Var inte som en igelkott som sticks så fort man rör

Solen kändes blek idag. Som om hösten ville tala om att nu finns det ingen återvändo. Jag har en känsla att det snart är fullt möjligt att rulla runt i lövhögarna. Får se om jag eller snön hinner först. Sådant gör kanske inte du? Rullar i löv? Då har du missat något. Om du blir sugen på att testa, så se till att det inte har regnat eller att löven ligger på gyttjig mark, då är det inte alls lika roligt. Men torra löv i stora högar är prassligt och roligt. Förhoppningsvis hinner du före igelkotten. Jag tror inte det är så kul att rulla runt med en stickig liten boll som fräser. Reta upp en arbetskamrat istället. Det är ungefär samma sak.

Jag åkte förbi Bolougnerskogen i Gävle idag. Bäst att tillägga Gävle, så du inte får för dig att jag bloggar från Paris. Det är en liten idyll mitt i Gävle. En park som bara inbjuder till härliga promenader. Det finns allid något att titta på där och när det gäller hösten så är det en färgsprakande kaskad av höstiga färger. Dessutom finns där en allé som är som gjord för lövrullning. Skyll nu inte på mig om sedlighetspolisen kommer och tar hand om dig. Det gäller att välja sina tillfällen och även klädsel. Var smart och välj ett material där inte alla gamla löv fastnar. Inte så kul om du kommer tillbaka till jobbet och ser ut som om du har varit på höstlig repövning med hemvärnet.

Jag åt sen lunch idag och var beredd på att få äta ensam. Jag hade varit på personalmöte i en annan församling än den där jag har mitt kontor och efter det hade jag varit på sjukbesök. Jag hade tänkt att äta däremellan, men det hann jag inte. När jag kom tillbaka till jobbet så fann jag två luncheftersläntrare och dessutom resterna av en exotisk buffé som hade avnjutits i något sammanhang kvällen före. Sådana rester kan jag inte tacka nej till. Kyckling, rostbiff, skinka. Ananas, nektarin, vindruvor, physalis, melon. Detta mitt i veckan. Jag lät min något torftigare matlåda stå och dra till sig lite tills imorgon.

Du funderar kanske fortfarande på om jag är allvarlig när det gäller lövrullning. Var inte orolig, jag kan göra värre saker än så. Utan att skämmas. Man ska inte vara feg, sa Mia och valde en historia-fråga på pluppkortet i TP-spelet i vår ungdom. Historia var inte hennes starkaste sida tydligen. Ändå valde hon att ställa sig där och inväntade frågan som skulle ge en gul pajbit. Det är ett slags mod i det. Vardagsmod. Så också en lövrullning mitt i vardagen. Ber du mig om sällskap så fegar jag inte ur.

Det syns nog inte på ytan, men annars är jag lite ur balans just nu. Min kroppsfunktion sätter lite käppar i hjulet för mig. Det har jag levt så länge med, så jag drar inga större växlar på det. Det kan väcka en viss irritation hos mig att det ska behöva vara så, men som vanligt så finns det de som har det mycket värre. Mycket värre! Det ligger också en eller ett par saker på mitt hjärta, som absolut inte är bloggbara, men som ändå upptar en stor del av mitt känsloliv och tankeverksamhet just nu. Det är inte något som ska upp på stora blogganslagstavlan utan det kan gott få ligga på mitt hjärtas kammare ett tag. Bit för bit ska jag nysta i det och jag är helt övertygad om att det kommer att sluta gott. Helt enkelt för att jag har bestämt mig för att så få det bli.

När det sker omtumlande saker i livet, så är det dock ganska skönt med ett praktiskt orienterat kaos. Ett sådant har vi hemma nu. På nolltid tömde vi tonårsdotterns rum. Säng med madrass och bäddmadrass såldes på Blocket utan att vi ens hann blinka. TV och DVD med upphängningsanordning kommer att gå samma väg, så även skrivbordet. Resten av det stora tonårsbohaget är nu utportionerat till förråd, Mr T:s och min klädkammare, hallen och självaste finrummet har förvandlats till ett tonårsrum i kolossalformat. Myshörna med madrass på golvet att sova på. Alla i familjen är nästan avundsjuka. Datorhörna på rumsbordet. Klädupphängning på finbordsstolarna. Sedan finns det även ett underbart stort parkettgolv för allt oupphängt. Så om du vill bli bjuden på en trerätters med levande ljus och vin, så får jag be dig vänta ett tag.

Jag som trodde att köksrenovering var det maximala tillståndet av rörighet, men nu är jag inte lika säker. Det kommer i alla fall att bli ett jättemysigt tonårsrum och förhoppningsvis är det en liten anledning för henne att inte flytta inom närmaste framtid. Vad vi ska använda det till sedan Mr T och jag det tål att fundera på. Jag har några förslag. Min första tanke är ett övningsrum till mig där jag kan ha munspels-, ukulele- och banjoorgier. Ja, du ska inte tro att lövrullning är det värsta du kommer att få läsa i den här bloggen. Men ett helt rum för detta?

Ska då Mr T får flytta in där också med alla sina lurar? Då blir det trångt! Om det sedan känns konstigt att ha en instrumental uppdelning hemma, så måste piano, syntar, kastanjetter och tamburiner också in där. Nu pratar vi inte längre trångt. Nu pratar vi packat. Sist men inte minst så har jag tillfört ett althorn och ett dragspel i boet. Vi kan ju inte låta dessa fantastiska instrument stå utanför i hallen.

Så ska vi skippa instrumenttanken och säga nyckelordet böcker? Alltså, det skulle bli Gävles, Sveriges eller världens coolaste bibliotek. Problemet är att så många böcker får inte plats där. Det skulle dessutom vara trevligt med några läsfåtöljer och ett bord att sätta ifrån sig kaffekoppen på. En eller ett par fotpallar. Du hör ju, det är inte svårt att fylla ett rum. En annan idé vore att göra det till kvarterets coolaste internetcafé. Åtminstone öppet för oss som bor i huset. Det innebär ju så småningom bara Mr T och jag. Den tanken kittlar mig. Ett rum för datorer. Där det går att stänga dörren både från insidan och utsidan. Bäst att inte gå händelserna i förväg. Just nu är det som bäst om dottern stannar ett tag till. När hon är på humör så kan det nog tänkas att hon gör mig sällskap i lövrullningen. På återseende med ett leende!

PS. Hur chockad är du?