torsdag 23 juli 2009

Dä ä såu härligkt nä fölk bähållä sin dialäkt

Jag är tillbaka! Tack för att du är kvar och vill läsa! Jag har saknat bloggandet, men som med allt som vi tar för givet, så är det bra att känna saknad ett tag och så få börja om från ruta ett. Börja om med att vara tacksam för möjligheten alltså. Jag känner på mig att detta kommer att bli en tacksamhetsblogg. Hur jag än vänder och vrider på näsan, så kommer jag tillbaka, förr eller senare, till samma konstaterande. Jag är tacksam. Jag och Mr T har haft några underbara dagar i Småland. Om jag inte visste att Mr T är en brukskille från Sandviken, så skulle jag tippa på att han kom från Björnöström eller något annat vackert småländskt ställe. Inte vet jag hur det går till, men antingen är han påverkad av mig eller så acklimatiserar han sig bra på egen hand. Efter någon minut i Småland, så pratar han småländska som en infödd. Nåja, han härmar i alla fall smålänningarna.

Vi fick båda två några timmars lektion i småländska på marknaden i Fagerhult i lördags. Inte av knallarna, för de kom från öst och väst, nord och syd. Gotland, Västergötland och för all del, Småland. En hel del marknadsbesökare var smålänningar. Inte så där så det syntes utanpå, men när de öppnade munnen och pratade, så pratade de... småländska. Exklusivt för denna blogg kommer jag nu att återge ett samtal mellan två småländska kvinnor. Uppsnappat på Fagerhults marknad den artonde juli tjugohundranio klockan elva och femton.

Ett: Jahau du, jau, jau, jau...
Två: Sägä du dä, jahau du...
Ett: Jau, jau, jau....
Två: Jahau du, så du göö...
Ett: Jau du, så ä dä, så dä ä...
Två: Nähä du, nu sa ja no gå en sväng te, innan regnä kömmär, så dä gö...
Ett: Jau du, jau, jau, jau...
Två: Sa du gå längä te, så du ska?
Ett: Nähä du, nu få dä räcke fö i å me marken, så dä få...
Två: Jau, jau, jau...
Ett: Jahau du, dä ä intä möcke å hau, så dä intä ä...
Två: Hau du sett enna känninga hä då, så du hau?
Ett: Jau, grannäns dotra va hämma å mågän åsså, så de va...
Två: Jahau du, sägä du dä...
Ett: Jau, jau, jau...

Har inte regnet kommit så står de säkert där än och håller liv i detta djupgående samtal. Hade det inte varit för att det var Fagerhults marknad, så hade ett sådant samtal någon annanstans kanske lett till sinnesundersökningar? På något sätt är just dessa samtal Fagerhults marknad. Förutom helikopteruppstigningar som kostar trehundra kronor för några minuter. Ett litet tivoli. Marknadskarameller från Mariannelund och Växjö. Bekanta ansikten. Nickningar. Handslag. Ett småländskt sätt att umgås. Fagerhult är ännu en småländsk pärla. En mycket liten sådan. Fagerhult får Ockelbo att framstå som en miljonstad.

På marknader ska man fynda. Är man smålänning ska man pruta. Mr T och jag gjorde det första, men hade inte mage till det andra. Priserna var redan småländska. Vi köpte DVD-filmer. Sju stycken. Jag har väl redan bloggat om vårt filmintresse? Vi köpte oss en omtalad spikmatta. Håller den vad reklamen lovar? Blir man fri från depression och sömnsvårigheter? Jag har varken det ena eller det andra, så hur ska jag kunna uttala mig om detta? Hjälper den mot huvudvärk och ryggont? Det återstår att se. Jag ger den en tid, sedan ska bloggfakiren skriva sin åsikt. Jag har i alla fall lyckats somna på den och har sovit gott en hel timme. Fast det var framför TV:n och programmet Lotta på Liseberg, så det säger kanske mer om programmet än om spikmattan.

En sak är då säker. Skinnet ser ut som en prickig korv och så blir jag alldeles varm efter att ha legat en liten stund. Det känns nästan som massage, för blodet pulserar gott inne i kroppen. Så blir jag otroligt avslappnad. Så jag rekommenderar den inte före en arbetsdag eller inför ett maratonlopp. Jag ger mig inte in i djupare analyser om dess nyttighet eller inte. Priset var så småländskt marknadsmässigt, så vi kunde lika gärna testa. Den är svart med vita piggar, så vill vi inte ligga på den, så kan vi hänga upp den på väggen i köket. Modern konst, som smälter in. Eller så säljer vi den dyrt till Gävle kommun, så kan de göra rondellkonst av den. De brukar ju betala rejäla slantar för nonsens.

Vi hittade en Michael Jackson t-shirt också. Jag vet en som kommer bli överlycklig när hon får den. Vi köpte även marknadskarameller. Ett halvt kilo som handlaren skopade i till sex hekto. Det var ingen snål smålänning det inte. Dessutom önskade han oss en trevlig fortsättning på helgen. Det fick vi. Vi åkte till sjön Välen och fikade medhavd matsäck. I Småland så fylls parkeringsplatserna av lika många dansk-, tysk- och holländskregistrerade bilar som svenska. De säger att det är naturen som drar, men jag tror även att det är de billiga priserna, älgarna och loppmarknaderna. Alltså skiljer de sig inte så mycket från mig heller. Fast älgar har jag sett så det räcker. Vem behöver betala för viltsafari? Mina föräldrars trädgård är gratis och min mammas bullar ställs gärna fram på bordet.

Hur som helst så åkte vi på loppis efter fikat. Vi var i första hand ute efter Michael Jackson på vinyl. Vi kammade noll. Däremot ekiperade jag mig från topp till tå för endast tvåhundrasjuttio kronor. Sprillans nya jeans. Två linnen. Nya de också. En Espritkjol med prislappen kvar från butik. 599 kronor, nu 45. En blommig svensk design-kjol för 40 kronor. Behöver väl knappast skriva att den var ny? En Park Lane-kjol i sjömansstil för 40 kronor. Kommer i skrivandets stund inte på vad jag köpte mer, men jag var helnöjd när de ropade ut att det var stängningsdags. Mr T köpte sex böcker för tre kronor styck. Han slog på stort och gav en tjuga jämnt. En av böckerna handlade om Öster IF:s väg tillbaka mot toppen. Det är kärlek det. Jag blev gladare än för femtio röda rosor. Hade jag fått det, hade jag blivit orolig! På återseende med ett leende!

PS. Vi fick köra min Fagerhultssläktforskningstripp i ösregn. Så nu har jag varit i både Lilla och Stora Klo. Det var inte svårt, för det låg så nära att jag kunde stå med ett ben i varje by! Förresten så växte mitt släktträd när jag träffade en syssling på marknaden som jag aldrig har träffat förut. Dä va grejä dä, så dä va!

Inga kommentarer: