Precis hemkommen från en trevlig kväll hos underbara vänner. De ringde igår och undrade om vi hade lust att komma över på en bit mat. Det hade egentligen funnits etthundra anledningar att tacka nej, men en viktig anledning räckte för att väga över vågskålen och vi tackade ja på stående fot. Utan minsta tvekan. De är nämligen riktiga vänner. Inte bara runt matbordet när det är dukat fint och det serveras god mat och dryck. Detta är människor som jag känner att jag kan ringa till om det någon gång skulle inträffa en katastrof. Jag skulle även släppa allt jag har för händer om de ber mig om hjälp. Jag tycker om dem. Så otroligt mycket. De är snälla, trevliga, raka i sina åsikter, klipska och står med båda fötterna på jorden utan minsta lilla märkvärdighet instoppad någonstans. Jag känner mig hemma där. Jag vill att de ska känna sig hemma hos oss.
Mr T och jag hade dock bestämt oss för att vi skulle vara hemma för midnatt. Ungefär så där som Askungen du vet. Det beror på att vi om några timmar ska sitta i bilen och bege oss söderut. Jag återkommer om detta. Det passade även bra för våra vänner, för de ska om några timmar ut och ställa ut sina hundar. En heldag i Torsåker. Mr T ogch jag har fortfarande semester. Fast för Mr T:s del ligger trombonen och manar i faggorna och säger: ta fram mig snart, olja in mig, vårda mig, håll mig försiktigt och tryck dina läppar mot mig. Trombonen har många likheter med en passionerad kvinna, inte sant?
Det har varit varmt idag och en lagom vind för att det skulle blåsa igenom tvätten på tvättlinan på nolltid. Känns skönt att ha tvättat allt för Mr T och mig och även för ungdomarna, innan vi drar söderut. Jag återkommer till detta. Vi trotsade värmen och tog oss en rejäl promenad. Mr T och jag pratar om allt möjligt under tiden vi stegar oss framåt. Vi kommenterar det vi ser och vi njuter av tystnaden. Det är nästintill oslagbart att gå med den jag älskar mest i hela världen och bara känna samhörighet. Det är hur lätt som helst att uppleva tystnad med Mr T och inte känna att den är skrämmande. Den behöver inte täckas över med någon klyscha som: "Undrar vad det blir för väder imorgon?" Att gå med Mr T en solskensvärmande sommardag och bara uppleva naturens sus och vila ögonen på allt vackert, det är att komma så nära livet som jag bara kan.
Jag är nu väldigt långt ifrån skrivbordet på jobbet. Jag är så långt därifrån att jag kan nästan trigga igång en oro över att jag har helt blivit avvänjd. Din lilla dumsnut. Skit i jobbet och skit i oron och njut för tusan. Gud har ju faktiskt lagt upp en skiss över hur viloprogrammet ska se ut. Jobba sex dagar och vila en. Jobba sex veckor och vila en. Jobba sex månader och vila en. Så det är inte mer än rätt att ha några veckors total vila efter så många månaders jobb. Jag låter oron fara och flyga. Jag vet att jag kommer att känna lust till jobbet när det väl är dags. Var sak har sin tid. Jobba har sin. Semester har sin. Vilken tur att jag nu är inne i tiden för semester. Jag känner verkligen att semestern har intagit varje liten cell i mig.
Mr T och jag har även packat väskorna. Väskorna som ska få följa med oss söderut. Jag återkommer till detta. Det är en av de lättaste packningarna vi har att göra. Okej, det är lättare att packa för att åka till jobbet, men nu är det semester, så vem har lust att blogga om jobbpackning. Det är lättare att packa för en dag på stranden också. Eller för en fika ute i naturen. Fast ska vi jämföra med flerdagsresor, så är denna packning den oslagbart enklaste. Söderut i det här fallet innebär Småland. En av fördelen med att ha lämnat Småland en gång för flera år sedan är att jag inte längre är hemmablind. Jag ser och förstår tjusningen med detta landskap. Detta är absolut inget unikt för mig. Jag tror det är många som inser detta faktum.
Jag har inte fått något diplom eller någon officiell utmärkelse, men jag vet ändå att jag är en av de största Smålandsambassadörerna som finns. En stor del av detta beror på att jag har mina älskade föräldrar kvar där och att jag fortfarande har förmånen att kunna besöka mitt barndomshem. Jag är helt säker på att jag kommer att få avnjuta mammas småländska kroppkakor. Inte öländska. Det är nästan som en svordom. Småländska kroppkakor på recept som min mamma har fått från sin mamma, som kanske fick det av sin mamma, som fick det av... Jag har djupa rötter i Småland. Min släktforskning har visat att jag har även blod från Dalarna och Hälsingland och ju mer jag hittar, så kanske det finns andra landskap förgrenade i mitt rotsystem.
Fast mitt träd, fick sin plantering i Virserum. Det är jag tacksam för. Jag har mått bra av att växa upp där. Jag har även mått bra av att få flytta därifrån och nu få möjlighet att komma tillbaka. På många sätt har tiden stått stilla där. På lika många sätt eller kanske fler, så är det tydligt att tiden inte alls står så stilla som vi tror. Virserum är en pärla bland pärlor och så länge mina föräldrar bor kvar och vårdar den så kommer jag känna starka band. Jag har slutat att säga hemma om Virserum. Så långt har jag kommit i min flytt därifrån. Mitt hem är där jag nu ställer mina skor på min skohylla. Ändå är det med förväntan och återseendets glädje som jag imorgon sätter mig i bilen och far söderut.
Till Småland. Ett land som inte är smått på något sätt. Stora ekar. Stora stenmurar. Stora enar. Stora sjöar. Stora skogar. Stora sädesfält. Stora näsor. Stora Klo. Till Stora Klo ska jag åka en dag. Det ingår i mitt projekt släktforskning. Se byskyltarna med egna ögon. Mr T, far och mor är vana vid mina eskapader på slingriga grusvägar. Kanske är det därifrån landskapet har fått sitt namn, för grusvägarna är allt annat än stora i Småland. Kära bloggläsare, vila upp dig nu, för nu tar jag en bloggpaus och när jag kommer tillbaka gör du kanske bäst i att skaffa dig en småländsk tolk. För nu ska jag ner och bättra på min småländska, skaffa mig bloggintryck och låta kroppen omslutas av Virserumssjöns vatten och titta på danskar och tyskar. På återseende med ett leende!
PS. Vi tar kanske en tvasomsväj imorgon Mr T och jag. Där får du något småländskt att fundera över tills jag kommer tillbaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar