Tabubelagt blir nu sagt

Ledighetskommittén tänker blogga. Det är närmare sanningen att jag har smitit från städning, tvättning, handling, skakning av sängkläder, matlagning och rättning av 29 prov och lika många inlämnade skolarbeten. Så kan jag också använda en ledig dag. En höstlovsdag. Så avslöjande att starta en blogg, så att hela världen, om den vill, kan se att jag uppvisar ett opräktigt leverne och lämnar alla ansvarsfulla uppgifter därhän. Åtminstone för en liten stund. Jag räknar kallt med att de finns kvar när jag återvänder från bloggarenan. Mr T är fullt upptagen med att renovera yngsta tonåringens rum. Eller så kan jag ju inte skriva längre. Vi har bara en tonåring i huset och det är hennes rum vi renoverar. Kan egentligen inte säga vi heller. Det är Mr T som har gjort ett grundligt hästjobb. Det blir verkligen superfint. Han skulle kunna ha ett eget fixarprogram på TV. Tonåringen skulle kunna agera Simon & Thomas och Mr T skulle kunna vara hantverkaren som sätter alla planerna i verket.

Så det måste bli lite markservice från min sida idag. Även om det hade varit skönt att få ägna hela dagen åt att gå långa skogspromenader, åka in till stan och sätta sig på ett fik eller varför inte till gymmet och träna? Någon skulle kanske kunna säga att det gäller att prioritera, men samtidigt är det inte så kul i längden. Städningsbehovet finns ju kvar när jag kommer hem igen. Tvätthögen sjunker inte av sig själv. Provet kan inte lämnas tillbaka orättade. Vi behöver äta. Nu kan det verka som att jag klagar och det vill jag absolut inte att du ska tro att jag gör. Nej, jag ska så där tråkigt tillkännage att jag tycker det är enormt skönt och befriande att få ta ett tag här hemma. Prioriteringen som jag gör får bli bloggandet då. En liten synlig bekännelse för resten av bloggvärlden. Jag smiter undan en stund.

Det är kanske på sin plats att skriva om det otillåtna idag. För att göra skäl för bloggrubriken. Den lockar kanske smaskighetslystna läsare till sig. Undrar du vad som ska avslöjas? Du kommer att bli grymt besviken. Detta är en städad blogg. Jag har sagt det förr, men det tål att sägas igen. Jag tänker inte vältra mig i smaskigheter. Om du är sugen på det kan du köpa Se & Hör eller andra liknande tidningar. Jag skulle ändå visa lite frimodighet och skriva om tabubelagda saker.

Jag tror nämligen att det är en fara med att vi inom kyrkan inte tar upp dessa i ljuset. Självklart har vi ett fantastiskt budskap att komma med och det räcker långt med att prata om det. Jag ställer mig inte i vägen om du vill ge dig ut och sprida det glada budskapet om Jesus. Tvärtom, jag applåderar dig. Jag vill bara varna dig för att det kommer att nå människor som är trötta, sorgsna, ledsna, arbetslösa, otrogna, bedragna, svikna, sjuka, deprimerade och så vidare. Jo, det är sant. Budskapet gäller dem också. Precis som det gäller alla som är lyckliga och glädjefyllda. Det är bara det att det kan behövas mer än snack om det härliga livet som Jesus vill erbjuda till alla människor. Det kan behövas en utsträckt famn, en handling.

Om budskapet inte heller blir verklighetsförankrat, så kan det vara svårt att ta till sig. Om vi inom kyrkan inte kan ta upp homosexualitet till exempel och prata om det, sätta in det i ett sammanhang och se människorna istället för sexualiteten, då kan vi ge signaler att Gudsordet är till för alla, utom bögar och lebbar. Vi undervisar om äktenskapsbryterskan och berättar om hur Jesus ritade med sitt finger i sanden och tillrättavisade de som ville stena henne med orden: Den som är utan synd kan kasta första stenen. Vi tänker i samma sekund, nej, inte skulle jag kunna kasta någon sten, för att i nästa stund helt skita i våra egna tillkortakommanden och ta upp första bästa kastbara sten. Det är ju så att Gudsordet är till för alla, men inte för dem som bryter äktenskapslöften och faller för åtrå och förälskelse hos en annan människa.

Eller hur gör vi med dem som kommer i ekonomiska trångmål? Kanske drabbas grannen av en företagskonkurs eller faller för frestelsen att fiffla med fakturor och hemska tanke om grannen också döms av tingsrätten. Då kan vi med säkerhet konstatera att han också döms av grannskapet. Vem av oss skulle gå in med en hundring eller ett presentkort på en trevlig skjortaffär? Eller en liten blomma? Nej, sådant har vi antagligen inte en tanke på eftersom vi är fullt upptagna med att oja oss och krumbukta oss inför detta faktum att grannen inte har rent mjöl i påsen.

Vart vill jag komma med dagens blogg och alla tabun? Jag vill nog inte komma någonstans. Min önskan är att här på plats och nu, inte imorgon, försöka se livet med Guds ögon. Det är inte lätt, eftersom han har så otroligt mycket kärlek i sin blick. Vi människor har ju vilat våra ögon rätt länge på lagar och pekpinnar. Gör si, gör så. Vi har inte bara bundit in våra handlingar, utan även tankar och ord. Det har lett till att vi så gärna hamnar mer i fördömande än förlåtande. Att vi kommer mer med lag än nåd. Vi skapar ett klimat som är hårt och kallt istället för varmt och kärleksfullt. När någon som bäst behöver en famn så möts personen av tystnad och sidbyte-av-trottoar-i-all-hast.

Jag vill försöka ta till mig orden i Lukasevangeliet där Jesus använder en synderska som exempel på hur vi ska vara mot varandra. Hjälp, förstår du vad detta innebär för alla oss som handlar som om vi vore utan synd? Inför Jesus kommer vi att få en tillrättavisning som heter duga. Jag tänker på berättelsen från Lukas sjunde kapitlet där Jesus äter middag hos en farisé (en person som tillhörde ett judiskt parti som stod för traditionalism och nitiskt efterföljande av lagiskhet). Här kommer storyn som den berättas i Bibeln:

Nu fanns där i staden en synderska; och när denna fick veta att han låg till bords i fariséens hus, gick hon dit med en alabasterflaska med smörjelse och stannade bakom honom vid hans fötter, gråtande, och begynte väta hans fötter med sina tårar och torkade dem med sitt huvudhår och kysste ivrigt hans fötter och smorde dem med smörjelsen. Men när fariséen som hade inbjudit honom såg detta, sade han vid sig själv: "Vore denne en profet, så skulle han känna till, vilken och hurudan denna kvinna är, som rör vid honom; han skulle då veta att hon är en synderska."

Då tog Jesus till orda och sade till honom: "Simon, jag har något att säga dig." Han svarade: "Mästare, säg det." "En man som lånade ut penningar hade två gäldenärer. Den ene var skyldig honom fem hundra silverpenningar, den andre femtio. Men då de icke kunde betala, efterskänkte han skulden för dem båda. Vilken av dem kommer nu att älska honom mest?" Simon svarade och sade: "Jag menar den åt vilken han efterskänkte mest." Då sade han till honom: "Rätt dömde du."

Och så vände han sig åt kvinnan och sade till Simon: "Ser du denna kvinna? När jag kom in i ditt hus, gav du mig intet vatten till mina fötter, men hon har vätt mina fötter med sina tårar och torkat dem med sitt hår. Du gav mig ingen hälsningskyss, men ända ifrån den stund då jag kom hitin, har hon icke upphört att ivrigt kyssa mina fötter. Du smorde icke mitt huvud med olja, men hon har smort mina fötter med smörjelse. För den skull säger jag dig: Hennes många synder äro henne förlåtna; hon har ju ock visat mycken kärlek. Men den som får litet förlåtet, han älskar ock litet." Sedan sade han till henne: "Dina synder äro dig förlåtna."Då begynte de som voro bordsgäster jämte honom att säga vid sig själva: "Vem är denne, som till och med förlåter synder?" Men han sade till kvinnan: "Din tro har frälst dig. Gå i frid."

Kan det bli tydligare? Jag ber om ursäkt för ett gammaldags språk, men jag tror ändå att vi kan dra slutsatser och få ett vardagligt tilltal från berättelsen. Ta den in i livet nu. Oktober 2009. Jesus säger till oss: Den som har visat mycket kärlek får förlåtelse. När vi står där inför Jesus kan omvärlden gärna få tänka: Vem är denne man som till och med förlåter synder? Jag tror att när vi har löst den gåtan då kan vi också stå Jesuslika. Tills dess får vi gå i nåden. På återseende med ett leende!

PS. Idag fyller Glenn Hysén femtio år och jag måste erkänna att jag hade inte haft något emot att bli bjuden på den festen. Jag skulle helt oskyldigt ha suttit och vilat ögonen en stund. Liksom jag gärna skulle göra på Tomas Ledins och Richard Geres födelsedagsfester. Vad det gäller Glenn Hysén så finns väl risken att ögonvilandet skulle få ske på någon fotbollsarena och det är helt okej för mig. Du som inte vill erkänna att du vilar ögonen då och då, ja, jag kan inte göra så mycket åt det. Hinner i alla fall inte blogga om det just nu. Bloggning ska nu ersättas med städning. Jag tycker nämligen om att vila ögonen på renstädade golv också. Sådan är jag.