alltså jag såg helt plötsligt bättre utan glasögonen jag kom ditbärandes på. Nu till de dåliga nyheterna. Jag såg markant mycket sämre på nära håll. Jag kan inte längre läsa det finstilta. Hur jag än anstränger mig. Jag har åldern inne för progressiva glasögon. Progressiva. Synen förändras med åren och behovet av synkorrektion ökar. Det är ett faktum alltså även för mig. Detta ger mig ett nytt bloggämne någon gång framöver. Inte minst för att få oja mig en timme över kostnaden. Tandläkare och optiker. Vad tror de att vi normalinkomsttagare är gjorda av? Pengar? Fel svar. Vi består av ca 60% vatten. Resten är proteiner, kolhydrater, fetter och mineralämnen. Inte en enda krona, inte ett enda öre att hämta där.
Jag är född med en småländsk hjärna. Det är i alla fall vad jag tror, så mina ekonomiska tankebanor började genast arbeta. Jag har bearbetat fram reservplaner och kommit på att det lönar sig rejält att jämföra optiker. Känner jag mig själv så kommer jag att beställa glasögon på nätet. Det har jag gjort förut och det är smidigt och klart mycket billigare. Jämfört med optikerns erbjudande så räcker glasögonköp på nätet även till en weekendresa till låt oss säga London. Inklusive en musikalkväll, Madame Tussaud och en pubrunda. Så valet kommer inte att vara svårt att göra. Ska bli kul att se London med nya ögon, alltså nya glasögon. London by the progressive way. Be seeing you with a smile! Varför krångla till det? Räcker som det är med en progressiv framtidsvy. Jag säger som jag brukar bloggsäga: På återseende med ett leende! Snart får jag kanske bloggsäga: På återprogressivtseende med ett fokuserat leende!
PS. Om exakt två månader idag fyller äldsta tonåringen år. Då brukar vi kunna fira ute på altanen med jordgubbstårta. Det känns lite märkligt att tänka så idag, men jag gör det för att ingjuta hopp åt förtvivlande insnöade bloggare och bloggläsare. Om två månader. Håll ut och ha under tiden en riktigt Glad Påsk!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar