Jag är mitt uppe i en GEM-period. Det är inte alls som med HIV, TBC, PMS och alla andra tre-bokstävers-förkortningar som antyder ett kroppsligt tillstånd. GEM är något helt annat. Det handlar om att hålla ordning på sitt liv och allt som det innehåller. GEM är ingen förkortning, utan ordet gem som beskriver den där lilla tingesten av ståltråd som spänner ihop flera pappersark. Gem kan också vara plast och i många roliga färger. Jag kör den kommunala skol-varianten. Bronsblänkande gem.
Varför alla dessa gem så att det nästan har blivit ett tillstånd? Det är sig likt i år som vid alla andra terminsstarter. Det ska kopieras upp papper med ämnesinformation, betygskriterier, introduktionsinformation i ämnet, nybörjarkunskaper, fortsättningskunskaper. Sedan en och annan lapp med elevens egen målsättning och någon kopia på en intressant tidningsartikel.
Detta är enbart material som ska sorteras och delas ut till eleverna. Så har vi den informationen som ska stanna kvar hos mig som lärare. Jag brukar givetvis sortera in de flesta papperen i en pärm försedd med register, men en del papper ska inte sorteras in utan användas aktivt inom en snar framtid. Enklast att begränsa deras utspridning med ett gem. Papper till programarbetslaget, papper till arbetsplatsträffen, ämnesinformation, kurslitteraturbeställning och mycket, mycket mer.
Gem som blir över hamnar i en utdragbar låda och när de gemförsedda pappershögarna på skrivbordet sjunker, så ska jag försöka ta mig tid att returnera gemen till deras utsprungsplats. Nämligen skolans kopieringsrum, fyra trapporna ner. Idag har jag skrivit ut ett poängjaktspapper och låter ett gem få hålla ihop de 5 arken som ska följa mig under höstens månader fram till poängjaktsfinalen på personalkonferensen före jul. Poängjakten hos lärare handlar inte alls om att den lärare som har högsta elevnärvaro på sina lektioner vinner, utan den lärare som flitigt skriver upp all form av rörelse som lärarkroppen utför. Till exempel väljer läraren att använda trapporna istället för hiss under en dag så får läraren ett poäng. En promenad à 45 minuter ger 1 poäng. Gräsklippning 1 poäng och så vidare. Har en lärare skrivit gräsklippning i mitten av december, så förstår man att det är en lärare som använder sig av en fusklapp.
Jag har arbetat på skolan sedan augusti 1994 och har aldrig deltagit i poängjakten, vilken är synd för det delas ut fina uppmuntranpriser till de deltagande. Jag kan säkert med gott samvete placera mig för att få stå med i raden av lärare som ropas upp på scenen i aulan. Med tanke på gym, linedance, stavgång och en hel del hundpromenader med vår älskade lånehund Millie, så ramlar det in en del poäng. Tänk om jag vinner ett säsongskort i Kungsberget. Detta kan bli en dyr historia, eftersom jag lät min utrustning från 80-talet gå till Återvinningen för en tid sedan. Det problemet tar vi inte nu. Det finns alltid möjlighet att kolla på Blocket. Antingen för att sälja ett säsongskort eller för att köpa en slalomutrustning. Med tanke på vårens poängjakt, så vore det bra med inköp av slalomutrustning.
Nu ska jag försöka bryta GEM-tanken med en enda liten vokal och så får det bli lite GYM på eftermiddagen. Ett bra komplement till den snurriga GEM-världen som jag tillbringar ganska många veckotimmar med. Förresten, så fick jag veta att min kära gamla (lika gammal som jag, hmmm) kompis från gymnasietiden sadlar om till lärare. Har precis börjat den här höstterminen. Jag önskar lycka till. Jag vet redan vad hon ska få när hon har tagit sin examen. En fin ask med GEM och eftersom det är examen en stor ask med guldstjärnor. Mia, om du läser det här: Lycka till! Det behövs tjejer som du i skolan. Tjejer som minns Larsans knäckande mattelektioner och Svempas malande historialektioner. För att inte tala om hispiga engelska- och franskalektioner. Hur överlevde vi dem? På återseende med ett leende!
PS. Vet ni att idag är det den internationellt officiella dagen för firandet av Guds bortgång? Det är en grupp Gudsförnekare som förra året kom på idén att fira en dag enligt Jean Paul Sartres: "Gud är död, därför är vi alla dömda till frihet". Jaha, vad kan man säga om det? Att det återstår 364 dagar att fira Gud med proklamationen: Gud lever, därför kan vi alla leva i frihet! Dessutom använder jag slutklämmen av dagens blogg, på självaste Gudsförnekardagen, att berätta att jag tror på att Gud finns. Så tror jag. Vad tror du?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar