Eftersom det är höstlov på skolan, så hade jag tänkt att jag skulle ha kommit hem i ganska skaplig tid idag. Men av en eller flera anledningar så blev det inte så tidigt som jag hade tänkt. Det kom annat emellan. Väl hemkommen fick jag en delikat uppgift. Nämligen att bistå Mr T med monterandet av två rejäla garderobsdörrar. Skjutbara. Mr T har gått in i slutfasen av tonåringens rumsrenovering. Idag var det dags för skjutdörrsupphängning. Det handlar om rejäla dörrar, små hjul som ska löpa i en skena upptill och dörrarnas nederkant ska infogas i en skena nertill. Hela familjen var involverad och ändå kändes det som om vi var i avsaknad av en eller två personer. Eller så saknade vi kanske bara en person i Magnus Samuelssons klass. Du vet, Sveriges starkaste man. Han som dessutom gick och vann den senaste upplagan av Let's Dance.
Rent kroppsligt är han inte någon idealman för mig. Sedan känner jag inte honom personligen, utan har bara en mediarelation till honom och så långt får han mycket väl godkänt betyg. Han verkar vara en trevlig kille helt enkelt. I garderobsmonterandet så saknade jag hans styrka. För det har jag ju sett att han har. Det var nästan det enda jag tänkte på när jag stod där och försökte lyfta den ena garderobsdörren. Eller jag tänkte faktiskt också på min egen brist på styrka. Jag hann under loppet av några sekunder också tänka tröstande tankar att den typen av styrka behöver jag inte eftersträva. Det är inte varje dag som jag med mina händer måste hålla i varsin sida på en stor plan skiva och lyfta den rakt upp. Helst gärna balansera den också så att den går att få in i alla tänkbara styrningsattiraljer och helst också samtidigt som den andra dörren. Den höll sonen. Han har i alla fall förutsättningar för att visa upp lite styrka. Han är vältränad, kille och ung. Tre plus, där jag kanske har tre minus i sammanhanget. Svag, tjej och medelålders.
Det är sådana gånger som jag tar fram mina allra bästa vapen. Lugnet och envisheten. En oslagbar kombination. Jag fokuserar tanken på att bita ihop och låter den samsas med undran var Magnus Samuelsson håller hus och vad som kan vara viktigare för honom i denna minut än att hålla garderobsdörren på plats? Hela monterandet sket sig ett par gånger. Det är ju alltid så. Sådana krångliga saker ska skita sig. Annars är det inte på riktigt. Då är det bara ett idylliskt litet renoveringsprogram i TV, där allt är förberett i minsta detalj och när vi återkommer efter TV-reklamen så är allt klart och den lyckliga familjen säger: Åh, men Gud, så fint det blev. Är det sant? Är detta verkligen vårt rum?
I verkligheten är det annorlunda. Då skakar armar och händerna glider. Då signalerar nacken ganska omedelbart att "Vad du än håller på med, så sluta genast"! I verkligheten lossnar sådant som inte ska lossna och då fastnar sådant som inte ska fastna. Det märkliga med verkligheten är ändå att helt plötsligt så bara fungerar det. Det blir först ett snopet hål. Några sekunders paus. Det måste få sjunka in i medvetandet att dörrarna faktiskt sitter på sin plats och inte bara det. De går att skjuta också. Tonårsdottern har gjort en delikat design av sitt rum. Mr T har genomfört det. Resultatet blir ett ytterst läckert tonårsrum. Dottern är lycklig. Mr T är slut. Han behöver åka på ett konvalecenthem för arbetande fäder med renoveringsuppdrag på fritiden. Han har förtjänat renoveringschampagnen.
Jag kom iväg till linedanceträningen med darriga spaghettiarmar. Nu är det ju så att det inte är avgörande hur stark man är i armarna för att kunna hänga med på ett linedancepass. Jag vet inte vilken nivå man har kommit till när linedance kommer att utföras på armgång? Måtte jag aldrig uppnå den nivån. Kvällens linedancepass blev ett av de bättre. Ledaren är sååå duktig. Jag gav henne en stor uppmuntrande peptalk efteråt. Hon är inte bara duktig på att dansa själv. Hon är duktig på att lära ut och hon är duktig på att bjuda på sig själv. Helt komplett. Hon får andra att må bra och det är en gåva att kunna göra det. Jag tackar Gud för Helen och jag tackar Gud för att han gav mig möjlighet att dansa linedance. Jag glömde tunga skjutdörrsgarderober och jag glömde omvärlden. Inte en tanke på Magnus Samuelsson, även om jag kan tänka mig att han skulle säkert sopa rent golv på linedance också. Var håller du egentligen hus Magnus Samuelsson när det bjuds upp till dans och styrkeprov i garderobbranschen? På återseende med ett leende!
PS. Måste få skriva med VERSALER NU! Det är nämligen så att SSK DÄNGDE TILL HV71 MED HELA 5-3. Gud vet att jag och mina armar behövde lite upplyftande glädjenyheter. Imorgon är jag höstlovsledig och mitt schema ser ut som följer: tvätta, städa, handla, rätta prov och hemarbeten. Jag vet att det kan verka som ordet ledig har fått en annan dimension.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar