Semestern har nått mitt medvetande

Idag har jag inlett min tredje semestervecka. Är det något jag inte har gjort så överdrivet mycket på min semester hittills, så är det att blogga. Det jag har gjort desto mer är att samla blogginspiration. Jag har under lång tid vetat om att jag ska ha semester. Tror att jag lämnade in semesteransökan till chefen i slutet på mars månad. Då det ännu kändes milslångt ifrån ledighet. Då, när jag var mitt uppe i arbetshögarna. Då, när jag längtade efter lediga dagar, men inte hann planera eller överhuvudtaget fundera på semesterinnehållet.

Nu har jag haft semester i två hela veckor. Dessförinnan har jag känt dragningen åt semesterhållet. Arbetskamrater har delgett mig semesterplaner och semesterlängtning. Nedräkningen har varit igång ett tag och till och med chefen har påtalat hur skönt det ska bli med en lång semester. Jag har haft ett intensivt arbetsår. Trodde inte det var möjligt, men toppade med en ännu intensivare avslutning. Så, det kändes verkligen gott att lämna jobbets skrivbord och göromål med att slå på en skvätt vatten på blommorna och gå ut i den stora semesterledigheten. Almanackan visade juni. Nästa gång jag återser den, så står det augusti. Juli är helt uppslukad av andra trevligheter. Så som semester och dess innehåll.

Trots att det åtta bokstäver långa ordet semester har intagit mitt medvetande under väldigt lång tid, så var det ändå cirka åtta dagar in på ledigheten som jag sa för mig själv: Men nu har du verkligen semester. Det var på en sandstrand i Bohuslän. Solen glittrade i de salta vågorna. Mr T låg på filten jämte mig och läste en pocketbok. Måsarna svävade på himlen och barnen ropade av förtjusning när de hade fångat några krabbor. Själv hade jag tagit en paus i läsandet av Arne Dahls tredje bok i A-gruppsserien och satt och funderade på Orust. Alltså på namnet Orust. Namnet på Sveriges tredje största ö. Efter Gotland och Öland. I semestertider påminner namnet mest om en rust, alltså en renovering. Med ett O framför, så blir det synonymt med en renovering som inte har blivit av.

När min hjärna går igång med sådana här tankar, då vet jag att jag har semester. När jag inte tänker arbetstider, teckenspråk, tolkningar, personalmöten, hembesök, lunchlådor och så vidare, utan bara funderar rätt ut i tomma intet på ett ö-namn. Orust. Därifrån gick det en liten smidig bro över i mina tankebanor till ö-namnet Tjörn. Vad är det för något? En örn som försöker lära sig tj-ljud? Mina sommarlediga tankar svischar vidare till varför ska det stavas med tj? Varför inte k? Ska vi ta en tur ut till Körn imorgon? Varför stavas det tjur och inte kur, när jag menar en sådan där stor best ute i sommarhagen? Okej, kur med hårt K är redan upptaget med en medicin-kur eller buss-kur. Jag har sagt det förr, stackars människor som ska lära sig svenska. Det hade inte gjort någon större skillnad om vi hade stavat tjur med k också.

I det här läget fick jag lägga band på mig själv. Sitta på en strand en underbart het sommardag och fundera på stavning. Det är nästan som att stå utanför klassrummet och sätta nyckeln i dörren, för att börja en lektion. Huvaligen. Jag skippade raskt rättstavningen och försökte komma tillbaka till allt nonsenstänkande. Det är svårt att hitta någon som njuter mer av semestern än jag. Ändå vet jag att när det börjar närma sig arbetsstart igen, så är jag först i kön. Fast på stranden i Bohuslän var jobbet så avlägset som det bara kunde bli. Jordgubbar, salt skinka, melon, kaffe och en spännande bok. Jag skulle inte bytt ut det om så chefen erbjöd mig en miljon i månadslön. För jag har miljoner av anledningar att ligga kvar på sandstranden. Först på listan står inspirationen.

Vi tog en sväng ut på Malö, Mr T och jag. Det var Maj som körde oss. Färjan hette så. Jag nynnade på visan Maj på Malö, men kunde självklart inte hela texten. Så min version i solskenet gick så här. Maj på Malö, vackra Maj, m m mm mm mmm m m mm m m mm m mmm m m svaj. Evert Taube skrev sången, som är en vals, år 1943 och jag är inte alls förvånad över att han kunde skriva dikter och visor från den här miljön. Ge mig en fiskarstuga uppe på en klippa, med havet som utsikt, så ska här skrivas. Vi körde vidare till Flatö. Ännu en ö som herr Taube gästade flitigt. Jag fyndade ett oläst exemplar av boken "Hon dansade en sommar" hos handelsman Flink. En gammal lanthandel, där ursprungshandlaren egentligen hette Gustav Johansson, men som i Taubes skrivarvärld fick heta Flink. Jag tyckte att boken kunde få bli ett fint semesterminne. Den kostade bara tio kronor och jag är säker på att den kommer till mer användning än en studsboll med etiketten Made in China på.

Du har nog listat ut att Mr T och jag har semestrat i Bohuslän eller i Västra Götalands län som det så krångligt ska heta. Vi lyckades pricka in elva dagar med strålande solsken från klarblå himmel. Den semesterbeställningen kan ingen klaga på. Jag får nog skriva i små doser om hur bra vi har haft det, annars kommer hela cybervärldens avundsjuka att samla sig i mina bloggkommentarer. Första halvan av turnén söderut tillbringade vi i Danmark, närmare bestämt på ön Jylland. Jag får säkert anledning att återkomma till dessa dagar. Den andra halvan tillbringade vi på västkusten, närmare bestämt i Uddevalla med omnejd. Vi har verkligen haft semester, när det gäller min definition av semester. Tid då en människa har möjlighet att ta dagen som den kommer och göra minsta möjliga ansträngning för att leva.

Vi har haft en vita-dukar-med-brutna-servetter-och-levande-ljus-semester. En sådan där period, då vi mot slutet funderar på hur vi ska komma in i hemma-livet igen. Bara en sådan bergsbestigning som att ordna sin egen frukost. Vi var borta lagom länge för att känna det pirrande äventyret framför oss, när vi startade resan. Lagom länge för att njuta när det pågick. Lagom länge för att känna hemlängtan efter ungdomar, altan, egen säng och den lilla pärlan på jorden som heter Hille. Vi är genomnöjda och genomglada. Om du frågar mig om semestern har varit lyckad, så med tanke på dessa elva dagar, så är svaret utan tvekan: JA!

Det känns onekligen lite lyxigt att komma hem efter en sådan supersemestertripp och känna att nu återstår en rejäl bit av semesterperioden. Jag är vid det här laget fri ifrån klocka och regelbundna mat- och sovtider. Jag äter när jag är hungrig och sover när jag är trött. Känner jag mig själv rätt, så kommer jag att ha det här slappa livet fram till kvällen före första arbetsdagen i augusti. Men vad tusan, jag har ju ett helt arbetsår på mig att komma in i den rätta arbetsrytmen.

Jag känner en stor lycka över att ha semester för att få tid att plöja böcker. Förutom Mr T och ungdomarna, god mat, trevligt jobb, bloggning, musik, solsken, bad och alla andra glädjeämnen, så är läsning något som gör mig bubblande glad och harmonisk. Några skulle säkert påstå att läsning är en flykt från vardagen och jag tror de har rätt. Jag flyr hellre med orden, än med spritflaskan. Hellre en god och spännande berättelse, än medicinmissbruk. Hellre är jag galen i texten, än i att slåss. Så en av anledningarna till att jag inte har bloggat är att jag har läst. När jag inte har läst, har jag observerat. Det finns inget som är så nyttigt för skrivaridéer, som att byta miljö några dagar.

Visst hade jag haft tid att blogga. Datorn var med på hela turnén. Men det finns inget som är så tröttande som att lata sig. God mat och god dryck gör dessutom kroppen så avkopplad att det är bara att ta en kylande dusch och sedan slå sig ner på de, av någon vänlig själ, bäddade sängarna. Har jag använt datorn till något, så är det för att kolla Till Salu-objekt på västkusten. Martin Luther King hade en väldigt nobel dröm. Den högaktar jag honom för.

Jag har precis också skaffat mig en dröm. Den är inte lika ädel som Martins, men det är likväl en dröm. Jag vill ha ett vitt litet hus, med röd klängros på väggen, vid kusten. Den västra. Jag sållar och tar bort husen som kostar mellan 14 och 20 miljoner. De som kostar mellan 5 och 14 miljoner låter jag också passera. Jag tittar på de som kostar någonstans mellan 2 och 5 miljoner och tänker att jag ska ju ha råd och ge ut mina böcker också och då ramlar jag genast ner på objekten som kostar mellan 195 tusen och upp mot 800 tusen. Mellan åttahundratusen och två miljoner, så tänker jag att jag kanske skulle kunna köpa lite triss eller spela på lotto? Eller sälja sjutusan med böcker och bli rik?

Som du förstår, så har jag semester. Dessa tankar är som bortblåsta i mitten på september. Vem har tid med sommarhus och skrivarlyor på västkusten i höst? Jag övervintrar min dröm fram till pensionen. Småland har fått konkurrens av västkusten må jag säga. Det har jag i och för sig vetat om i flera år. Vattnet på den västra sidan vinner över ostkustens enligt mitt tycke. Ljuset är ljusare på västkusten om jag får säga vad jag tycker och det borde jag ju få i min egen blogg. Sedan är det en tjusning i kombinationen klippor och sandstränder. Fast det går ju att hitta på ostkusten också, så den anledningen är inte mycket att komma med.

Tillbaka på ostkusten så fanns det ett behov av att fylla på i kylskåpet igen. När jag och Mr T har varit på en må-bra-nästintill-lyx-semester så finns det till och med en skönhet och en glädje i att göra sådana vardagssaker. Trots fullt kylskåp, så har vi varit ute och firat bröllopsdagen på Church Street Saloon ikväll. Vi kände servitrisen och det gjorde inte saken sämre kan jag säga. Trots att vi var mer än mätta efter huvudrätten, så delade vi på efterrätten Cookies from heaven, med resultatet supermätt. Känns som om jag inte behöver äta förrän nästa bröllopsdag.

Vi hade i alla fall jättetrevligt och nu ska jag bloggavslöja ett riktigt scoop för alla som vill bloggkänna mig. Jag är inte van att få blommor på bröllopsdagen. Alltså står det inte tjugotre röda rosor och nickar i sommarvärmen. Det är jag tacksam för. Däremot kan Mr T komma hem med en orkidé mitt på en sketen tisdagseftermiddag i mitten av det regnblaskigaste november. Det är jag mer än tacksam för. Jag vet varför jag älskar honom. Han faller inte för kommersialismens reklam och dravel. Han faller för mig! Där, mitt i fallet, så upptäcker han att jag har redan fallit för honom. Pladask! På återseende med ett leende!

PS. Mitt största och varmaste grattis till världens gulligaste åttaåring: Gabriel. Gabr betyder man på arameiska och El betyder Gud. Vilken fin betydelse. Jo, så är det. Du Gabriel är verkligen en gåva från Gud. Även om du än så länge är liten kille på åtta år. Hoppas du har haft världens bästa födelsedag! Tyvärr så var ju vädret för dåligt för helikopterturen.