Jag vet inte hur länge det kommer att hålla i sig att jag är uppe före tuppen och skriver. Tanken är att jag ska producera texter, som så småningom kan klassas som psalmer, men i brist på den produktionen, så kan jag utnyttja tiden till att blogga. Jag trivs att komma upp tidigt på morgonen när det fortfarande är tyst i huset. Problemet är väl egentligen bara att jag är kvällsmänniska och gillar att sitta uppe och kvällsmysa också. Du som är bra på matte, kommer snart på att det blir inte många timmars sömn. Som sagt, vi får se hur länge det håller i sig. Jag kan ligga till och njuta av att kudden känns som bäst, när det är dags att kliva upp också.
Nu är det måndag och första dagen på höstlovet. Jag vill önska alla skolelever ett härligt och avkopplande lov. Vi som har upplevt en vecka och vet hur lång den är, förstår ju att vi pratar inte om någon evig ledighet, utan bara sju dagars uppehåll från den vardagliga skollunken. Detta gäller enbart för eleverna. Lärarkåren har obligatorisk närvaro måndag-onsdag och om de mot förmodan vill ha ledigt, så gäller det att knäkrypa litegrann. Det är ingen självklarhet att få ledigt nämligen. Det kan ju finnas någon föreläsning som är av klass eller ett programarbetslagsmöte som inte får missas. Att det finns familjer som vill ha några dagar tillsammans eller några gamla föräldrar att besöka är inte av samma viktklass. Trist att lärare och musiker ska behöva vara så bundna av bestämda ledighetstider. Det kan ju faktiskt finnas andra tillfällen, då det finns behov av ledighet.
Hur som helst så hoppas jag att alla elever tar en välbehövlig paus i allt som händer i schemat och bara slappar. De lärare som har sett till att det ligger redovisningar, prov och inlämningar av arbeten efter lovet borde få böta till skolans allmänna trevnadskassa. Om det nu finns någon sådan. Annars kan de få böta till skolmaterialskassan. Där är det alltid pengabrist. För min egen del så ska jag bara försöka att jobba som vanligt på lovet, men göra allt vad som står i min makt till att hitta höstluckor. Om jag plockar bort allt som är nödvändigt att göra och låter bli att placera in onödiga saker däremellan, så ska det nog gå. Jag ska försöka hinna med att promenera med stavar den här veckan. Vet inte om jag vågar ge mig ut på joggingturer. Det är så mycket löv som ligger på marken nu. Blöta och därmed hala. Rask promenad med stavar får duga.
Med tanke på att jag är uppe så tidigt, så skulle det finnas en sådan höstlucka, som jag skulle kunna använda till stavgång. Det lockar inte. Om det överhuvudtaget går att se något alls i detta kompakta mörker, så är det att det är otroligt dimmigt. Det ligger som ett grått lock över hela Hille denna morgon. Jag är inte någon väderexpert, men jag har en känsla av att det kommer att hålla i sig hela dagen. När morgonen har bestämt sig för att bli så här grå och tung, så är det svårt för resten av dagen att göra något åt det. Det verkar precis som om vädret har läst almanackan och sett att vi nu har gått in i vintertid.
Jag hoppas att du som läser detta är klar över detta faktum att utemöblerna ska tillbaka på sin förvaringsplats och visaren på klockan ska dras tillbaka en timme. Låt dig inte luras av att du fick en extra timme igår, du kommer bittert att ångra dig om några veckor. Nu blir det mörkt tidigt, tidigt på kvällen. Du kommer inte komma hem från jobbet eller skolan i dagsljus. Nu är det oktober, november, december, januari, februari och nästan hela mars innan vi får sommartiden tillbaka i almanackan. Kanske vill inte april acceptera det heller och maj tvekar, så vi kommer kanske inte att få njuta av shorts och värme förrän i juni. Som tidigast.
Jag kan nästan höra någon där ute ropa GÅ OCH LÄGG DIG IGEN, om du ska sitta och vara en sådan dystergök. Förlåt. Det är måndag morgon. Mörkt, dimmigt och gråtungt. Det har smygit sig ända in i mig och jag tvingas möta alla dessa kalla fakta att bikinin kommer att ligga oanvänd i åtminstone sju månader. Om nu inte någon vänlig själ får för sig att bjuda med mig till Bali. Mitt svar är i så fall: JA! Men nu ska jag ta allt i rätt ordning och innan det kan bli något Bali, så måste jag nu göra mig iordning för att möta Sandviken. En annan del av världen. Inte direkt lika lockande som Bali, men a woman gotta do what a woman gotta do. Idag blir det alltså Sandviken. Om jag lever och har hälsan, så ska jag dit åtminstone den sjätte januari på det nya året. Då kommer VBK och spöar SAIK. Du som inte vet vad VBK är får det i hemläxa till nästa bloggning. På återseende med ett leende!
PS. Nej, förresten. Detta kan faktiskt vara en upplysningens blogg. Jag trotsar rubriken. Då ska jag genast tala om att VBK står för Vetlanda Bandyklubb. Den bästa i Sverige BTW. Nu blev dagen så mycket ljusare med en gång!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar