Det är måndag morgon och mitt huvud känns inte ett dugg tungt. Vet du, det är jättemörkt ute. Svart faktiskt. Mr T sitter och löser korsord. Vi är så här semesterfiraraktigt inne i vända-på-dygnet-svängen och ändå vet vi båda två att imorgon bitti ska vi upp med tuppen. Nåja, nästan i alla fall. Vi kan hoppas på en semesterledig tupp. Då och då i bloggandet avbryter jag skrivarflödet och hjälper Mr T med Aftonbladets stora sommarkryss. Korsordsmakaren verkar ha pippi på kemiska beteckningar. Argon, nickel och arsenik. Kemi var mitt ämne på högstadiet. På gymnasiet blandades det ihop med många andra ämnen under täcknamnet naturvetenskap. Så här i efterhand kan jag fundera över till vilken nytta det var att läsa vissa ämnen och områden. Fast på den tiden, alltså stenåldern, så visste vi inte att vi inom en snar framtid, alltså nu, skulle sitta med google och wikipedia.
Hur som helst, på högstadiet tyckte jag om kemilektionerna. Så där uppriktigt riktigt gillade dem. Nu, i mer vuxen ålder, kan jag även fundera över säkerheten. Vi var unga och obetänksamma. Det måste vara ett rent under att vi inte sprängde skolan i bitar. Det pyste och fräste. Det kokade och bubblade. Ibland vällde det ut mystisk ånga ur röret och ibland sprakade det som av fyrverkeri. På med handskar, rock och skyddsglasögon. Jag förstår nu att det måste ha sett ut som hos Dr Jekyll och Mr Hyde. Nu börjar Mr T att rätta korsordet som han precis håller på att lösa. Korsordsmakaren stavar filmen Yrrol med två L. Det blir inte direkt lättare att lösa korsord om man förutom att komma på rätt lösning, också ska stava det fel. Avancerat. Dett måsste noog snartt blii lägdaxs.
Söndagen har övergått till måndag. Om det hade varit vanlig arbetsvecka före den här helgen, så hade det kanske inte varit så trevligt med en oväderslördag och en vädermässigt ostabil söndag. Så här i semestertider är det kanske inte heller det bästa tänkbara vädret, men jag har lagt av med att bli irriterad över vädret. Det måste vara det sämsta tänkbara att bli irriterad på. Snacka om att slänga krafterna på något som vi inte kan påverka. Jag sträcker mig till att tycka synd om alla som hyr stugor för dyra pengar eller har andra semesterplaner som är trevligare att utföra i solsken. För egen del är det ingen panik. Mr T och jag tar dagen som den kommer. Vi har mycket som vi kan göra i regnväder. Baka, laga god mat, titta på film, läsa, städa förråd, spela Yatszy och så vidare.
Tydligen har jag haft så tillräckligt lång semester att jag börjar fundera på hur det ska bli att komma tillbaka till jobbet och jag vet att det kommer att bli bra. Den vetskapen kombinerad med vetskapen att jag inte behöver gå tillbaka till jobbet än på flera dagar är behaglig. Jag glömde ju att Mr T har övning att tänka på också. Luren har legat på hyllan under flera sommarveckor och nu gäller det att få läppmuskelaturen i form och pumpa upp lungorna, så att de orkar blåsa ett år till. Symfoniorkestern startar upp med konserter i det fria under ett par veckor i rad och det tycker jag att alla Gävlebor och övriga ska ta till vara och gå och lyssna på. Augustikväll och ljuv musik ute i det fria, fritt och för intet.
Dessutom gör orkesterns brassensemble en egen utomhuskonsert första torsdagen i augusti. Den ser jag fram emot. Innan dess ska tonårsdottern och jag ta oss en sväng till huvudstaden. Nästa vecka så här dags, natten mellan söndag och måndag, så hoppas jag att jag är så pass förståndig att jag sover. För tidigt nästa måndag morgon tar vi tåget till Stockholm. Checkar in på ett onödigt fint hotell och så väntar Stockholm med all sin glans på mor och dotter. Vi ska ha trevligt sa gummorna de små. För min del innebär dagarna glädje över att få dela dotterns tid och att suga ut det sista av semesterkaramellen. För dotterns del innebär det avkoppling från en ganska efterhängsen sommarjobbssommar. Hon har inte varit ledig många dagar sedan avslutningsdagen.
Så därför tar vi in på femstjärnigt hotell, med härlig frukostbuffé, fint rum och stor relaxavdelning. Sätter vi fötterna utanför hotellfoajén, så hamnar vi mitt i shoppingsmeten. Vi har lite andra kulturella planer, alltså utanför shoppingkulturen. Eftersom mitt resesällskap är en glassätare och en glassnjutare av stora mått, så tror eller snarare vet jag att det kommer att ätas glass i stora lass. Det blir alltså ganska mycket som vanligt. Fast miljöerna blir annorlunda. Det blir Fjällgatan, Djurgården och Gamla stan. Med en glass i min hand.
Sista meningen, med en glass i min hand, påminner mig om att jag har gett mig själv ett semesteruppdrag. Jag ska försöka sätta steg till en av Tomas Ledins låtar. En låt som finns med på hans senaste platta. Plattan med namnet "500 dagar om året". Jag har hittat ett spår där som jag tror kan bli perfekt för linedancegolvet. För är det något jag längtar efter som ska sätta igång igen, så är det linedancetillfällena i höst. Just nu så känns det som om jag inte kommer ihåg ett endaste steg eller ett enda namn på en dans, men det spelar ingen roll. Jag har smittats av linedancefebern och jag tänker inte göra något för att kurera den. Den får gärna däcka mig helt. Jag hoppas att du gör vad du kan för att uppfylla min bloggönskan. Att du någon gång testar linedance. Välkommen till King Creek Kickers i Gävle. En superskön linedanceklubb.
Här sitter jag och bloggar om ditt och datt i den sena timmen och hur osömnig jag än känner mig, så tror jag ändå att jag skulle må bra av lite viloläge. För nu kastar jag mig från kemilektioner till tromboneövningar för att sedan raskt gå över till hotellfrukostar och linedancehitchar. Det verkar inte vara den bästa tiden på dygnet för bloggning. Jag erkänner. Jag ska läsa några rader ur min Arne Dahl också. Det är ännu ett av mina trevligare semesterprojekt. Att plöja böcker. Jag har tappat räkningen på hur många böcker jag har läst klart. Jag kan inte räkna dem alla. Så gott att veta att jag har ett par veckor kvar på semestern. Jag kan skriva på återseende med ett förnöjt semesterleende!
PS. Undrar vem som var så knasig och genomförde att sjusovardagen avskaffades år 1900? Annars hade jag och Mr T kunnat fira den idag, tjugosjunde juli. Till minne av sju kristna män som cirka år 250 förföljdes för sin kristna tro. De flydde till en grotta som murades igen. Där inne föll männen i sömn och vaknade inte förrän 200 år senare, när grottan öppnades. Det finns en massa sägner om den här dagen. Till exempel att om det regnar på sjusovardagen, så kommer det att regna sju veckor framåt. Fast sjusovardagen avskaffades ju år 1900, så då gäller väl inte det där med regnet heller. Ska det vara så rätt, så ska det vara rätt och då ska Mr T och jag upp med tuppen inom en alltför snar framtid. God natt och god morgon!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar