Svinotteblogg

Jag som har för vana att lägga ut alltför sena bloggar, chockar hela bloggvärlden med att lägga ut en blogg kvart över sex en lördagsmorgon. Jag går från ytterlighet till ytterlighet. Jag gjorde misstaget igårkväll att lägga mig med en psalmidé i huvudet. Nynnade mig till sömns, men har bearbetat den under hela natten. Tills jag vaknade okristligt tidigt i morse. Pang, sa det. Sedan var jag vaken, klarvaken. Jag låg och vände och vred på mig en stund. Försökte verkligen att somna om, men jag var tvungen att gå upp. Så påmindes jag om något som jag visste tidigare. Jag är kreativ i skrivandet på morgonen. Så nu ligger en text klar och jag är sååå nöjd. Dessutom har jag mycket kvar av dagen. Det är fortfarande okristligt tidigt för att vara en lördagsmorgon och jag kan nog inte vänta något livstecken från övriga gänget förrän tidigast om ett par timmar.

Mr T ska iväg och har repetition på förmiddagen, så jag tänker överraska honom med en frukost som skulle få de flesta hotellgäster att bli avundsjuka. Konstigt nog så känner jag mig pigg, trots att jag var uppe sent igårkväll. Jag var nämligen iväg på teckenspråkig gemenskapsträff på Olofsgården och kom inte hem förrän sent. Väl hemkommen är det svårt att koppla av direkt. Det behövs en stund för landning. Jag var för trött för bloggning men nu känns det däremot piggt i skallen. Det blev som vanligt en fin kväll på träffen med döva. Det kommer många och det känns gemytligt och härligt. Vi trotsade oktoberregnet och det påtagliga mörkret och tände ljus och hade det mysigt.

Just nu är det mörkt, mörkt, mörkt. När jag ändå är uppe, så ska jag ha koll på när dagsljuset återvänder. Om det nu går att prata om dagsljus. Jag tycker att dagarna når bara upp till en gråskala. Den blir aldrig särskilt ljus. Du tycker kanske det är märkligt att jag inte tar tillvara dagen och försöker sova ikapp litegrann. Jag tycker å andra sidan att det är just vad jag gör. Tar tillvara dagen. Jag har längtat efter att få blogga lite mer frekvent och blir triggad av att höra bloggläsare efterfråga nya bloggar med orden: Nu var det längesedan du bloggade. Då märker jag att det finns några därute som kollar och jag blir lycklig.

Idag ska jag ta tillvara dagen. Jag ska lösa melodikrysset i vanlig ordning mellan tio och elva. I sällskap med en stor kopp nybryggt kaffe. Jag ska sätta mig lite titt som tätt och skriva. Om det blir blogg eller något annat har jag inte spikat. Emellan varven, då lusten sätter in, så ska jag städa. Det har gått långt när den sysslan är något som jag längtar efter. Jag vet att många kommer att säga att när jag är klar får jag gärna komma hem till dem. Jag längtar inte sååå mycket. Jag längtar bara att få känna att hela huset är genomgånget. Bädda rent i sängar, damma, piska kuddar och skaka filtar, torka golv, duscha växter, sätta in fräscha blommor, tända ljus och bara känna hur rent det luktar.

Jag har dagen på mig. Mr T jobbar i stort sett hela dagen. Det är en pensionärskonsert i eftermiddag. Det är roligt det här med musik. Det brukar vara intressant att höra vilken musikstil som en person gillar. Mr T gillar Beatles och Frank Sinatra. Till exempel. Han gillar så mycket mer. Jag är svag för Tomas Ledin, det vet du sedan tidigare, men givetvis så gillar jag så mycket mer. Vi känner varandras musikstilar Mr T och jag. Vi har en speciell platta tillsammans och det är med Chicago. Helt underbar! Precis som Mr T. Nu har vi kommit så pass långt att vi är inne på vad vi inte gillar. Dansband har vi konstaterat sedan tidigare. Vi tittar alltså inte på Dansbandskampen. Jag skulle kunna göra det för att jag tycker att Peter Settmann är gullig, men vill ju inte sitta och kräkas under tiden.

Mr T avslöjade ännu ett skräckmusikstycke idag på morgonen. Jag har fått tillåtelse av honom att bloggpublicera det. Det är Blommornas vals ur Peter Tjajkovskij's Nötknäpparen. Ett sådant typiskt stycke som får publiken i extas och som är det perfekta extranumret. Inte för Mr T. Han får kalla kårar. Jag bad honom om en förklaring och efter den förstår jag honom. Blommornas vals är alltså ett vanligt stycke för symfonisk orkester. Det kan tas fram i tid och otid. Ett säkert kort. Ungefär som att bjuda på glass och godis på barnkalas. De flesta gillar det.

Mr T:s problem är att det kommer en ny dirigent varje gång med sin alldeles speciella uppfattning om hur stycket ska framföras. De har var och en det alldeles optimala konstnärliga utförandet, på ett stycke som alla musikerna kan slänga fram i sömnen. Jag tror att Mr T eftersträvar lite mer utmaning än att tillgodose en dirigents utsvävningar på blomsterängen i valstakt. Måtte inte detta bli ett extranummer på dagens pensionärskonsert. Vill ha hem Mr T på gott humör och fira ledigheten med ett eller två glas rött ikväll. Snart höstlov, vilket två av familjens medlemmar kommer att påtagligt känna av. Dottern och Mr T ska höstlova sig för fullt till veckan. Själv ska jag använda mina lovdagar till att rätta prov som eleverna gjorde igår samt rätta arbeten som är inlämnade. Ska försöka hitta någon liten höstlucka att njuta på. Nu ska jag först och främst ta tillvara dagen. På återseende med ett leende!

PS. Försök att hålla sams idag. Det är FN-dag och allmän flaggdag. Flaggan kommer att få vaja i gråtrist regnväder. Det är mitt vädertips för dagen. I alla fall i Hille.