Styrelsen som avgick medan allt pågick och som genom ett trick blev StyrÖLsen, hick, hick...

Jag vet inte hur ni fungerar, men när det gäller att föra protokoll, då vill jag göra det så fort som möjligt efter mötets avslutande. Jag är just hemkommen från styrelsemötet och sätter mig därför genast på plats och tar fram mina enkla anteckningar. Det är ju något som följer med uppdraget också att göra det noggrannt. Ni kanske tillhör den gruppen av människor som drar er för att åtaga er uppgiften att skriva protokoll? Ni kanske tillhör dem som tittar stint ner i bordet och inte vågar lyfta blicken förrän någon annan har åtagit sig uppgiften? Det är inte annorlunda med mig. Jag tycker det är en urtrist syssla. Det har jag alltid tyckt. Tills nu. Mitt liv har blivit förändrat. Det är egentligen inte protokollförandet i sig som är det tråkiga och att det innebär en massa jobb efteråt, utan det är helt och hållet avhängigt vilken styrelse det rör sig om.

Jag har fått förmånen att hamna i en styrelse som har sådana härligt inspirerande möten att jag längtar dit. Låt mig skriva protokoll, ropar hela mitt inre och ikväll var det alltså dags. Om det var något jag skulle vilja tillföra dagordningen, så var det att det borde vara tätare möten. Nu slumpade det sig så bra att det stod redan som en punkt på dagordningen. En dagordning som arbetas fram efter hand. Det finns någon slags ordning och oväntad seriositet i denna styrelse.

Sammankallande person hade gjort ett gott jobb tycker jag och styrelsen stod samlad, nästan trampandes i entrén på jobbet efter avslutad arbetsdag. Det låg så mycket inbakad längtan och förväntan i luften, så det kändes nästan befriande att komma ut i den mörka oktoberkvällen, fjärde måndagen i månaden. Förra mötet blev något försenat med anledning av ett skjortbyte, som för övrigt bloggaren och tillika protokollföraren är mycket nöjd med, och nu visade det sig att självaste ordföranden hade anledning att dra ut på mötesstarten. Hämta ut pengar, samtala med kollega från annan församling samt lämna in ett oräkneligt antal ljudböcker på biblioteket. Detta föranledde sammankallande att lägga in en protest mot detta försinkandet av mötet och det bifölls. Hon har dock en gång till godo att själv försinka oss på något sätt och det klubbades rakt av, utan några som helst protester.

Hem, ljuva hem utropade ordföranden i själva entrén i styrelselokalen, Bishops Arms, på Södra Kungsgatan sju i Gävle. Faktiskt så hade jag samma känsla. Äntligen. Jag tog dock inte av mig skorna och satte på mig mysbyxor. Däremot slog vi oss ner i de härliga skinnfåtöljerna. Vårt alldeles speciella styrelsehörn. Snabbt in med förtäringen. Raggmunk och fläsk. En Helsinge rököl var. Ölet kom först och vi höjde våra glas till en skål. Det vi inte visste då, men som vi vet nu, är att detta blev en helt underbart galen styrelsekväll.

Ja, om jag ska protokollföra direkt efter styrelsemötet, så skulle jag kunna vänta ett bra tag till. För detta möte kommer att sitta i väldigt levande länge till. Jag kommer bara att behöva se de övriga deltagarna på jobbet och komma på mig själv med att spontant börja fnissa. Nu är det inte nödvändigt att använda svordomar i protokollet. Men erkänn att det är en jädra skön känsla att vara så glad, nöjd, fnissig och skrattig åt en upplevelse, så att det sitter i kroppen flera dagar. Vad som än möter under dessa dagar, så går det ändå att frammana känslan av styrelsemötet.

Första punkten på dagordningen handlade om gruppens namn. Den hette, när vi gjorde entré i den, "Alla vi som gillar att sitta i solen och ta en kall öl". Men nu kändes det som ett helt malplacerat namn. Denna grupp finns på FB, alltså Facebook. Gruppnamnet passade hela styrelsen. Vi tyckte alla om att sitta i solen och ta en kall öl. Det kändes rätt då, mitt i sommaren. Men nu i slutet av oktober när vi knappast har sett en sol på en vecka så känns det lite begränsat. För vi gillar ju fortfarande en kall öl. Vi står fortfarande kvar som medlemmar i FB-gruppen, men vi känner att det blir ohanterligt att ha en styrelse på tre personer som ska ansvara för 23483 medlemmar. Tänk om alla de skulle vilja göra ett studiebesök på styrelsemötet på en och samma gång? Det skulle bli solförmörkelse och tomma ölfat på nolltid. Det skulle bli kravallstämning. Det vill vi inte veta av.

Vi har därför bildat en intern liten grupp som har fått namnet StyrÖLsen. Vi skålade för namnbytet med vårt Helsingeöl. Vi kände oss mycket nöjda och gick snabbt över till punkt två. Vi kan kalla det en slags mission. Vi vill försöka få Systembolaget i Gävle att ta hem Helsinge Rököl till sina hyllor. Att det inte redan är gjort är oförståeligt, men nu finns det i alla fall en styrÖLse som känner ansvar för invånarna i Gävle stad. Ansvaret att kontakta Systembolagets inköpare gavs till sammankallande tillika ordningsmannen i styrelsen. Punkt tre gällde frekvensen på träffarna för styrelsen. Vi var rörande eniga om att sex veckor som det nu blev från förra styrelsemötet kändes i längsta laget. Vi hade överlevt, det var ju tydligt, men det hade känts långt. Efter en gemensam titt i våra kalendrar, så såg vi att det är dock inte realistiskt alla gånger. Vi lovade varandra att göra ett försök att ha en frekvens med ett mellanrum på fem till sju veckor. Punkterna fyra, fem och sex rörde i ordning studiebesök, årsmöte och styrÖLseresa. Jag får säkert anledning att återkomma till det i kommande protokoll.

Styrelsen diskuterade också sponsring innan allt mynnade ut i övriga frågor som jag inte tycker är nödvändiga att protokollföra. Ytterligare två öl var beställdes in. En gemensam runda av det mörka ölet October Black. Som du förstår var ölet svart som en oktobernatt. Det kom från Sigtuna och det kändes helt rätt att lyfta ännu ett öl som är tillverkat inom Uppsala stifts gränser. Kvällen tillät en tredje runda och då blev det så att två tredjedelar av styrelsen höll kvar vid det mörka och beställde ett öl med namnet Närke. Jag vet inte om vi vid det här laget var mer fokuserade på att dricka öl än att ta reda på ölfakta. Men jag tippar på att det ölet kom från Närke. Borde faktiskt vara så.

Vad blev det då av den tredjedel av styrelsen som inte beställde mörkt öl? Gick hon hem? Nej då. En sådan här kväll går ingen hem. En sådan här kväll ropar bara stanna, stanna. Så hon beställde in ett ljust tjeckiskt öl som jag i protokollförandets stund inte kan stava till. Minns bara att det var Granat på slutet. Det var också gott, för givetvis smuttades det lite på kanten av varandras glas. Sista omgången öl var inga matöl konstaterade vi som värsta experter. Det var ett sådant där sitt-kvar-och-unna-dig-att-fnissa-öl. Då och då blev det några gapskratt för hur ska det kunna hålla sig på fnissnivå när en styrelsemedlem visar innehållet i den stora handväskan? Eller när en annan lyfter pekfingret på ett sätt som hon aldrig har gjort förut och i samma veva försöker säga Söderhamn. Svårstavat, men det lät som Schöööeham. Den tredje styrelsemedlemmen hade full koll på att människor känner varandra, men hade svårare att ta första smutten utan att fniss-sätta i halsen.

Det blev en underbar kväll som egentligen aldrig kan ta slut. Den kommer att finnas där länge och jag är helt övertygad om att det blir svårt att se varandra i ansiktet utan att tänka på den fnissiga hemresan på bussen. Vill du ha protokollförarens tre nyckelord för det sinnestillstånd som rådde när jag satte nyckeln i dörren? Genomglad, fnissig och lycklig. Kissnödig också, men det är tillåtet efter tre härliga ölsorter. Tre rätt av tre möjliga måste föras till kvällens protokoll. På återseende med ett decemberleende kära styrelsemedlemmar!

PS. Det verkar ju oseriöst att inte ha koll på alla ölsorter när jag nu sitter i en styrelse med det nyinvigda namnet StyrÖLsen. Så jag kompletterar bloggen med information om Närkeölet. Det kommer från Närke Kulturbryggeri som är ett litet microbryggeri beläget i Grenadjärstaden i Örebro. Bryggeriet startade i mars 2003 och sedan 2004 brygger de flera olika sorters smakrika öl, allt från ljus ale till svart porter. En av dessa har vi alltså lyft och tömt ikväll. Det gav mersmak.