Jag har några minuter på mig att gratulera alla Christinor och alla de som lystrar till namnet Kerstin i vårt land. Jag inkluderar mig själv och dottern. Grattis till oss som har namnsdag några minuter till. Detta har genom åren varit en mycket viktig dag för mig. Jag tror att jag har skrivit det förut, men det tål att skrivas igen. När jag var yngre så innebar den ett par nya Lewisjeans. Jag fick åka till Westrings Herrekipering i Virserum och prova 501:or och andra modeller. Stolt och lycklig cyklade jag hem och avnjöt en Napoleonbakelse med resten av familjen. Det där med Napoleon är en av traditionerna som jag har frångått. Den är numera för söt och för gräddig för min smak. Den är svåräten också om man har som mål att fika med elegans. Ett sked- eller gaffeltag och den säckar ihop totalt.
Fika har inte saknats idag. Jag har faktiskt namnsdagsfikat hela tre gånger. Jo, du läste säkert rätt. Tre. Three. Trois. Drei. Tris. Det är något som jag varmt rekommenderar I alla fall på Christina-dagen. Håll inte igen. Gör inte livet tråkigt och oglamoröst. Vem vet hur det ser ut imorgon? Det kanske inte blir något namnsdagsfikande eller födelsedagsfikande? När vi ändå pratar om fika, så vill jag skriva om en riktig glädjestund. Jag och Mr T var ute på långtur och kammade av nästan hela Virserum. Vi såg en affisch om ett fik i Stenberga, ett stenkast därifrån och kom hem till mina kära parenteser och sa: Vi gör en utflykt! Ska vi ha kaffekorg med, replikerade min kära mor. Nej, inte den här gången, vi åker till Stenberga och fikar! STENBERGA, utbrast min mor förvånat.
Så är det med hemmablindhet. Bor man i Virserum, då åker man inte till Stenberga och fikar. Hit hade vi aldrig åkt om inte ni varit hemma, sa min mamma, medan vi avnjöt kaffe och morotskaka i bersån på fiket i Stenberga. Det är ett fik som jag rekommenderar. En gammal lanthandel som renoverats med varsam hand. Det måste ha kostat multum. Alltså en förmögenhet. Jag konstaterade att det var Durotapeter av från den gammelsvenska kollektionen. Köpmansdisken och hyllorna var kvar. Tyskarna hade hittat dit. Kaffebrödet låg på vackra fat. Det var småländskt billigt! En stor bit ljuvlig morotskaka som smälte i munnen och kaffe med påtår för endast trettio kronor. Vi njöt och vi njöt.
Sedan återupptog vi släktforskningsresandet och for till Knixhult utanför Korsberga. Det var lite knixigt att hitta dit, men jag fick lön för mödan. Gudomligt småländskt vackert. Om du uppskattar gamla träd, byar, betesmarker och så vidare förstås. Vi tog en sväng till Skirö. Ska du se en enda småländsk plats innan du avslutar ditt jordeliv, kan du faktiskt med nöje välja Skirö. Varför? Det är vackert! Du kan nästan tro att du redan är i himlen. Vi åkte upp till Wallby säteri, där min mamma var på besök som barn. Dit ska vi åka och äta någon gång. De har buffé varje kväll. Mitt ute på vischan. Inte illa.
Vi avslutade färden med en sväng över Skede (så vackert även där) och vidare till Vetlanda. Eller Vättlanda som vi uttalar det. Till Mr T:s och min käre fars förtjusning, så var inga affärer öppna. Jag hittade en bankomat, det finns nämligen inte i Virserum och så intog vi kvällsmat i staden där Lena PH har växt upp. Mamma och jag bestämde att vi skulle göra en girlpowertrip to the big metropolis the day after. Fast vi sa det inte alls på engelska, utan på ren småländska. Vi kan ju åuka hit imöra, så vi kan.
Fast innan vi åkte till Vetlanda min mamma och jag, så klippte Mr T och jag häcken på förmiddagen. Min pappa var också ute och tog sina tag, men hans hälsa tillåter inte så yviga svängar. Han fick en hjärtinfarkt för inte så länge sedan och har genomgått en operation alldeles nyligen. Hans krafter tar fort slut. Det grämer honom verkligen att inte kunna jobba själv. Det grämer honom lika mycket, som det glädjer Mr T och mig att kunna hjälpa till. Min pappa har genom många år ställt upp med allt vi kan tänka oss för vår skull. Jag vet inte hur många flyttningar han har varit med och gjort. Hur många renoveringar och byggen han har åstadkommit. Hur många bilprojekt han har jobbat med. Hur många tapetseringsjobb har han inte gjort med våra möbler? Hur många persiennlagningar? Att vi en gång klipper häck är ju ingenting i sammanhanget.
Vi röjde tre jasminbuskar också. Det såg riktigt fint ut och mamma och pappa var lättade. De bor tyvärr i ett hysteriskt trädgårdskvarter där grannen åt ena hållet klipper gräset varannan dag och grannen åt andra hållet har barrträdsodling som växer hejvilt in mot mina föräldrars tomt. Jag skulle mer än gärna bloggpublicera en bild på ytterligheterna, men ger den dumt barrälskande grannen en chans att skogsavverka innan jag påpekar detta direkt till farbror grannen. Det är faktiskt i lag förbjudet att ha växtlighet som växer in på grannens tomt. Mina föräldrar är alldeles för snälla och för dumt grannsämjeinställda. Sanningen är den att mina föräldrars krafter avtar också. En sak är då säker. Barr är inte bra för hälsan. Jag blir bara förbannad å mina föräldrars vägnar. Vill man ha skog, så ska man bo ute i skogen. Visserligen är adressen Granliden, men plantera då gran och inte tall och enar. Inte lätt när det är kalhugget i hjärnan. Fult så det skriker om det!
Nu över till något trevligare. Mammas och min Vetlandatripp. Vi fyndade kan man säga. Jag ska inte avslöja några detaljer. Vi vet egentligen inte riktigt hur det gick till. Du ska inte tro att vi snodde något. Min mamma är ärligheten personifierad och det har jag ärvt av henne. Vi betalar och gör rätt för oss. Så det blir ju extra trevligt när det blir billigt ändå. Jag kommer inte att bloggavslöja det knepet. Du får hellre följa med någon gång när tillfälle ges. Jag tror du skulle trivas min mammas och mitt sällskap. Vi till och med betalade en krona på Vetlanda Stadsbibliotek för att få lätta på kisstrycket och vi vaktade dörren åt varandra, så att vi sedan kunde glädja en nödställd mamma med barnvagn. Ibland är det lätt att sprida glädje. Jag behöver väl inte säga att vi även hann med att fika i Vetlanda? På återseende med ett leende!
PS. När Mr T en av de första gånger följde med till Småland och besökte mina föräldrar, så konstaterade han att alla vägar bär inte till Rom. Nej, i Småland bär alla vägar till Vetlanda och därefter till Skirö. Det har han faktiskt rätt i. Det också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar