Jag stängde precis av TV:n med fjärrkontrollen och loggar istället in på bloggen. Det finns en del att blogga om när jag precis har deltagit i det öländska firandet av kronprinsessans födelsedag. Låt oss utbringa i ett fyrfaldigt leve för vår tronarvinge Victoria. Hon leve, hipp hipp: Hurra, Hurra, Hurra, Hurra! Som du förstår så sträckte sig mitt deltagande till att sitta framför burken med rörliga bilder. Jag har haft fötterna på fotpallen och ryggen bekvämt tillrättalagd i bästa fåtöljen. Jag har antagligen suttit mer kungligt än de kungliga själva.
Så i år var det dags för Gästriklands bidrag till den kungliga arenan. Daniel Westling från Ockelbo fick vara med och fira sin fästmö. Det har inte hänt så mycket på jordklotet under de senaste dagarna för löpsedlarna har kunnat diskutera livet stora fråga om och om igen. Ska Daniel få vara med och fira Victorias 32-årsdag? Alltså i det officiella sammanhanget? Alla rojalister kände stor förväntan inför folkets stund på Solliden. Nog borde väl även Daniel komma med ut på planen framför det stora vita sommarslottet?
Jag vet inte om du hade dörren eller ett fönster öppet, så du hörde den stora svenska gemensamma rojalistiska sucken av lättnad, då bildbeviset nådde ut i landet. Kungen, drottningen, födelsedagsbarnet och så, jo, det är sant. Gästrikland var representerat. Daniel Westling var med och för min del kändes det naturligt. Kronprinsessan är faktiskt trettiotvå år, förlovad och har till och med bestämt bröllopsdatum. I hennes ålder hade jag själv firat många födelsdagar utan min pappa och mamma. Jag var förlovad och gift sedan många år. Mamma till två barn och hade även jobbat heltid under lång tid. Jag hade faktiskt tyckt att det hade varit mycket konstigt om något hade ifrågasatt om Mr T skulle vara med och fira min födelsedag.
Jag känner all respekt för kungahuset och alla dilemmor som de brottas med, men jag kan med handen på hjärtat ärligt säga att jag är inte ett dugg avundsjuk på deras liv. Det har säkert sina fördelar, men det har mitt liv också. Jag har under TV-programmets gång funderat över vad jag skulle ge till prinsessan om jag skulle komma på hennes kalas och jag tror faktiskt att jag skulle ta mod till mig och ge henne min bok. Sedan skulle jag ge henne min önskan om att hon och Daniel ska få ett underbart liv tillsammans. Jag önskar att de ska få vara ifred för veckotidningarnas spekulationer och löpsedlarnas stora frågeställningar. En present som jag tror att hon skulle uppskatta.
Enligt veckopressen är det slut mellan hennes lillebror, prins Carl Philip och hans flickvän sedan många år, Emma. Skulle inte förvåna mig om det nästa vecka står i samma veckotidningar att de är nyförlovade. För att lämna varandra för tid och evighet kan i kungliga kretsar, om veckotidningarna ska skriva om det, vara synonymt med att åka utomlands med någon annan än sin respektive. Med anledning av arbete, studier eller semester med någon vän av samma kön. Det är så himla skruvat. Återigen en anledning till att jag inte är avundsjuk på de kungliga.
Ska jag säga något om Daniel Westlings medverkan på den kungliga raden av stolar, så såg han inte helt bekväm ut i situationen. Men vem av oss skulle göra det? Jag har träffat drottning Silvia på tu man hand en gång och jag ska säga som det är. Tanken på det mötet snurrade i huvudet flera veckor före det blev av. Jag som aldrig annars lider av handsvett, hade mardröm om hur det skulle drypa från högerhanden när jag skulle till och hälsa på drottningen. Jag som inte brukar småpeta i folks uttal, fick för mig att jag kanske skulle korrigera drottningens tyskpåverkade nyanseringar på vårt svenska språk. Jag som inte brukar göra skillnad på folk var till etthundratio procent medveten om att jag skulle träffa Sveriges drottning och inte min bästa kompis.
Hjärtat klappade lite extra förväntansförfullt timmen före mötet. När jag sedan mötte henne, så tänkte jag att det fanns en hel del likheter mellan henne och Michael Jackson. Samma plastikkirurg? Jag frågade inte. Jag konstaterade bara att där fanns ytterligare en anledning till att jag inte är avundsjuk på de kungliga personerna. Det kan hända att min dotter tar illa upp när jag jämför drottningens utseende med popkungens. Hur som helst, träffen var trevlig. Fast jag kände mig något stramare än vanligt. Kände faktiskt igen mig lite i Daniel Westlings framträdande. Jag såg säkert också ut som jag hade en pinne i storlek XL uppstoppad där bak.
När jag satt framför TV:n ikväll, så tänkte jag på att Daniel Westling också har genomgått en njurtransplantation helt nyligen. Eftersom han är från Gästrikland och är en av oss, en från folket, så borde han ju känna av operationsärret en aning. Det borde strama och svida till litegrann. Så det är inte alls konstigt om det inlärda kungliga leendet grimaserar snett någon lite mikrosekund. Som allra lyckligast och mest avspänd verkade han när han vände sitt ansikte till Victoria och hon formligen strålade tillbaka.
När jag såg det förälskade paret som inte höll inne sin kärlek till varandra inför hela svenska folket och alla inhemska och utländska journalister, så kom jag att tänka på bibelordet från nya testamentet, första Korintierbrevet, närmare bestämt i det trettonde kapitlet. "Om jag har all tro så att jag kan förflytta berg, men saknar kärlek, är jag ingenting. Och om jag delar ut allt jag äger och om jag låter bränna mig på bål, men saknar kärlek, har jag ingenting vunnit... Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allts uthärdar den... Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken." Det verkar som jag har den kungliga bröllopspresenten klar. Jag ger dem min önskan om en kärlek som består, som uthärdar allt. Även den smörja och spekulationer som finns på löpsedlarna. På återseende med ett leende!
PS. Jag vet att det är en utopi, men om Daniel och Victoria någon gång tittar in på fika på vår altan, så ska jag bjuda dem på blåbärskakor. Detta har vi firat kronprinsessans 32-årsdag med idag. Det är så ljuvligt gott! Vad är väl en födelsedag på slottet? Vad är väl en prinsesstårta i jämförelse med blåbärskakor på folkets altan? Mumsfillibabba säger jag bara med avslöjande blålila färg på tungan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar